Ont i nacken!

Alltså fan vad jag har ont i nacken! Den tål ingenting just nu! Satt på möte igår om ett schemaläggnings system, mötet tog lite mer än par timmar och jag satt snett och tittade lite uppåt och det räckte. Sen hade jag ont resten av kvällen. Jag smorde med ormsalva, det blev lite bättre, jag tog värktabletter men det hjälpte inte mycket. Sen när jag gick och la mig tog jag en ipren, så jag skulle kunna slappna av lite i nacken och somna. Idag när jag stiger upp känner jag att det är likadant. Ibland är det faktiskt håret som gör att jag får ont i nacken. Det är inte tungt eller så men det är lite i vägen där bak och när jag har en dålig period så räcker det. Och nu är det garanterat vädret oxå som gör att jag har mer värk. Ja ja men det släpper så småningom, det gör det alltid.

Idag blir det jobb från 09-21, de är långa våra helg pass. Men det går bra när man väl kommit till jobbet. Vi har lite planer för dagen så det blir lite fixa med en balkong där, vi drar iväg till vår dagverksamhet, vi ska bada lite kanske käka där och lite sånt. Sen blir det handling på ICA, vi ska bla köpa en gasolgrill till gruppis. Så dagen kommer att gå fort. Imorgon börjar jag 07 och jobbar till 19 så jag hinner nog inte blogga då.

Regnigt och kallt ute, usch, känns rått! Funderade ett tag om jag måste göra en liten brasa! Det var flera som eldat hemma igår såg jag på facebook. Men det är nästan så jag oxå känner för att göra det! Det blir så rått inne när det är sånt här väder och sommaren inte riktigt kommit igång.

cold-female-worker-598x665

Nu blir det shaken, facebook och sen starta dagen och iväg till jobbet!

Be safe out there

 

Glömde ju Dagens rosor!

Jag körde ju flera zumba kids pass på förskolorna förra veckan och så här såg det ut efter det ❤

På facebook – Dagens ros

I Tisdagens Happisblad- Dagens Ros

20190524_0921377897281932736017586.jpg

Och i dagens Happisblad var en hel artikel om fritidshemmens dag och där var jag med 🙂

20190524_065847201782953944350527.jpg

Så här glad är Zumba fröken av att få dansa med barnen ❤

fb_img_15581275648582924232523947276693.jpg

Zumba love

 

 

Utvecklingssamtal

Igår var en dag med mycket göra. Först var vi till Kalix med Savannah hon hade tid kl 10 hos sin läkare. Sen hem, var hemma vid 12.30. 13.00 hade Rasmus utvecklingssamtal med sig lärare. Det gick skit bra, han fick bra omdömen och allt lät jätte positivt, två av ämnena måste han ännu fixa lite i men han trodde det skulle gå bra. Tänk så mycket som han får kämpa, mycket mer än andra! Och som Fredrik sa, nu är ditt första år på NA avslutat och han fick jätte mycket beröm för hur han fixat det! Stolta föräldrar och en stolt son. Efter det hem och kolla igenom koreografier. Jag hade två pass igår kväll. Först Strong på Fysioteket och direkt på Zumban på ungdomens hus.

Jag har sovit som en stock i två nätter nu men ändå känner jag mig inte riktigt utvilad. Nå natten mot torsdag så tog jag faktiskt en citodon innan jag gick och la mig, jag hade så jävla ont i högerhandled. Så därför sov jag nog bra då. Och igår hade jag ju kört på rätt hårt så därav bra sömn. Nå skit samma varför man sover bara man får sova bra nån gång. Det är jag ju inte bortskämd med direkt.

Hockeyn gick ju inget vidare igår! Kollade bara sista perioden, det började ju redan kl 20 och då stod jag och dansade ännu, kom sen hem, fikade och hoppade i bastun. Så det var bara den sista kvar då jag satte mig där. Men den perioden var då bedrövlig iallafall!!!! Nå nu slipper man lida med det mer!

Gudrun har piggnat till, trodde ju hon sjöng på sista versen förra veckan. Men nu så nu äter hon bra igen, hon går på lådan. Hon rör sig mycket mer än vad hon gjort tidigare. Så kanske hon hinner uppleva sin 19 års dag den 18:e juni ❤

Jobbhelgen startar idag, ska börja med att gå att lyssna på en schema snubbe som ska vara bra.

