Annas place in space

Ellen
2000-10-07- 2022-07-24

Vi köpte Ellen i juni 2007, då var hon 7 år, vi köpte henne av en kvinna i Sangis. Hon har alltid varit en lugn och fin tjej, aldrig gapat, jo när jag varit på jobbet och kommer hemåt, när hon hörde min bil, då har hon alltid gapat sa Danne. Fina fina Ellen, mattes goja som älskade Tina Turners Proud Mary. Mitt hjärta går i bitar……

Vad hände? Ellen hade jätte långa klor och vi skulle klippa dom. Vi har verkligen dragit oss för att göra det, för hon har verkligen hatat det, man måste ha svets handskar, en handduk runt henne och ändå lyckades hon alltid bita Danne. Men det var verkligen något som stressade henne något enormt. Igår eftermiddag tog vi tag i saken och klippte klorna. Hon blödde naturligtvis eftersom de var långa men slutade på knappa timmen att blöda, det droppade lite från ett par klor sedan. Vi försökte sätta blodstopp på de klor som blödde mest. Men hon blev så stressad av allt, hon var helt slut och till slut så hon trillade ner från buren. Efter första gången så tror jag det gick bra, hon tog en nöt av mig då. Vi satte sen in henne i buren på sina grenar… men hon föll ner därifrån med och då tror jag något hände i det fallet. Jag tog upp henne till mig, höll henne mot mig tätt och Danne oh Bejan städade golvet i buren så vi kunde lägga ner henne. Där låg hon sedan, som flämtade men bytte lite ställning då och då. Jag och Bejan la en handduk under henne och en över henne så hon inte skulle bli kall. Andningen kom till sig och blev normal, hon andades lugnt och fint och i jämn takt. Vi kom överens med Danne att åka in med henne idag om hon inte var bättre. Hon tog sig framåt lite ialf ett par gånger under natten och det såg jag som positivt. Jag kollade till henne flera gånger under natten, och halv 4 vaknade jag av att hon skrek till några gånger, som om hon ropade på mig. Jag flög upp och rusade fram till buren, jag klappade henne pussade på henne och lugnade ner den. Vände mig om och tog papper för att torka bort en bajs på handduken hon låg på…. då dog hon bara….. 😭 Jag lyfte upp henne till mig, höll om henne och rusade ner med henne i mina armar till Danne, hon dog sa jag, hon bara dog! Vi höll henne båda två, pussade på henne medans tårarna rann, lilla fina Ellen. Jag kan inte fatta att det hänt! Hon finns inte mer…..

Visst var jag less på allt skräp med henne, att ha henne mitt i köket jämt. Jag hade funderingar på vem jag ska kontakta om jag blir tillräckligt less. Men när Tintin dog, det var så tufft så hade jag ju bestämt att hon skulle bli gammal med mig, hon ska aldrig säljas och en dag begravas med tillsammans med mig. Nu blir det bredvid Tintin i trädgården istället ❤ Det finns som inga ord, jag vet inte vad jag ska skriva. Jag fattar inte att hon inte längre finns 😭

En låt till dig ❤️

Sov i ro min fina älskade Ellen ❤️

Jag ska försöka göra en liten samling över de djur som gått över Regnbågsbron som jag inte skrivit om, de som fanns innan jag hade bloggen. Foton finns inte på alla, det var innan mobilernas kameror. Och vi hade en mass sparat på en extern enhet som kraschade, så alla foton vi hade på bla Tiara, Kingen och en del utav våra katter förstördes där

Tiara

Tiara var min första rottis, jag köpte henne 1991, då var hon 8 månader i sitt första löp, vild och lite smått odräglig. Folk sa att hon är galen, den kommer att bli avlivad. Det fick jag höra av bla polis Gyllbring, jag ser det i hennes ögon sa han. Men ack så fel han hade om henne, hon var världens klokaste rottis. Jag gick massor med dressyr med henne, jag stod i ur och skur i skogen och tränade henne i 4 år. Hon var otroligt smart, hon följde mina kommandon till punkt och pricka. När jag ville lära henne något nytt så behövde jag visa ett par gånger sen visste hon vad hon skulle göra.

