Annas place in space

Dessie
2011-04-22-2020-08-10

Jag vet inte hur jag sak orka skriva det här men min fina lilla flicka fick lämna oss igår. Hon hade glaukom och så pass svårt att det fanns risk för att hennes öga skulle klyvas. Vi var till veterinären för att få en prognos på henne vad har hon, vad är de knölar vi hittat. De kontaktade ögonspecialist och prognosen var inte god. De sämre ögat skulle mest troligt måsta tas bort och det hade startat och var rätt illa i det andra ögat med och där gick det fort. Hon har ont, jätte ont sa de men hon har nog dolt det för oss. Knölarna var lymfar som var svullna och medans vi satt hos veterinären hittade jag en till bakom ena örat som var stor som en 5 krona. Något annat hade hon med för hon hade börjat gå ner i vikt och gick inte upp fast att vi ökade maten åt henne. Hon hade inte mask heller så det var inte det. Det var kanske därför hon åt sämre för att hon faktiskt hade ont. Så vi beslöt att ta bort henne. Jag visste inte vad jag ville göra så jag sa att Danne har varit inne på att ta bort henne, ja säger veterinären, det hade jag oxå övervägt. Så det fick bli så, hon fick somna in. Det var så svårt, hon låg i min famn och de satte lugnande, hon somnade och sen de andra två sprutorna, det gick lugnt och stilla. Men det kom ju så på en gång, vi hade inte med hennes filt ingenting, stackars fina lilla flickan.

Vem ska Roffe nu sova med här på dagarna? De låg alltid tillsammans under filtarna, på vintern framför brasan så de skulle få värme och på somrarna solade de ihop. Larry älskade sin Dessie, han ville gärna ligga med henne när han hade möjlighet. Det var så tomt när vi kom hem, man känner att en saknas. Du kunde vara så jobbig min lilla flicka men en riktigt mysare var du, när man satte sig i soffan så kom hon och in under filtarna tätt emot en skulle hon vara. Hon var en så vacker hund, stilig, envis men go med de dina. En stor personlighet, stolt, ville vara nära, sitta i famnen, vaktade gården, älskade att ligga i solen. Jag hade velat att du hade fått uppleva vår nya altan men det hann du inte. De enda du hann med den var att tjorva in dig bland alla reglar, sen hittade du inte ut för att du inte såg var du skulle gå. Sista tiden fick vi guida henne mer och mer hur hon skulle gå. Lilla älskade vän vad jag ska sakna dig men vi ses en dag, jag kommer jag med. Det sista jag sa till henne var att Nellie väntar på dig när du kommer över, alla de andra med, Du blir inte ensam där.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag älskar dig Dessie, vi ses på andra sidan ❤

Sov i ro ❤

Juni 2009- 22/11 2019

Jag bloggade inte om detta igår, jag skrev inget på facebook om detta igår, jag hade inte orken eller kraften att göra det. Men nu måste jag göra det för Izas skull. igår fick hon somna. Hon kissade in och har egentligen gjort det hela livet. Om somrarna går det bra men det startar igen så fort det blir kallt. Så de sista veckorna har jag igen skurat kiss i massor. Vi har provat med lådor överallt, vi har provat stryka eukalyptus där hon brukar kissa, jaha med då böt hon bara ställe, vi hade en låda med sand på toan, en låda med tidningspapper i köket, hon valde oftast det och sedan en låda med tidningspapper i källaren. Hon kissade på påsar som låg, om det var en tvätthög på golvet eller som nu i höst i Savannahs soffa för att hon försökte ha henne i sitt rum en stund. Så efter år av försök så gav vi upp. Men hon var fin vår lilla fina Iza, kelig, älskade att trycka sitt huvud mot ditt och riktigt gnugga. En snäll katt när det kom till människor men mindre snäll när det kom till andra djur. Hon var en ensam varg, gillade inte andra katter eller våra hundar. Men hon gav sig inte på någon om de inte började visa henne intresse, då fick de veta hut! Lilla älskade Iza, du kommer att vara saknad och är redan saknad i massor. På nått vis känns det som om det var ett fel beslut, tänk om det ändå gått, tänk om hon ändå slutat kissa? Veterinären försäkrade mig massor med gånger att efter 6-7 års kissande så slutar de inte. Men jag verkligen hatade att göra detta, jag grät med henne,hon gosade mig i pannan, när hon la sig ner så satte jag min panna mot hennes och sa förlåt flera gånger, det var så tufft att se henne somna. Vet att nu är det det sista. Men det gick som vanligt fint och lätt, jag var med hela tiden, jag pussade och klappade tills hon var borta, tills de sa att nu är det tyst. Jag hälsade från Savannah, ja från alla men det var Savannahs katt. Sen lindade jag in henne i filten och la henne i buren. Och vi åkte hem.