Be safe out there

 

 

 

Att skriva….

I förrgår hade en sån energi igår när jag steg upp och ändå har jag inte sovit så bra, jag vaknade flera gånger under natten. Igår natt sov hela natten utan att vakna alls känns det som och stiger upp utan någon som helst energi, så konstigt. Imorse vaknar jag oxå efter att ha sovit som en stock och känner mig 50% alltså inte på topp men på väg 🙂

Det har varit mycket funderingar igen, det är så mycket som händer som jag oroar mig för. Det är så trist att det gick som det gick i sonens förhållande. De två stora klarar sig men mitt barnbarn, så tråkigt för henne, förstår hon vad som händer, vad tänker hon, hon är bara ett litet barn och ska absolut komma i första rummet. Men så är livet, jag har ju själv oxå seppat några gånger och funkar det inte så funkar det inte, då får man försöka göra det bästa av allt. Så här har jag upplevt mina separationer.

Separationer är svårt hur det än är. Är du den som blir lämnad eller sviken mår man verkligen dåligt. Man blir ju som satt på soptippen. Har den andra en ny så går tankarna, vad har denne person som gör att man lämnar allt, vad har den som inte jag har. Blir man sviken så går tankarna, hur kunde man bara riskera allt, var inte det vi har mer värt än så? Man gräver ner sig på en massa olika sätt. Först är man ledsen, jätte ledsen, man skyller enbart på sig själv och ser inget annat. Sen går man in i nån fas där man försöker vara till lags på alla sätt och vis, man höjer den andra till skyarna, man förnedrar sig själv även om inte just då tycker det. Sen kommer hat känslorna, man blir arg, hur fan kunde du göra så här mot mig osv. Den fasen var lättare på nått vis att ta för då mådde man ju själv bättre. Sen kommer fasen då man accepterat och försöker kanske återuppta ett normalt sätt att ställa sig till situationen. Men dessa faser tog för mig iallafall många månader att klara av.

När man lämnar är det annat, då mår man oxå dåligt men man lider av skuldkänslor, man tycker synd om den andra. Man måste avväga vad man säger, vad man gör för att inte såra, för att inte ge den andre hopp. Man försöker vara till lags men av andra  orsaker, man förnedrar sig då med. Det här var oxå jätte jobbigt att gå igenom. Man känner bara en panik man vill ut! Samtidigt som man är glad att man äntligen gjort det så är man ledsen av att lämna en stor del av sitt liv bakom sig. Det är ju inte bara ett förhållande man går ifrån, det finns ju släkter, vänner som man inte har med att göra på samma sätt längre, vanor, platser man åkt/åker till. saker man gjort tillsammans. Du kanske har många år bakom dig med ditt ex och då blir det ju ens vän oxå. Det är mycket som förändras. Sen kanske man tycker det är skönt oxå att slippa men jag tyckte det var lite sorgligt iallafall.

Sen finns ju de förhållanden som avslutas där båda är överens att det är det absolut bästa. Ingen kanske sörjer över att just gå skilda vägar. Men även då ska man dela sitt bohag, man ska komma överens om vad tar du vad tar jag, man ska komma överens om en massa saker. Risken för bråk finns nog där oxå. Men i detta fall så kan man när man väl är i olika boenden börja bygga upp sitt liv igen rätt fort, för då har man ju velat detta från båda håll. Man behöver inte starta med dåligt samvete eller att bygga upp sitt självförtroende igen. Fast jag vet inte jag har inte upplevt denna situation själv.

Jag har separerat både när det fanns barn och då det inte fanns barn. Innan barnen så har man bara sig själv, man behöver inte ”skärpa” sig för någon annan. När man har barn så måste man rycka upp sig för dom, man måste tänka på hur man är, vad man gör och vad man säger. Man ska ju fungera i vardagen oxå för dom, man ska få vardagen att fungera. Och det var inte alltid det lättaste. Att vara själv var bra på det sättet att man fick som vara sig själv i alla lägen, men jag upplevde att jag grävde ner mig lite längre än jag hade behövt. När man har barn så kan man inte göra det, man måste ”gömma” att man är ledsen mellan varven, det går ju inte att gå runt och böla hela dagarna. Jag upplevde att jag återhämtade mig snabbare tack vara att du måste faktiskt fungera för dom. När man går igenom sånt här så är man kanske inte alltid så smart i alla lägen, man gör en hel del saker som man efteråt känner ”faaaan” för. Men vi är ju bara människor, vi är primitiva mellan varven… kanske ofta… kanske hela tiden, jag vet inte.