Hon hämtade pojkarna när de smet nedför backen på sina lära gå bilar, hon rusade ikapp dom, tog fast i bilen, det blev ju tvärstopp, sen gick hon bakom dom, små nöp dem i rumpan tills de var inne på gården igen. Sa jag åt henne att vakta någon så gjorde hon det väldigt diskret, det var när de försökte röra sig, prata högt som hon visade att aj aj här är jag, hon tog fast dem i armen och bara höll, vänligt men bestämt. Hon hatade när Dennis dök när han var liten så då for hon i och hämtade upp honom ur vattnet. När vi var just på badstränder så hämtade hon stenar stora stenar, tvättade dem putsade rullade ner dem i vattnet och så höll hon på. Jag behövde aldrig ha henne kopplad, hon hade inte ens ett halsband, jag la henne utanför butiker när jag gick in och hon låg och väntade. Hon skulle aldrig resa sig ifrån en platsliggning, det spelade ingen roll vad andra hundar gjorde, de kunde hoppa över henne men hon låg, hon tittade på mig och sökte mina kommandon. Jag brukade säga, hade hon hamnat hos någon som hade gillat att tävla så hade hon varit bäst i Sverige!

Min gumma blev 12 år, hon hade tynat blivit mindre och mindre, de senaste två åren innan vi tog bort henne. Hon gick på smärtlindring vissa dagar, hon kunde inte gå, jag fick bära henne ut och kissa. Sen kunde hon vara ok igen i veckor. Men jag kunde inte ta beslutet, det smärtar ännu och gråten gör sig påmind när jag tänker på min fina bästa Tiara.

Jag och Danne hade hade två hundar till Kingen, en blandis och så vår stora fina rottis Atlaz. Tiara löpte och Atlaz klev upp på henne i ett obevakat ögonblick och hennes rygg höll inte. Vi fick ta bort henne två dagar senare. Men det var väntat vi hade tänkt göra det innan vintern kommer ändå, hon frös så, hon var så tunn. Hela stan led med oss då vi fått datumet. Alla kom och sa hej då, alla grät vi de två sista dagarna med henne. Vi åkte till Kalix, jag och Danne, veterinären kom ut i bilen, hon hatade att gå in där, de visste det. De kom ut, hon låg mellan mig och Danne och tog sina sista andetag. Jag tror jag fick över 200 sms när alla visste att det var över, hon var en kändis Haparanda. Tårarna rinner nu med och det är över 18 år sedan jag tog bort henne. Jag kremerade henne och har ännu inte kunnat begrava henne. Hon står i sin urna ännu i vardagsrummet, hon ska följa med mig när det är dags. Hon, Atlaz och Ozzy, de är inte begravda.

• 

Kingen

Det var Dannes hund, den kom in i mitt liv när vi flyttade ihop år 2000. Han var en blandis på collie och något annat. Jag vet inte riktigt säkert. En snäll hund som hade smällar och åska. Han var jätte fin och kom jätte bra överens med Tiara och våra katter. Han blev sjuk lilla fina Kingen och på våren 2003 fick vi ta bort honom, då hade han förlorat jätte mycket av sin kroppsvikt, han hade fel på njurarna. 3 dagar efter att vi tagit bort honom kom han hem, jag hörde hur han krafsade på dörren, jag öppnade i drömmen och han blängde på mig, det var snöstorm ute, hur kunde du lämna mig här ute sa hans blick. Han kom in gick in i sovrummet oh dunsade ner bredvid min sida på sängen där brukade han sova. Fina Kingen ❤

Katten Gustav

En stor fin perser född 19940610. Han kom till mig i September 2000. Då hade han setts i Marielund boende under buskar hela sommaren. De som ägde honom hade slängt ut katten, de hade lessnat. Han kom till mig, rädd och full i tovor, han var så vanvårdad. Hans klor hade växt in benen på honom. Jag tog honom till veterinär, de helrakade honom, han hade så mycket knutar att han inte kunde gå ordentligt, han var full i ohyra, de putsade alla hans tänder, de klippte klor och de gav honom flera extra sprutor vitaminer och annan behandling, de rensade hans öron…. de frågade när de såg honom Vad ska vi göra med den? Ja sa jag, göra allt som krävs, jag får ta vad det än kostar. Jag såg tusenlapparna flyga ut genom fönstret, det krävdes tre omgångar sövande medel innan de var klara med honom, 3 assistenter jobbade med den. När de var klar så säger Kristina chefs veterinären, bara för att du var så snäll och tog in en sån här katt och kom med den hit så tar jag betalt för tandrensningen, så jag betalde 340 kronor har jag för mig. Gissa om jag var lättad över det, kunde inte tacka dem nog.