Första bilden är tagen i förrgår på kvällen, bild 2 där hon brukade sitta och titta ut, hon fick inte gå ut nu, det var bara en halv timme innan vi skulle åka. Bild 3 är på veterinärstationen. Hon såg alltid ledsen ut Iza, hon var en perser blandning så det kommer nog därifrån.

Dennis hade grävt en grav när vi kom hem, jag la ner henne där inlindad i filten och sen täckte jag henne. Tårarna rann medans jag skottade igen graven, sen gjorde jag tillfälligt en liten ring av de stenar som kommit upp och satte ett ljus i mitten, det brinner än för henne där på gården. Fan att det ska vara tufft!

Jag fotade det sista fotot på kvällen igår. Och om ni tittar på ljudet och sen staketet så 5 pinnen ifrån så ser det ut som ett kattansikte, ser ni det, precis som Iza hon var ljusare runt munnen, man ser hela kroppen och baki hennes huvud ser man ett till huvud, det ser ut om Ozzy, han hämtade nog henne där. Jag ska visa detta till Savannah sen men just nu orkar jag inte. God natt fina fiiina Iza, sov gott vi kommer att ses igen gumman ❤

Sov i ro älskade vän ❤

Gudrun
2000-06-18-2019-06-27

Jag vet inte hur jag ska kunna skriva det här, tårarna rinner redan och jag har svårt att andas! Igår gick hon min fina lilla flicka, igår tog vi bort henne. Hon har haft ett långt liv ihop med oss, hon har varit med hela min och Dannes tid ihop, Rasmus och Savannah är uppvuxen med henne. Alicia kommer att söka henne, det var även hennes favorit. Hon föddes ju då när jag bodde ihop med Gärre i det huset och jag tog med henne när jag flyttade. Hon var en speciell modig liten katt. Hon satte de andra nykomlingarna som dök upp på plats, katt som hund eller fågel, hon gjorde som hon ville. Ozzy och hon var de bästa kompisar man kunde hitta. De sov tillsammans ända tills hon började bli gammal. Då orkade hon inte längre utan ville vara själv. Men nu väntar han på dig där Gudrun, han har säkert stått där och tagit emot dig när du kom. Just nu hade hon en lite bättre period, hon åt rätt bra, drack och gick tom ut. Men förra veckan då vi beställde tiden då var hon dålig, hon ville inte äta, hon bara sov och gömde sig under kaminen. Så hennes mående varierade från dag till dag. Hon hade cancer, stora knölar under magen. Hon kunde inte längre ligga helt på sida eller kura ihop sig så som katter gör. Utan hon låg som lite upprätt med en av tassarna under magen och jag tror det var för att skydda den, det gjorde nog ont annars. Det gick så fint hos veterinären, hon var inte rädd eller orolig, hon trampade runt vid oss och ville bli kliad, hon somnade fort det tog nog knappa minuten och efter tio minuter satte Cajsa den sista sprutan och det gick så fint, klocksn 11.25 tog hon ditt sista andetag 😥 Sen var hon bara borta. Cajsa sa, det är fint att hon får gå med värdighet ❤ När vi kom hem med henne så kom regnet en kort stund bara, då vi bar in henne, jag sa till Danne att tom himlen gråter nu. Efter några minuter kom solen tillbaka.

Vi valde att ta med henne hem, hon är begravd vid staketet precis som de andra djuren som gått bort här, där ligger alla förutom Tiara, Atlaz och Ozzy, de kremerades och står ännu här inne. Gudrun måste få komma och ligga i solen, det älskade hon, men lite halvskugga för att det inte skulle bli för varmt så jag har planterat en blomma på hennes grav, det blir lite skugga. Hon ligger i sin filt hon hade sista tiden, hon är väl in snurrad med en till filt över sig så hon inte behöver frysa, det blir varmt och gosigt. Jag ska göra fint där på hennes grav. Jag tittar flera gånger dit där hon brukade ligga nu sista tiden på bänken vid sin matskål men ingen Gudrun, du är så saknad, vi ses ännu. Då får ni vänta på mig alla när det är min tur att gå över. Sov i ro min lilla fina Gudrun, du är saknad och så älskad ❤

När vi kom hem efter att ha tagit bort henne så stängde jag till buren och hon fick ligga där ute medan vi var på vårt andra stora ärende för dagen. Vi var på hus auktion, vi tänkte ju köpa ett hus på Seskis, min mormor och morfars hus de hyrde av sågverket sen mitten på 50 talet tror jag, de bodde där fram till att de båda blev pensionärer. Sen flyttade de till ”pensionärs längan” som det allmänt kallades för. Huset gick på exekutiv auktion, första auktionen fick de inte ens grundpriset vad kronofogden begär vilket är löjligt lågt. Men igår steg den över det jag tänkt som mitt tak så jag släppte den där. Nå var det inte meningen heller och Danne var inte heller pigg på det huset eftersom det är stort! Men jag hade planer på att dela av det och hyra ut till sommargäster osv. Jag hade så mycket jag hade velat göra där, lite i taget. Savannah såg fram emot att få äga det. Nå det kommer något annat 🙂