Jag har alltid varit en sån som måste få prata när jag mår dåligt. Jag pratar inte för att prata illa eller för att såra någon. Utan jag pratar och jag frågar för att förstå, det är som en terapi för mig själv. Jag vill förstå den andre och hur den tänker. Och när jag vet det, så kan jag se saken från det andra hållet, då kanske jag kan hjälpa oxå om det behövs. Jag minns när jag och mitt ex började om ef att ha seppat första gången. Jag var tvungen att få fråga och jag frågade och jag vred och jag vände på en fråga. Inte för att få dit honom för att ljuga eller för att såra honom men jag ville verkligen förstå hur han tänkte eller förstå varför han gjorde en vissa saker, jag ville vara säker på att han menade de han sa. Och det sa jag många gånger till honom, jag vill verkligen förstå. Och när jag sen fattade eller kände mig säker på en sak då kunde jag släppa det. Men det tar sin tid och det är inte lätt vare sig för den ena eller den andra.

Tysthet föder spekulationer, det föder onödigt dumt prat. Så fungerar det överallt. Om det sker en förändring så är det alltid bäst att förankra den hos de det berör. Människor behöver förstå. Förändrar man på saker och sen bara håller tyst så blir det massor av spekulationer om varför. Så blir det ju om man inte förstår. Det har jag själv råkat ut för åt båda hållen det har spekulerats om mig och jag har själv spekulerat. Att vara i ovisshet är det värsta jag vet, att inte få prata är det värsta jag vet, att inte förstå är det värsta jag vet.

Att skriva är en annan sak jag alltid gjort, jag skriver av mig mina känslor, jag sorterar vad jag känner. Bloggen är en grej, där kan jag skriva. Men jag brukade ha ett block där jag skrev ner allt jag kände utan hämningar, sen gick jag tillbaka efter några dagar och läste vad jag skrivit och då kunde jag se och förstå varför jag kände som jag kände. Man blir som sin egen terapeut på nått vis. Sen brände jag allt när jag var klar med det. Det var oxå ett sätt att avsluta det jag mådde dåligt över. Nu skriver jag inte så längre, dels har jag bloggen, här finns verkligen inte allt men kanske en del. Jag har zumban där jag får göra mig av med en massa onödiga och dumma tankar. Jag fyller hela min själ med en underbar energi från musiken, från koreografierna, rörelserna, från andra ZINs, utbildningar, masterclasses ja allt som har att göra med zumba och absolut från mina deltagare ❤ Om jag inte hade den så hade jag dukat under för länge sedan.

Ja ja detta blev suuuper långt, antagligen lite terapi mitt i allt 🙂

Be safe out there

 

Chokladoman

De hade ju lovat så fint väder hit till idag! Igår redan var det jätte varmt ute, 18 grader hade vi på kvällen. Kollade på väder apparna igår och de hade lovat så fint till idag. Det såg lovande ut när jag steg upp men nu så vete tusan, det verkar mulna på. Jag kollar klart.se och se där det skulle inte alls bli så bra idag heller :/ Nå jag behöver dammsuga, städa gojburar och lite sånt. Så det får det bli nu på förmiddagen då.

Zumba passet gick perfekt igår, naturligtvis små missar här och där men så är det ju. En del av dom märkte nog ingen annan är jag 🙂 Vi har så extremt kul på passen, jag får folk upp på scenen lite då och då och då inte bara zins utan även deltagare. Svetten sprutar, vi skrattar och tjoar, så underbart! Att jag kan stå där på scenen är för att en man följde sin dröm och kämpade för att den skulle bli sann, Alberto ”Beto” Perez från Cali, Colombia. Han har gjort en fantastisk resa. Det är helt otroligt hur allt har startat, vikten av att ha rätt människor intill sig, turen att träffa rätt människor. Man vet aldrig vem som förändrar ditt liv ❤ Här kan ni läsa artikeln i El Tiempo om jag förstår det rätt så kommer det en serie, jag trodde det skulle bli en film men tydligen blir det en serie, den ska jag då se iallafall 🙂