I och med vårt besök hos veterinär så fick jag hans chipnummer. Jag ringde upp uppfödaren som bodde i södra Sverige. Det visade sig att hon varit i Haparanda och haft med sig bland annat Gustav och en av hennes släktingar här hade blivit så förtjust i honom så hon fick katten….. som hon ja som jag skrev sedan bara slängde ut. Hon ringde upp denne släkting och frågade vad hon gjort Hon hade försökt säga att den bara varit borta ett par veckor och att hon ville ha tillbaka den. När hon berättade i vilket skick katten varit i så blev hon tyst. Nej sa uppfödaren, katten ska inte tillbaka till dig. Vi fick katten skriven på Danne som tog honom, stamtavlan var ännu hos uppfödaren så den fick vi oxå. men hans illa behandling hade gjort att han tagit mycket stryk, han hade kronisk mask, vi avmaskade och två veckor senare hade han mask igen, tänderna trillade ut ut munnen på honom så på sensommaren 2004 fick vi slutligen ta bort honom. Gustav ligger begravd här på gården.

Fritz

Eller Fritte som vi kallade honom var en av våra fina små kissar. Det var Gudruns halvbror. Han var jätte fin, lite och långhårig. En gosig och snäll katt. Han blev påkörd utanför oss på vintern 2004 när han bara var tre år gammal. Föraren smet, katten överlevde men hade brutit nacken. Så det var inget annat än att låta honom somna in ❤

Wiccan och Meral

2 systrar som kom hit, födda 2004 tror jag. Min gamla katt Pussy som stannade med Gärre var mamma till dessa två, hon var förövrigt mamma till Gudrun och Fritte oxå. Meral fick problem med njurarna, det gick snabbt. Hon blev bara helt plötsligt jätte svag och vi fick ta bort henne runt 2006 på hösten. Wiccan togs bort 07 eller 08 av samma orsak som sin syster. Små gummorna ❤

Big Heelers Pate

Eller vår stora fina Atlaz, han vägde 65 kg och han var inte tjock, han var stoooor. Hans huvud var så stort så när de gjorde exteriör beskriving på honom så räckte knappt mätinstrumenten till. Hon sa kvinnan hela tiden, vilken hund, vilken storlek, otrolig hund… Pentti som var hans uppfödare sa att han aldrig fått så fina papper på någon hund tidigare.

Vi köpte Atlaz i juni 2001, han är född den 15/4- 01. Kingen och Tiara fanns alltså då ännu. Men jag var ju van att ha 3 rottisar i mitt hushålle så jag saknade det så det blev en till. Han blev en stor vaktig bit vår gode Atlaz. Det var mycket om och kring med honom Men han lärde mig rottis, han lärde mig att se vad de tänker kände jag. Hade jag fått Atlaz idag så hade vi gjort på ett helt annat sätt. Med oss var han världens snällaste hund men han vakta familjen stenhårt. INGEN hade gått förbi honom om han inte hade velat det.

Atlaz fick cancer i knäet. När vi upptäckte knölen var den som en mindre tennisboll! Vi for genast in till veterinär med honom. Det konstaterades cancer. Han opererades i Sunderbyn men tumören var så stor och hade nästan pressat isär hela knäet så hon sa att hon fick inte bort så mycket som hon velat. Prognosen var inte god. Atlaz var inte den som var lätt för andra att handskas med så stygnen tog jag själv hemma och 3 veckor senare var knölen tillbaka, den här gången var den som ett hönsägg. Vi åkte in till Kalix igen, de tog prover och konstaterade att det var cancer celler i. Då beslutade vi att han fick gå, vi kunde inte låta honom lida och operera hunden var 3:e vecka. Atlaz fick sluta sina fina ögon den 6 november 2006, Savannah var med, hon krälade över honom medans han somnade, vi satt jag och Danne med honom på govet, vår fina stora underbara hund ❤ Han står oxå i urnan i vardagsrummet och han följer med Danne.