Efter det så kom jag hem och grävde Gudruns grav, la ner henne och täckte den, jag planterade blomman jag ville ha där, den har slokat men den tar sig om inte annat till nästa år igen. Det hängde med ett par liljekonvaljer oxå och de förökar sig så det inte är klokt så den blir fin, hennes grav ❤

Dannes mammas kusin Anette och hennes systers barn kom förbi och hälsade på. Anette bor i Stockholm annars och Tom och Laura i Göteborg. Så det var riktigt roligt att de tog sig tid att komma in en sväng till oss oxå. Jag var tvungen att ge mig av, jag var redan sen till mitt pass, så det blev ett hastigt avslut för mig men de förstod 🙂

Strong by Zumba var på tapeten, så jäkla roligt, vi var 8 stycken fast att några av stammisarna inte var på plats, så det var jätte roligt att det sakta men säkert börjar bli ett pass folk vägar sig på.

Väl hemma efter passet så hade jag tid att känna efter, när jag värmde mina mackor i micron tänkte jag på Gudrun, hon var alltid där och i vägen hon var nästan på väg in i micron! Man fick skydda sin mat från hennes anfall av hår 🙂 Men nu var hon ju inte där. Jag och Danne städade snabbt innan Anette och dom skulle komma så det fanns inget hår heller kvar. Men hennes stol har vi inte torkat av än, hon steg alltid ner i kanten på ett av stegen, det har blivit lite svart där av hennes tassar. Det märket får ännu vara en stund. Vi fick ju göra en Gudrun vänlig stol för ett par år sedan. Hålet upp på är för att hon ska kunna få in tassen och dra sig upp.

På filmen har hon el lite bättre dag och använder sig inte av hålet som hon annars brukade göra. Lilla gumman, vi försökte göra allt så du skulle kunna ta dig dit du ville och ha det bra. Jag tittade efter hennes sovplatser, dom varierade lite. Under vintern ville hon sova på filt framför kaminen, japp då åkte en filt och en dyna dit så hon skulle ha det bekvämt och en vattenskål bredvid så hon inte skulle behöva vara törstig. Hon drack mycket.

Hon gjorde som sagt lite som hon ville, skulle hon sova med hundarna, ja då fick de finna sig i det 🙂 Sen när vi slutade elda så började hon krypa in under kaminen, ja då åkte hennes filt dit så det skulle vara lite mjukare för hennes gamla kropp.

Under kvällen högg det i hjärtat flera gånger, men jag vet att det var det bästa för henne. Vi bestämde när vi gick in att nu får hon gå. Jag frågade vad de tyckte och de sa att beslutet är ju ert men det är inte ett fel beslut att ta. Pratade med Pian och Nina när allt var lugnare här hemma och jag bara kunde sitta ner i soffan. Men det kändes som om vi gjorde det rätta nu för henne.

Sov i ro min fina flicka ❤

Idag har hon tid hos veterinären klockan 11 för undersökning. Men det finns nog inget hopp mer, hon är en trött gammal gammal kisse med cancer så de ger nog oss inget val skulle jag tro. Fast jag försöker ju se att oj hon äter och dricker vatten, hon går på lådan och vill ut. Jag försöker nog göra henne piggare än vad hon är. Lider hon så får hon gå, mattes fina lilla Gudrun ❤

Ny äten så då blir det sova, Gudde som jag tror Rasmus började säga när han var liten och Alicia säger Grugrun. Våran ”kattstat” har minskat kraftigt på ett år från 4 katter till 1 om nu Gudrun säger hej då idag. Ozzy i April 2018, sedan Shakira hösten 2018, hon började ju pinka in efter att Ozzy togs bort och nu då Gudrun. Så det är Iza kvar och hon måste vi nog ta bort till vintern, hon pinkar ju in den rackars katten vintertid. Vi skurar pink runt lådor och på golv som tur var så går hon inte i möbler!! Kattpiss luktar så jäkla illa! Så till vintern är vi nog helt kattlösa! Och då blir det ingen ny katta.

Sedan har jag ju lite spännande saker på gång idag. Får se om det går som jag vill. Jag pratar med mig själv hela tiden och funderar hur fan ska jag göra det här, hur ska detta bli, klarar jag av det, men jag är ju inte Happis dummaste person och jag kan vara rätt så driftig när jag vill! Men det är många grejer som måste lösas även till det. Nå skriver mer sedan om det.

