Annas place in space

Min stora fina älskade vän

Ozzy 8/4 2002-25/4 2018

Vi fick honom av vår granne Micke. Hans katt fick 3 fina små kissebebisar varav en var vår Ozzy. Han blev en stor fin herre på 8 kg i sina glansdagar. Stor lugn, snäll och trygg. Han tyckte om alla djur, han kelade gärna med hundarna men han favorit genom åren har alltid varit Gudrun, de två har vart ett radar par. Men sen började Gudrun vara lite senil och ville mest vara för sig själv. Efter det har han valt Shakira som den han sov ihop med. På bilden ligger Ozzy bakom och håller om henne ❤ så såg det ofta ut.

Shakira saknade honom igår, hon kom och jamade till mig och la sig brevid mig, hon ville att jag skulle klappa henne precis som han på huvudet. Vi låg så en stund och jag berättade för henne att Ozzy är borta nu. Hon låg kvar där, hon brukar inte göra det för hon tycker inte om oss människor så värst mycket.

Varje kväll då vi gått i säng så kom han och la sig med mig, antingen på min mage för att bli kelad eller bredvid. Ofta kröp han upp och delade kudde med mig eller Danne. När han la sig på mitt hår så satt det fast, han var så tung. Ibland vaknade man och hade halva pälsen i munnen.

Ozzy älskade sommar, han älskade att vara ute och strosa. Han var ofta ner till Gun och Sven… som försökte sno honom av mig jämt och ständigt. Men de sista två åren så fick han gå, hon bara borstade honom och gjorde han fin åt mig. Han älskade att ligga ute och och sola. Vintern var han inte lika förtjust i och med stigande ålder så blev det mer sällan han gick ut överhuvudtaget när det var kallt. Nu den sista tiden satt han bara på altanen där det inte fanns snö och tittade ut över gården. Han hade så mycket päls och snön fastnade i honom. Jag minns en gång då han kom hem så orkade han knappt gå för det satt så mycket snöklimpar under magen på honom.

På kvällarna låg han i soffan med oss och tittade tv, om du inte klappade honom så kunde han bita dig i fingret. Han älskade att bli kelad runt huvudet. När jag satt här på mornarna med min morgonblogg så var han med där, han skulle ligga på höger sida där jag har musen, för då rör jag ju på handen hela tiden och han tröck dit sitt stora fina huvud så ett finger kliade honom under hakan. Satt du och läste så hade du honom mitt i tidningen. Han var ofta mitt på bordet, han älskade att få vara med. Ozzy älskade pennor, hittade han en penna på bordet så la han tassen över den och jäklar om du försökte ta den, han rev till direkt eller små bet en i fingrarna. Han älskade att leka med dom, kastade upp dom i luften och fångade dom igen, han tog dom i munnen som en hund.

På dagarna var han ofta i mitt punkten, han var inte som andra katter att han drog sig undan för att få sova ifred. Nej han kunde lägga sig mitt på golvet eller som nu de sista åren runt Ellens bur eller gärna i Ellens bur bland alla gamla fröskal!

Vi började märka i vintras att något inte verkar vara som det ska. Han åt bra, lekte och var med oss som han brukar. Men hans beteende i soffan hade som ändrats. Han var mer som att han ville berätta något, som han ville visa att han inte mådde bra. Tänk om jag hade gått till veterinär då redan med honom så kanske jag hade kunna köpt ett år till åt honom med rätt mat och mediciner? Sen började han smalna av för en månad sen kanske. Men jag tänkte inte så mycket då heller på det eftersom det är vanligt att han gör det den här tiden på året. Han brukar bli smal på våren och när sommaren kommer så kvicknade han till igen. Jag började märka förra veckan att han inte åt så bra. Jag köpte blöt mat i helgen och han kastade sig över det. Han åt en hel påse på en gång nästan. Men det var det sista han åt bra. Sen ratade han nästa omgång mat, det var ett annat märke än det jag köpt under helgen. Jag tänkte att det kanske inte dög åt herrn. Så jag köpte Shiba igen. Men nu slickade han bara lite på det. Jag gav honom mat och vätska med sked, men fick tvinga i honom det. Då ringde jag veterinär och vi fick tid till Onsdag kl 11.15. I förrgår kväll när han skulle komma till mig så orkade han inte hoppa upp i sängen längre, jag fick lyfta upp honom.

Det var njursvikt, mycket vanligt bland gamla katter sa hon. Hon sa att det finns inte mycket mer vi kan göra. Han är gammal och skulle måsta läggas in och få dropp men hon sa att det kommer inte att rädda honom. Så jag tog beslutet att låta honom somna för hans skull. Det gick så fort, det tog ett par minuter efter att de satt nakos medlet och när dödsprutan var tömd, sträckte han på sig ordentligt och kröp sen ihop. Jag låg över honom när han tog sina sista suckar, jag viskade hela tiden att vi älskade honom och hälsade från Dennis, Rasmus och Danne som inte var med. Savannah var med mig, Jag ville att han skulle känna att jag var med hela tiden. Sen klappade vi honom ett tag, täckte honom med hans ena filt, knölade upp ena kanten som en liten kudde, han tyckte om det sen la svansen fint runt tassarna, klappade honom lite till, vi stod och tittade på honom en stund och sen lämnade honom där. Men det var svårt att gå….

Han kommer att vara mycket saknad, han var ju jämt med och han blev trotts allt 16 år! Livet kommer att vara mycket tomt utan honom här hemma. Jag tittade efter honom flera gånger igår kväll, tittade om han satt bakom altandörren, såg honom komma lufsande över vägen som han brukade när jag lockade på honom. När jag gick och la mig så kom han inte, han var inte där nere och tiggde mat som han brukar. Han kom inte ch låg på våra kuddar eller mös med Shakira i fotändan. Oj Ozzy min fina vän vad jag ska sakna dig.

Han är den bästa och käraste katt jag någonsin haft. Han ska kremeras och få stå på hyllan bredvid Tiara och Atlaz. Men nu mår han bra, han har gått över regnbågsbron till alla de andra katterna och hundarna vi har där uppe. Och där kommer han att sitta och vänta på Gudrun för hon kommer snart efter. Hon är 18 år till sommaren, trött och gammal hon med. Men då har de varann, då kan de njuta i solen på den andra sidan och vänta på oss, det blir vår tur oxå så småningom.

Godnatt min stora fina vän, sov gott, du kommer att vara saknad ❤

Be safe out there