Råttan Irina

Irina var vår första naken råtta, Rasmus råtta. Han verkligen avgudade sin lilla Irina. Här kan ni läsa om vad som hände henne ❤

Sorg i huset

Hera

Rasmus fina Hera, Mejas valp. Meja var oxå vår hund, hon kom hit på sensommaren 2004. Hon styrde Atlaz med järnhand, han 65 kg, hon 5 men han backade för henne. Stod hon i dörröppningen så vågade han inte komma in. Men efter att vi tog Nellie och Exo så trivdes hon inte längre i vår familj, hon gillade inte de nya bestarna så hon flyttade till Stefan 2006 kanske.

Hera är en av hennes valpar, Rasmus älskade henne, det tog många år innan han kom över det. Mer om Hera kommer snart i ett eget inlägg från denna blogg.

• 

• 

• 

• 

Big Heeler X man

Även kallad Exo, en till rottis, helbror med Nellie. De föddes 06-10-05. Han var ca 1 år när han kom till oss från Pentti och Kaija. Han var enormt snäll den gode X so jag oxå brukade säga. Men han hade lite issues, han markerade överallt, på allt som stod på någon annan plats än de brukade, om jag hade handlat och ställde påsen på golvet, vände ryggen så hade han pinkat in den, hängde någon en jacka på stolen så pinkade han på den, allt somm var nytt var värd att onikas in. Det var aldrig mycket men små skvättar överallt. Han hade något fel på sin mage, vi provade foder hit och dit men inget hjälpte. Han var lös i magen titt som tätt och han luktade extremt illa från pälsen. Han hade ätit en dörrmatta och spytt upp den, han åt lite vad som helst så jag vet inte om det hade skadat hans tarmar. Det kom inifrån magen. Sen slog han i sitt bakben, bladet som går ner till själva benet. Han och Nellie jagade varandra här på gården och han sprang in i en stubbe, det bara small! Efter det så haltade han ibland, vi var till veterinär men det hittade som inget. Han var röntgad och det såg normalt ut. Han kunde inte gå långa promenader, det kunde hända att jag fick ringa och be någon hämta oss för han kunde inte stödja alls på benet.

Han var en enormt snäll hund, han var riktigt smart, han hade kunnat bli lite som Tiara men jag valde att ta bort honom i mars 2011. Jag hade ju bloggen då men har inte bloggat om honom Det var ett av mina tuffaste beslut jag någonsin tagit, jag kunde inte prata med någon om det, jag mådde extremt dåligt, jag pratade inte ens med Danne. Jag åkte ensam och gjorde det. Jag kände mig så ego, så dum så falskt över att jag gjorde det. Jag ville ha en ny soffa, Nelli hade käkat upp vår gamla, jag mötte den i hallen en dag när jag kom från jobbet, hon hade släpat dit den. Men så länge Exo fanns så hade vi aldrig kunnat göra det, han hade pinkat den fram och tillbaka. Än idag mår jag dåligt över det beslutet. Han hade nog inte blivit så gammal ändå, han hade sin höft och sin mage men iallafall. Lilla fina X förlåt matte, vi möts ännu en gång, då får du bita mig som straff ❤

Exo var Savannahs hund, han valde henne den dagen han kom. Han så henne, rusade fram och efter det så gick han bakom henne, där Savannah var fanns vår X man. Bilden på de två är från den dagen han kom till oss.

• 

• 

• 

Papegojor

Papegojor har vi haft en del, Hubert, grå jako, så rolig, pratade en hel del, härmade och gjorde sina egna meningar. Han flyttade in hos oss 2002 innan Rasmus föddes. Barbro oxå en grå jako kom till oss 2006 i augusti. Moa, en grå jako köpte vi 2006 på våren. Men jag blev sedan allergisk och Moa såldes till Hanna i Oulu som sedan sålde den till Helsingfors till ett äldre par med en egen grå jako. Där bor hon än idag. Hubbe och Barbro flyttade till Björn, Hubbes ägare innan mig. Där fick de bo tills de båda dog, de var gamla gojor, Hubbe var säkert över 50 år och Barbro ännu äldre. Sen har jag haft en liten goffin kakadua, Goffi oxå men den hade jag inte länge, Sari och Jerry köpte den av mig

• 

• 

• 

• 

• 

Men nu kommer jag att gå över att bara lägga in mina inlägg som jag gjort under åren i bloggen. Det första inlägget handla om den dagen Hera blev förlamad och dog ❤