Vår lilla zumba igår gick kanon, vi körde så svetten fullkomligt sprutade om oss. Det är så jätte roligt att köra ihop med Päivi. Hon är så jätte duktig och utvecklas hela tiden. Hon är en kanon instruktör redan nu och med övning och erfarenhet så vet man aldrig hur långt hon går! Hon är otroligt otroligt duktig. Oh vi passar så bra ihop tycke jag, det är himla roligt att dansa med henne på scenen. Vi fick upp både Pian och Helena igår på scenen 🙂

Det är som Nina säger, det går inte att få en bild på dig när du har käften stängde 😀 😀

Idag blir det Strong by zumba, så jäkla kuuuul men mina ben lär vara trötta, 1 timme zumba i tisdags och en och halv timme igår. Nå jag hoppar det jag orkar sen får jag köra på deltagarna istället 🙂 Ja ja nu är det mycket att göra, tänkte hinna kolla igenom passet innan vi ska till veterinären oxå.

Be safe out there

Shakira ❤

2015-03-27-2018-01-03

Vi har fått ta bort vår fina Shakira ❤ Det var så tungt, hon var ung och frisk så det bar mig verkligen emot att göra det! Det tog o hjärtat! Men hon började att pissa in efter Ozzy dog och det bara blev värre och värre, sista veckan pissade hon i soffan varenda ntt. Tur att vi har vattendammsugare! Shakira var en jätte fin och gosig kisse med dem hon valde. Och när Ozzy fanns så var det bara han och bland människor Savannah som gällde för henne. Hon sov alltid med Ozzy på min säng, de gosade ihop och tog hand om varandra. De tvättade varann och kurade ihop sig i en hög. Men Ozzy var ju 16 år och fick problem med njurarna så han fick vi ju ta bort i april iår. Och efter det blev Shakira så vilsen, nu hade hon ingen att ty sig till. Hon är ju nästan bara i källaren där vi sover. De gånger hon kom upp på övre plan så fick ingen röra henne, hon flydde i panik om man försökte. Till slut så valde ho mig istället för Ozzy. Så när jag kom ner för att sova så kom hon, trampade på min mage, gosade och sov ofta på min mage eller vid mina fötter. Sen den sista mpnade började hon ju gosa med Roffe oxå, hon ville så gärna ha en kompis men han var ju lite rädd för henne och nafsade henne ibland. Men de var det enda gångerna hon tydde sig till någon. Hon blev ensam och vilsen efter att Ozzy dog. Så vi började hitta lite piss skvättar på bordet, på tidningar, på kläder och alltså sista tiden i soffan. Jag pratade med veterinären och hon sa att det är rätt vanligt hos katter när någon de tytt sig till djur eller människa försvinner, då blir de stressade och de hon gjorde var ett typiskt stress beteende. Shakira mådde inte bra så därför valde vi att låta henne somna in. Det var så tråkigt, jag klappade henne, tårarna rann och jag viskade att jag är här och att Ozzy väntar på henne på den andra sidan regnbågsbron. Jag pratade med Ozzys aska innan vi for och sa till honom att ta emot henne när hon kommer. Så nu har de varann än en gång och nu skiljer ingenting dem åt längre. Nu får de vänta på mig när det blir min tur, tänk vilken djur samling jag har där uppe! Det är Ozzy som är på den första bilden. Dessa två bilder är bland de sista som togs på dem båda innan de gick över regnbågsbron ❤

Sov gott lilla fina Shakira och förlåt oss ❤

Vaknade vid 04, sov lite små hackigt efter det. Jag somnade efter 01 så jag försökte verkligen somna om men Danne snarkade, han snarkar inte högt och jag lovar att de som lever med riktiga snarkare skulle inte tycka det var nått. Men jag är ljudkänslig, jag vaknar av minsta lilla! Så mig stör det. Nå 05 började jag surfa lite och 05.45 steg jag upp. Nu har hundarna fått vara ute, jag har läst Aftonbladet och valt lite bilder till dagens blogg. Jag ska börja jobba snart så det får bli en lite snabb blogg idag.

Vi har fått snö!!! Usch nu börjas det, vi har ju haft rätt lite snö hit in tills för att vara Norrland. Men nu kom det! Det var ju två snöstormar efter varann så moder natur har återställt ordningen, snö ska det finnas i massor i norr! Jag saknar sommaren, jag vill ha poolen och varmt härligt vatten, jag vill sola och dansa ute, jag vill åka på badstranden och få sand i mackan och kaffet så att det knastrar mellan tänderna. Jag vill gå ut i shorts och linne och mina foppisar. Jag vill sitta ute på kvällen och dricka kaffe och filosofera i utemöblerna. Jag vill gunga i gungorna med Alicia se när hon hoppar studsmatta!