Allt är lugnt och skönt nu å morgonen, ungarna har farit till skolan eller Savannah, Rasmus är på väg. Han har nationella prov i matte, 4 timmar nu på morgonen. Usch vad hemskt det låter!!! Jag hoppas verkligen det går vägen för honom. Vi har utvecklingssamtal imorgon oxå med hans lärare. Hoppas att allt är någorlunda ok iallafall. Pinchrarna ligger i samma korg, i den minsta, vi har ju 3 korgar! De har alla varit ut på pink så nu är det vila som gäller för dom en stund innan de ska ha mat.

20190522_080851491690417263412995.jpg

Jag har ju inte ätit godis och choklad sen nyår. Det har gått jäkligt bra faktiskt. Ibland har jag varit sugen. Jag tänkte ju först att jag håller mig till påsk men sen har jag ändrat det till midsommar. Men det vete fan om jag ens äter då, tror det här få bli livslångt. Det lät hårt, jag tar 1 år i taget hädanefter…. Det är det att jag är chokladoman och det föder ju ett socker beroende utav dess like! När jag slutat med det så har det även dragit ner på allt annat socker jag äter. Fast min stora svaghet är nog salt! Jag älskar allt salt, salta cashewnötter ooooo så gott. Så jag har faktiskt begränsat även det. Det blir bara på veckorna efter strong passet och sedan på fredag. Jag fikar ibland, tar bulla eller någon annat fikabröd, jag äter skräpmat mellan varven. Glass äter jag oxå ibland. Men passar mig för att ta sånt med ”hård” choklad på. På detta sätt har jag gått ner 7 kilo och det känns jäkligt bra. Tänk vad det gör med kroppen! Det blir nog inget till midsommar heller, kör på ett år till att börja med, sen får vi se 🙂

Medan jag bloggat så har det sista av solen försvunnit 😦 Ja ja dags för shaken, lite facebook, fixa frillan och sen börja städa. Tänkte bli klar i tid ifall solen behagar komma tillbaka!

Be safe out there

 

Regn

Små regnar, eller rättare sagt det duggar just nu. Det ändå varmt, det var 13 grader nu. De har ju utlovat en likadan sommar som förra året så det hoppas vi på. Får se om jag får någon ny altan, Danne känner inte riktigt för att bygga någon…. :/ den är så ful vår så jag skulle verkligen vilja ha en ny! Tänk om man skulle hitta någon som kunde bygga den åt oss. Nog finns det ju snickare men de är garanterat upptagna nu. Det är ju lite sent för honom att ett par veckor innan det ska börjas säger att nej jag har nog ingen lust!

Rasmus har problem med att starta epan och sen när han stiger upp så sent så hinner han inte och då blir han irriterad när han ska ha igång den. Som i morse, den är mycket lättare nu men han har inte tid eller ork att ens försöka lära sig det. Han blir bara sur. Nå en vacker dag så med nog många försök så går det säkert bra det med. Sen när den väl är körd på morgonen så går det lättare resten av dagen oxå. Idag gick det jätte lätt faktiskt men han glömmer vad han ska göra, jag behövde bara dra ut choken så gick den 🙂

Zumborna startar idag igen. 2 Gold idag, fitness imorgon, strong på torsdag och Station på fredag 🙂 Låtarna är klara, det blir mycket salsa, jag gillar salsa 🙂

Helgen var otroligt skön, varmt och härligt. Jag hann kratta på framsidan, krattade det lilla som nu finns på baksidan och samlade upp det. Nu har jag några högar på framsidan som ska upp. Idag ska det städas till gojorna oxå.

Det går fort utför nu för Gudrun, tycker att man ser för varje dag hur hon tacklar av, hon väger inget numer och matlusten försvinner mer och mer. Det är nog inte många dagar kvar nu för henne. Hon verkar inte ha ont, hon spyr inte just nu, magen fungerar och hon går på lådan så hon får vara kvar. Jag har så svårt att gå och avliva henne. Jag hoppas att jag vaknar en dag och så är hon bara borta. Då ska jag begrava henne här på tomten bredvid de andra djuren. Min lilla fiiina Gudrun som har hängt med mig i snart 20 år. Den 18 juni föddes hon för 19 år sedan. Tänk då bodde jag ihop med Gärre, pojkarnas pappa. Jag tog med henne då jag flyttade i eget. Hon var bara 5 veckor då lilla hjärtat och nu är det snart dags för henne att gå vidare. ❤

Ja ja nu ska jag in på facebook och kolla en sväng, dricka shaken och sen börja öva dagens pass!