Vila i frid mina vänner, vi ses ännu en dag ❤

• 

Den här fliken är för alla våra djur som gått över regnbågsbron, till den andra sidan. Där väntar de på mig. I Körsbärsdalen har jag mitt hus, där är mina människor som gått över, de bor runt i kring, pappa, mormor, morfar, farmor, farfar…..Shaman Anne har sitt eget lilla hus mot skogen, Ari leder det lilla världshuset i byn, Eva väntar att vi ska prata och uppdatera varann, min pappa bygger båtar, alla har sitt där uppe. I mitt huvud har jag byggt upp mitt egen lilla samhälle, alla flyttar dit. De ser över mitt hus, mina djur, mormor och morfar bor där med dem tills jag kommer till mitt lilla hus i Körsbärsdalen ❤️

För att läsa om våra djur som gått över, glöm inte att ni även måste välja Nangijala under drop down listen KATEGORIER här till höger.

• 

Min lilla fina galna, gapiga tokiga älskade papegoja har sagt Hej då till oss i tisdags. Jag har sett de sista veckorna att hon ätit mindre, blivit mer tyst. Hon har trillat ner från buren ett par gånger, sakta blev hon tröttare. Jag tänkte just på det i helgen att hon var tystare. När jag skulle och jobba på mornarna så brukade jag få bära mina grejer färdigt till dörren, ta dit jackan och sist ta på mig skorna och smyga ut. För hörde hon att jag var på väg så började hon gapa åt mig, och ofta det sista hon sa innan jag gick ut var Hej då. Men det gjorde hon inte i helg, bara en gång hörde jag henne lite tyst. Sen i måndags såg jag vid 22 att hon ännu var vaken, jag hade glömt att täcka henne. Och hon brukade kräva att bli täckt senast 20. Jag täckte henne och såg då när hon klättrade in i buren hur smal hon blivit. Sen på tisdag när jag tog bort skynket så låg hon så stilla och konstigt på bur bottnet, Oj skrek jag till Pia, jag tror Tintin har dött!!! Jag skulle ta ut henne så skrek hon till, jag skrämde henne. Nå jag tog upp henne och bar henne till köket med mig, jag satt med henne mot mitt bröst, pussade och klappade och sa att det är okej Tintin, du får gå, då har gjort ditt nu. Stäng dina ögon, älskade lilla fågel. Sen tittade hon upp på mig, la sig på sidan, jag fick en sista blick och så dog hon, hon bar dog så där. Oj vad vi grät, jag gråter nu, det är så jobbigt. Fina lilla Tintin ❤ Det var som om hon väntade på mig innan hon tog sina sista andetag. Hon fick dö i min famn, jag hann värma hennes lilla kropp, prata med henne, klappa henne, pussa henne, ge henne kärlek in i det sista. Hon slapp dö ensam på ett burgolv. Hon fick gå vidare till andra sidan med mig ❤

• 

• 

Hon var den gapigaste av de gapiga, hon var aldrig tyst mer än någon minut då jag var hemma! Jag fick alltid gapa åt henne mellan varven, då var hon tyst en stund. Hon när jag skulle dammsuga, satte på rakapparaten, allt som surrade, vissa tv program osv. Nu blir det tyst, konstigt tyst! Hennes plats vid fönstret är tom, jag tittar dit flera gånger om dagen men ingen Tintin. Tyst har det blivit här hemma visst skönt oxå inte för det. Ni som var här visste hur hon kune gapa. Ellen är ju inge skrikare, hon skriker till en gång i veckan och när jag kommer hem, när hon ser eller hör min bil.

Hon var rolig Tintin, hon pratade på beställning, inget mycket men lite grann Go Nattttt sa hon, Go daaaag och Hej då. Hon tyckte om att vara med fösrstås, hängde i mina kläder, satt på händerna när jag satt med lap topen, sprang på bordet, pussade. Hon kunde göra ett låååångt puss ljud, hon smackade åt mig när jag smackade, hon rensade min hud och i håret, putsade ojämnheter i huden. Lilla fina gumman, vem ska nu göra sånt? Ellen har inget intresse av det.