Jag saknar CMM, förberedelserna, kläderna, musiken, Nina och jag och pulsen som blir i staden den helgen. Hela stan lever upp, alla är glada, ljudet av alla de stoooora bilarna, svänga sina lurviga till härlig 50 tals musik….jag vill ha sommar!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja nu ska jag snart till jobbet så Roffe får avsluta han är numer ensam i vår säng, inte för att jag tror det går någon nöd på honom, han vill ha hela uppmärksamheten helt själv 😉

Be safe out there

 

Min stora fina älskade vän

Ozzy 8/4 2002-25/4 2018

Vi fick honom av vår granne Micke. Hans katt fick 3 fina små kissebebisar varav en var vår Ozzy. Han blev en stor fin herre på 8 kg i sina glansdagar. Stor lugn, snäll och trygg. Han tyckte om alla djur, han kelade gärna med hundarna men han favorit genom åren har alltid varit Gudrun, de två har vart ett radar par. Men sen började Gudrun vara lite senil och ville mest vara för sig själv. Efter det har han valt Shakira som den han sov ihop med. På bilden ligger Ozzy bakom och håller om henne ❤ så såg det ofta ut.

Shakira saknade honom igår, hon kom och jamade till mig och la sig brevid mig, hon ville att jag skulle klappa henne precis som han på huvudet. Vi låg så en stund och jag berättade för henne att Ozzy är borta nu. Hon låg kvar där, hon brukar inte göra det för hon tycker inte om oss människor så värst mycket.

Varje kväll då vi gått i säng så kom han och la sig med mig, antingen på min mage för att bli kelad eller bredvid. Ofta kröp han upp och delade kudde med mig eller Danne. När han la sig på mitt hår så satt det fast, han var så tung. Ibland vaknade man och hade halva pälsen i munnen.

Ozzy älskade sommar, han älskade att vara ute och strosa. Han var ofta ner till Gun och Sven… som försökte sno honom av mig jämt och ständigt. Men de sista två åren så fick han gå, hon bara borstade honom och gjorde han fin åt mig. Han älskade att ligga ute och och sola. Vintern var han inte lika förtjust i och med stigande ålder så blev det mer sällan han gick ut överhuvudtaget när det var kallt. Nu den sista tiden satt han bara på altanen där det inte fanns snö och tittade ut över gården. Han hade så mycket päls och snön fastnade i honom. Jag minns en gång då han kom hem så orkade han knappt gå för det satt så mycket snöklimpar under magen på honom.

På kvällarna låg han i soffan med oss och tittade tv, om du inte klappade honom så kunde han bita dig i fingret. Han älskade att bli kelad runt huvudet. När jag satt här på mornarna med min morgonblogg så var han med där, han skulle ligga på höger sida där jag har musen, för då rör jag ju på handen hela tiden och han tröck dit sitt stora fina huvud så ett finger kliade honom under hakan. Satt du och läste så hade du honom mitt i tidningen. Han var ofta mitt på bordet, han älskade att få vara med. Ozzy älskade pennor, hittade han en penna på bordet så la han tassen över den och jäklar om du försökte ta den, han rev till direkt eller små bet en i fingrarna. Han älskade att leka med dom, kastade upp dom i luften och fångade dom igen, han tog dom i munnen som en hund.

På dagarna var han ofta i mitt punkten, han var inte som andra katter att han drog sig undan för att få sova ifred. Nej han kunde lägga sig mitt på golvet eller som nu de sista åren runt Ellens bur eller gärna i Ellens bur bland alla gamla fröskal!

Vi började märka i vintras att något inte verkar vara som det ska. Han åt bra, lekte och var med oss som han brukar. Men hans beteende i soffan hade som ändrats. Han var mer som att han ville berätta något, som han ville visa att han inte mådde bra. Tänk om jag hade gått till veterinär då redan med honom så kanske jag hade kunna köpt ett år till åt honom med rätt mat och mediciner? Sen började han smalna av för en månad sen kanske. Men jag tänkte inte så mycket då heller på det eftersom det är vanligt att han gör det den här tiden på året. Han brukar bli smal på våren och när sommaren kommer så kvicknade han till igen. Jag började märka förra veckan att han inte åt så bra. Jag köpte blöt mat i helgen och han kastade sig över det. Han åt en hel påse på en gång nästan. Men det var det sista han åt bra. Sen ratade han nästa omgång mat, det var ett annat märke än det jag köpt under helgen. Jag tänkte att det kanske inte dög åt herrn. Så jag köpte Shiba igen. Men nu slickade han bara lite på det. Jag gav honom mat och vätska med sked, men fick tvinga i honom det. Då ringde jag veterinär och vi fick tid till Onsdag kl 11.15. I förrgår kväll när han skulle komma till mig så orkade han inte hoppa upp i sängen längre, jag fick lyfta upp honom.