Be safe out there

 

 

 

 

Alicia sovit över

Igår var vi upp till mamma i Pello, Kalle var oxå där. Han har ju haft cancer så han är trött, han är behandlad och den ska vara borta men han ska ännu in på fortsatta behandlingar. Men nog har det tagit på honom!! Han har blivit så liten och tunnhårig och det är alldeles grått nu. Mamma verkade annars må rätt ok, minnet är betydligt bättre än vad det varit förr men hon kan inte göra så mycket med sina ben mer.  Så hennes operation kom alldeles för sent. Det är rätt tragiskt att se dem båda, bara för två år sedan kunde mamma gå! Får se var de är om två år, lever de ens?

Det var varmt i Pello när vi kom dit, 24.5 grader! Så vi satt ute och njöt, vi var till GKs och handlade en solhatt, solbrillor och solkräm till mamma. Det fanns bara en hatt där en röd med vita blommor så den fick duga. Den var oxå så gammal så fodret som fanns där inne föll sönder men vi köpte den för hon behövde en hatt. Vi får köpa bättre här i stan och ta med den till henne nästa gång vi far.

Kom hem igen vid halv 5, det tar ju hela dagen att bara vara upp i två timmar till mamma. Vi for strax efter 11. Och vi stannade där ganska prick 2 timmar. Vi gjorde en avstickare och stannde på Polcirkelhuset i Juoksengi och köpte en glass, det var jätte fint där, där ska vi stanna och äta nångång. De hade både pizza och hamburgare.

Jag har haft finfrämmande här över natten. Alicia har sovit över ❤ Dennis har det rätt tufft just nu och behöver lite få vara bara Dennis oxå. Han drar det tyngsta lasset just nu i allt detta. Men han är en stadig kille så det går bra. Men det är ju klart att han oxå blir trött. Han ville gå ut med polarna så då kom gumsan hit. Det har gått jätte bra, hon är lätt att ha. Hon gick och la sig strax efter 20. Man sätter på en film och där somnar hon. Sen när vi kom i säng så hade hon tagit av sig blöjan och pissat i sängen men som tur var hade jag skydd under och sen hade det mesta kommit på täcket så det gick att rädda snabbt så hon kunde fortsätta sova. Hon är ju annars torr men natten är ännu lite besvärlig. Sen väckte hon mig halv 9!! Fatta att jag oxå sov så länge!

Så här såg det ut i morse när vi steg upp, först lite umgås med alla djuren och sen fika. En liten choklad mun ❤

Gudrun blir bara sämre och sämre, jag har ju hittat en knöl under magen på henne så det är väl mest troligt en juvertumör. De brukar ju sprida sig till magen. Och det har den nog gjort, hon blir bara smalare och smalare. Maten verkar heller inte smaka så bra mer. Hon slickar i sig såsen oftast på maten och sen räcker det så. Jag tänkte att jag ska börja mosa maten nu och lägga i lite mer vätska så ska vi se om hon får i sig mer. Det är snart dags att ta bort henne. Men jag kan inte än, jag hoppas att jag en dag ska vakna och hon har somnat under natten. För hon har inte ont än vad det verkar. Hon bara tacklar av mer och mer för varje dag, mattes fina lilla Gudrun ❤

20190519_0907072586818569363422465.jpg

Nu när Alicia är här så vill hon gömma sig, så hon går in under kaminen och sover där så hon ska få vara i fred. Alicia vill ju gärna bära henne och det kanske gör ont om hon klämmer henne på magen eller så.

20190519_0934388562921546181078727.jpg

Det var ju ett bra gömställe, där får hon vara i fred, lilla ❤

Ja ja nu väntar Alicia, jag ska gå och klä på mig sen ska vi gå ut och hoppa studsmatta och gunga lite. Men jag väntar att solen ska hinna runt på baksidan. Det är ju liiite varmare när den är framme 🙂

Be safe out there

 

 

 

 

Tidigare äldre inlägg