• 

• 

I 15 år har hon bott hos oss. Jag glömmer aldrig dagen då vi hämtade henne. Det var den 31/8 2006. Hon satt i sin bur och tittade på mig, jag pratade med Mari, hon som ägde henne då. Hon förklarade att hon är gapig att det är därför de inte kan ta med henne De skulle flytta till Stockholm. Jag bestämde mig på en gång då jag såg den anskrämliga lilla fågeln, med en fel läkt vinge, den petade upp istället för att följa kroppen, hon saknade fjädrar längst ner på buken men hon tittade så nyfiket på mig. Mitt hjärta har alltid klappat för de djur som ingen annan kanske vill ha. Hon fick komma med hem till oss. Tintin blev min fågel, det var med mig hon satt. Hon var som en liten rottweiler, om de andra i familjen kom för nära så högg hon efter dom. När jag inte var hemma så fick Danne hålla henne och Dennis när han var hemma. Men de litade inte på henne, hon kunde lika gärna bita dom. Mig bet hon aldrig, jo när hon ruvade så gjorde hon utfall, hon har lagt ägg två gånger men ruvade oftast nötter.

• 

• 

• 

• 

Vi brukade pussas hon och jag, när hon satt på mig så kom hon med näbben mot mig mun och så gjorde vi pussljud och de här sista åren hade hon lärt sig att göra ett långt smack. Usch vad jag kommer att sakna henne, jag har gråtit floder 😭 Men jag tror hennes tid var kommen, hon var inte sjuk vad vi visste iallafall. Allt har ju varit helt normalt fram till för två veckor sedan ungefär. Då började jag märka lite små förändringar hos henne. Min fina lilla älskliga fågel, jag älskade dig fast att jag svor åt dig mellan varven. Jag sa ofta att du ska vara glad att du bor här, hade du bott hos någon annan så hade du inte levt idag. Men jag älskade dig min lilla vän, det är så tråkigt när du är borta, tårarna rinner och jag har svårt att skriva, du kommer att vara saknad lääänge. Tänk om jag hade kunnat få ha dig lite till.

Somewhere over the rainbow blubirds fly, theres a land that I herad of one in a lullaby……. den dansade jag till dig i tisdags, jobbigt var det, tårarna rann men jag slutförde. Älskar dig min vän ❤

Sov gott min fina vän, flyg upp till mitt lilla ställe där uppe i Nangiala, där väntar alla andra på dig. Många av dom känner du redan, Dessie, Ozzy, Iza, Gudrun, Nellie, Exo och många fler, min pappa tar hand om dig tills jag kommer, lova att du möter mig då. Där kan du flyga Tintin, din vinge är läkt, alla din fjädrar är tillbaka, du är stor och ståtlig. Möt mig när det är min tur, kom och sätt dig på mig och säg Go daaag och ge mig en puss. Vi ses sen på den andra sidan.

• 

Dessie
2011-04-22-2020-08-10

Jag vet inte hur jag sak orka skriva det här men min fina lilla flicka fick lämna oss igår. Hon hade glaukom och så pass svårt att det fanns risk för att hennes öga skulle klyvas. Vi var till veterinären för att få en prognos på henne vad har hon, vad är de knölar vi hittat. De kontaktade ögonspecialist och prognosen var inte god. De sämre ögat skulle mest troligt måsta tas bort och det hade startat och var rätt illa i det andra ögat med och där gick det fort. Hon har ont, jätte ont sa de men hon har nog dolt det för oss. Knölarna var lymfar som var svullna och medans vi satt hos veterinären hittade jag en till bakom ena örat som var stor som en 5 krona. Något annat hade hon med för hon hade börjat gå ner i vikt och gick inte upp fast att vi ökade maten åt henne. Hon hade inte mask heller så det var inte det. Det var kanske därför hon åt sämre för att hon faktiskt hade ont. Så vi beslöt att ta bort henne. Jag visste inte vad jag ville göra så jag sa att Danne har varit inne på att ta bort henne, ja säger veterinären, det hade jag oxå övervägt. Så det fick bli så, hon fick somna in. Det var så svårt, hon låg i min famn och de satte lugnande, hon somnade och sen de andra två sprutorna, det gick lugnt och stilla. Men det kom ju så på en gång, vi hade inte med hennes filt ingenting, stackars fina lilla flickan.