Det var njursvikt, mycket vanligt bland gamla katter sa hon. Hon sa att det finns inte mycket mer vi kan göra. Han är gammal och skulle måsta läggas in och få dropp men hon sa att det kommer inte att rädda honom. Så jag tog beslutet att låta honom somna för hans skull. Det gick så fort, det tog ett par minuter efter att de satt nakos medlet och när dödsprutan var tömd, sträckte han på sig ordentligt och kröp sen ihop. Jag låg över honom när han tog sina sista suckar, jag viskade hela tiden att vi älskade honom och hälsade från Dennis, Rasmus och Danne som inte var med. Savannah var med mig, Jag ville att han skulle känna att jag var med hela tiden. Sen klappade vi honom ett tag, täckte honom med hans ena filt, knölade upp ena kanten som en liten kudde, han tyckte om det sen la svansen fint runt tassarna, klappade honom lite till, vi stod och tittade på honom en stund och sen lämnade honom där. Men det var svårt att gå….

Han kommer att vara mycket saknad, han var ju jämt med och han blev trotts allt 16 år! Livet kommer att vara mycket tomt utan honom här hemma. Jag tittade efter honom flera gånger igår kväll, tittade om han satt bakom altandörren, såg honom komma lufsande över vägen som han brukade när jag lockade på honom. När jag gick och la mig så kom han inte, han var inte där nere och tiggde mat som han brukar. Han kom inte ch låg på våra kuddar eller mös med Shakira i fotändan. Oj Ozzy min fina vän vad jag ska sakna dig.

Han är den bästa och käraste katt jag någonsin haft. Han ska kremeras och få stå på hyllan bredvid Tiara och Atlaz. Men nu mår han bra, han har gått över regnbågsbron till alla de andra katterna och hundarna vi har där uppe. Och där kommer han att sitta och vänta på Gudrun för hon kommer snart efter. Hon är 18 år till sommaren, trött och gammal hon med. Men då har de varann, då kan de njuta i solen på den andra sidan och vänta på oss, det blir vår tur oxå så småningom.

Godnatt min stora fina vän, sov gott, du kommer att vara saknad ❤

Be safe out there

 

 

Idag är det kallt, minus 15 visar termometern! Det skiftar snabbt här uppe. Vi gick från höst till full vinter på en dag när snön kom. Igår hade vi 0 grader och på kvällen minus 13 innan vi gick i säng. Idag alltså minus 15 och imorgon ska det tydligen bli ännu kallare och till lördag är det utlovat plus grader och regn!

Meja min gamla hund fick gå över regnbågsbron igår. Hon fick ett låååångt och härligt liv med Stefan och hans familj. Jag köpte Meja i augusti 2004, hon bodde hos oss till december 2006 tror jag. När hon kom hade vi Atlaz som hon styrde med järnhand. Han en stor rottis på 65 kg och hon pytteliten blandning på 5 kg. Men han var livrädd för Meja 🙂 Atlaz fick cancer i ena knäet när han var 5 år och vi var tvungen att ta bort honom 2006 i okober. Vi tog Nellie, en vild lite rottis på 6 månader, Meja var inte sååå nöjd alls. Sen året därpå tog vi ännu brodern till Nellie, Exo o jäklar då var hon sur. Hon gillade inte alls sina nya kompisar.

Hon började vara med Stefan och hans dåvarande flickvän. De gick ut på promenader och så och hon fick följa med till dom och hälsa på. Till slut valde hon helt själv att flytta till Stefan. Hon började smita dit när han inte var hemma, när han var här och hälsade på så skulle hon med honom när han gick. Och när han väl tog henne så fanns det nog ingen lyckligare hund. När hon satt på gården så tittade hon inte ens åt vårt håll, hon glodde åt det andra hållet om man ropade på henne. Där slapp hon tokiga rottisar som terrade henne och hon fick ligga ifred vid kaminen och mysa i värmen utan att riskera att ungarna hoppade på henne. Hon var mitt punkten i livet hos Stefan. Han är ju långtradar chaffis så hon var med honom på resor runt norden i flera år. Hon hade sin säng i bilen på sätet och kurade med Stefan under täcket om det blev för kallt om nätterna. De har åkt båt under somrarna och campat i skärgården och sovit i husvagn och åkt slalom på vintrarna. Hon har verkligen fått vara med.

För några år sedan började hon tappa hörseln, hon hörde till slut inget. Stefan tecknade åt henne vad han ville att hon skulle göra. Men det funkade fint. Hon började sakta men säkert bli lite skraltig och för ett år sen fick hon juver cancer. Helt plötsligt nu i veckan exploderade den i en otrolig fart och hon fick en knöl som var större än en apelsin! Och igår var det alltså dags för den sista vilan för henne. Det var tungt för oss alla, tårarna rinner även nu när jag skriver om det. Fina lilla Meja, hon var en personlighet hon. Jag vill tacka Stefan och hans familj att de i 11 år tagit så väl han om henne, hon har haft det bästa verkligen. Hon skulle fyllt 16 år i Januari. Sista kvällen hemma var vi förbi och sa hej då till henne. Hon var trött och ville sitta mest i husses famn. Men jag fick pussa henne och hålla lite och säga hej då ❤

Sov gott Meja så ses vi i Nangijala ❤

Gårdagen var stressig trotts att jag var ledig. Efter morgonbestyren med datorn så var det dags att kolla listorna för Gold, förbereda lite, öva koreosar, hämta musik, konvertera och ladda musik . Vi var ut och åt och snabb handlade lite. Sen var det klippning med Savannah, fortsätta fixa med allt till kvällen, skriva i alla som var med i lotteriet på lappar, göra presentkortet, plocka ihop priserna och sedan packa allt på samma ställe så att inget glöms hemma. Dennis och familjen kom en sväng. Vi förberedde Alicias julklapp, satte i de appar hon använder och så. Hon ska få en egen surfplatta av fammo, en 7 tums så den passar hennes små händer. Sen är hon alltid på Dennis och Mathildas mobiler och de åker ju i backen titt som tätt och det är dyra grejer om de går sönder.

Gold passet gick bra, som vanligt ett himla ös på golvet. Härliga deltagare som verkligen ger av sig själv. Gold är annorlunda, tempot är inte lika högt som i fitness även om det är tempo och ibland lite snabba fötter men man har fler upprepningar och inte så många olika rörelser. Sen är deltagarna lite annorlunda, en del är där för att njuta och ha roligt i första hand sen att man blir svettig och faktiskt tränar kommer i andra hand. Sen har jag de som kommer för träningen i första hand och att man på köpet har roligt är ett plus. Idag blir det zumba på Fysioteket. Det är ett pass med ös i, vi har så jäkla kul! Vi hoppar och vrålar, skakar rumpa så halva Happis skakar. Det är sånt ös i zumba, I just love it!!!!

Dagen blir nästan en upprepning av gårdagen med öva koreosar, ställa passet i ordning. Ha koll på låtarna, just nu kan jag ha en låt men flera olika koreos beroende vilket pass jag kör. Sen tänkte jag plocka fram lite julpynt, vi har inte en rödfärg någonstans just nu! Tar fram idag och vi sätter upp det imorrn. När jag har pass så vill jag inte ha allt för mycket annat att pyssla med.

Jag fick en liten filmsnutt från igår av Minna. Det är så roligt att någon hinner stanna till och fota eller filma lite, på så vis får jag ju lite bilder från själva träningen, det får man inte annars. Jag har även bloggat lite på zumba bloggen, Annas Dance & Ebjoy tryck på Bloggen så får den oxå får lite besökare 😀 Nu är det dags att fånga dagen som de säger. Fast min dag behövs oftast knytas fast om jag nu skulle hinna fånga den!

Härlig låt, härlig koreo som inte är min egen. Men ALLA älskar den. Men nu har vi tjatat den på både Gold och fitness så nästa vecka med Gold är det sista gången, när vi startar om är den inte med och det kan vara att den åker redan fr Fitness passet idag, vi får se 🙂

Be safe out there

Nu ska jag göra något svårt…. jag ska skriva om Nellie. Jag har inte kunnat göra det tidigare. Det är ännu jätte svårt, tårarna rinner nedför kinderna när jag skriver. Jag tar Dannes bilder från facebook, det känns så svårt att söka efter andra just nu.

Nellie kom till oss för 10 år sedan, en busig lite Nellie, hon var då 4 månader. Vi hade precis fått ta bort vår jätte Atlaz, han hade en aggressiv cancer i knäleden. Hon var från start en rätt lugn valp. Det var inga tester, inget onödigt bitande eller gruffande. Hon acklimatiserade sig hos oss väldigt fort. Efter en tid så flyttade även hennes bror Exo in hos oss. Och Rasmus fick sin egen hund Hera.

Här är dom alla 3 Nellie längst bak, Hera i mitten och Exo längst fram.

Exo blev 5 år, han hade skadat sin höft när han sprang in i en stubbe och ibland kunde han inte gå. Hera blev 3, hon fick ett ryggmärgsbråck. Men Nellie var kvar. Efter ett par år med bara Nellie så flyttade Dessie in hos oss och sedan dess har de två levt ihop som ett radar par.

Sista året vi hade Nellie började vi märka att hon svajar med baken, rottisar får ofta problem med förlamningar i baken. Jag minns när Tiara min första rottis blev det så sa Pentti, vår uppfödare, du vet väl om att det närmar sig. Och det visste jag. Med Nellie var det samma sak, vi visste om att det närmade sig. Sista tiden kunde vi inte ta långa promenader, hon började snubbla, skrapa klorna i marken, och gick väldigt sakta. Hon gick även på smärtlindring.

Men efter hennes operation, hon tog bort två skinnutväxter så återhämtade hon sig aldrig riktigt. Hon började äta dåligt. Hon åt och var hungrig men det var inte riktigt med samma aptit. Vi köpte ett bantar foder eftersom hon var överviktig. I början åt hon det bra men sen började hon vägra helt. Vi trodde att hon inte gillade maten alls. Vi köpte en ny matsort, nej den nosade hon på, provsmakade några tuggor men sen gick hon. Vi återgick till hennes normala foder men det rörde hon inte heller! Sista veckan åt hon nästan inte alls. Jag fick i henne några skedar blöt mat, ett par om dagen och oxå det spydde hon ut eller fick diarré.

Vi var till Gammelstan i fredags. Vi skulle röntga henne för att se om hennes juvertumör som de upptäckte i mars spridit sig. Hon hade fått en till skinnutväxt i munnen. Vi tänkte att det kanske var det som gjorde att hon inte åt. Vi hittade flera små under den sista veckan med. Och de växte fort. Men när vi kom dit så hade nog Danne bestämt sig för att han ville ta bort henne. Hon var i jätte dåligt skick. Veterinären sa oxå att det är ett bra beslut, det finns ingen anledning att pina henne in i det sista. Och det gör man ju mest av egoistiska skäl. Vi hade inte kunnat göra så mycket mer för henne.

Hon la sig ner mellan mina ben, la huvudet på mitt lår och hon fick lugnande i nacken. Hon somande jätte fort. De kom in efter ett tag med en filt och tände ett ljus till henne. Och sen rakade de hennes ben och satt kanylen. Sen fick vi ha henne ifred ett tag. Några tårar rann från hennes ögon. Kanske hon visste att nu är det sista minutrarna med mina människor, vi var där, Savannah och Rasmus oxå. Savannah sa, hon gråter, det rinner tårar från hennes ögon. Vi grät alla , det var jätte hemskt. Jag tänkte hela tiden, ska jag stoppa det, kan vi göra nått mer? Men det hade vi inte kunnat. Sen kom veterinären och satte de tre sista stora blåa sprutorna. Hon började flåsa efter första, sen efter andra var hon redan borta, den tredje hade längre ingen inverkan. Vi satt med henne att tag, pussade och klappade. Vi önskade henne trevlig resa, vi berättade om att Exo och Hera väntar där på henne och alla andra med. Vi sa att vi ses snart när det blir vår tur. Sen la vi filten över henne, blåste ut ljuset och gick. Det var tungt, det är tungt, helgen har varit jobbig utan henne, tankarna snurrar, vår älskade lilla fina Nellie.

Jag vill tacka alla som visat sympatier på facebook, Chrille som visade sin hund som de tog bort för 17 år sen. De flesta av oss har gjort det här, vi vet hur det är, vi vet smärtan i hjärtat, saknaden och tvivlen kring besluten. Det är tomt utan henne, hon mötte mig i vår lilla hall så allt flög, hon kom in varje morgon när jag gick på toa och satte sitt huvud i mitt knä… ingen som sover bakom stolen eller snottar maten man når, det är en tomhet. Det är bland de värsta men också ett av våra ansvar när det gäller våra djur.

Med det här säger jag hej då till vår vän, du är älskad och saknad och vi ses där uppe när turen kommer till mig.

Sov i ro fina Nellie ❤

Nu dog han vår lilla Spookie. Rasmus har gråtit floder och mamma har gråtit för att Rasmus gråter. Men han var så duktig min son,  han höll honom på sin mage som han alltid höll honom och där fick han somna in. Mellan tårarna sa han till mig
-Mamma, snart är han i Nangiala.

Vi ses i Nangiala lilla vän ♡

Rasmus ödla, Spookie, som han haft i 7 år är nu döende. Den slutade äta för någon dag sedan och det bubblar lite från munnen, den har nog lunginflamation. Det är nog inte många timmar kvar. Usch Rasmus kommer bli tröstlös! Han tycker redan döden är hemsk. Det är något som dyker upp då och då i hans unga sinne. Han kan ha jobbigt med det i flera veckor i stöten. Man tycker att när man är liten så ska man ha roligt och inte bekymra sig om såna saker som döden. Men han har alltid varit en klok och djup liten tänkare min son.

Ja nu är det bara att invänta färjkarlen att han hämtar vår lille vän ♡