Vem ska Roffe nu sova med här på dagarna? De låg alltid tillsammans under filtarna, på vintern framför brasan så de skulle få värme och på somrarna solade de ihop. Larry älskade sin Dessie, han ville gärna ligga med henne när han hade möjlighet. Det var så tomt när vi kom hem, man känner att en saknas. Du kunde vara så jobbig min lilla flicka men en riktigt mysare var du, när man satte sig i soffan så kom hon och in under filtarna tätt emot en skulle hon vara. Hon var en så vacker hund, stilig, envis men go med de dina. En stor personlighet, stolt, ville vara nära, sitta i famnen, vaktade gården, älskade att ligga i solen. Jag hade velat att du hade fått uppleva vår nya altan men det hann du inte. De enda du hann med den var att tjorva in dig bland alla reglar, sen hittade du inte ut för att du inte såg var du skulle gå. Sista tiden fick vi guida henne mer och mer hur hon skulle gå. Lilla älskade vän vad jag ska sakna dig men vi ses en dag, jag kommer jag med. Det sista jag sa till henne var att Nellie väntar på dig när du kommer över, alla de andra med, Du blir inte ensam där.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag älskar dig Dessie, vi ses på andra sidan ❤

Sov i ro ❤

Juni 2009- 22/11 2019

Jag bloggade inte om detta igår, jag skrev inget på facebook om detta igår, jag hade inte orken eller kraften att göra det. Men nu måste jag göra det för Izas skull. igår fick hon somna. Hon kissade in och har egentligen gjort det hela livet. Om somrarna går det bra men det startar igen så fort det blir kallt. Så de sista veckorna har jag igen skurat kiss i massor. Vi har provat med lådor överallt, vi har provat stryka eukalyptus där hon brukar kissa, jaha med då böt hon bara ställe, vi hade en låda med sand på toan, en låda med tidningspapper i köket, hon valde oftast det och sedan en låda med tidningspapper i källaren. Hon kissade på påsar som låg, om det var en tvätthög på golvet eller som nu i höst i Savannahs soffa för att hon försökte ha henne i sitt rum en stund. Så efter år av försök så gav vi upp. Men hon var fin vår lilla fina Iza, kelig, älskade att trycka sitt huvud mot ditt och riktigt gnugga. En snäll katt när det kom till människor men mindre snäll när det kom till andra djur. Hon var en ensam varg, gillade inte andra katter eller våra hundar. Men hon gav sig inte på någon om de inte började visa henne intresse, då fick de veta hut! Lilla älskade Iza, du kommer att vara saknad och är redan saknad i massor. På nått vis känns det som om det var ett fel beslut, tänk om det ändå gått, tänk om hon ändå slutat kissa? Veterinären försäkrade mig massor med gånger att efter 6-7 års kissande så slutar de inte. Men jag verkligen hatade att göra detta, jag grät med henne,hon gosade mig i pannan, när hon la sig ner så satte jag min panna mot hennes och sa förlåt flera gånger, det var så tufft att se henne somna. Vet att nu är det det sista. Men det gick som vanligt fint och lätt, jag var med hela tiden, jag pussade och klappade tills hon var borta, tills de sa att nu är det tyst. Jag hälsade från Savannah, ja från alla men det var Savannahs katt. Sen lindade jag in henne i filten och la henne i buren. Och vi åkte hem.

Första bilden är tagen i förrgår på kvällen, bild 2 där hon brukade sitta och titta ut, hon fick inte gå ut nu, det var bara en halv timme innan vi skulle åka. Bild 3 är på veterinärstationen. Hon såg alltid ledsen ut Iza, hon var en perser blandning så det kommer nog därifrån.

Dennis hade grävt en grav när vi kom hem, jag la ner henne där inlindad i filten och sen täckte jag henne. Tårarna rann medans jag skottade igen graven, sen gjorde jag tillfälligt en liten ring av de stenar som kommit upp och satte ett ljus i mitten, det brinner än för henne där på gården. Fan att det ska vara tufft!

Jag fotade det sista fotot på kvällen igår. Och om ni tittar på ljudet och sen staketet så 5 pinnen ifrån så ser det ut som ett kattansikte, ser ni det, precis som Iza hon var ljusare runt munnen, man ser hela kroppen och baki hennes huvud ser man ett till huvud, det ser ut om Ozzy, han hämtade nog henne där. Jag ska visa detta till Savannah sen men just nu orkar jag inte. God natt fina fiiina Iza, sov gott vi kommer att ses igen gumman ❤

Sov i ro älskade vän ❤

Gudrun
2000-06-18-2019-06-27

Jag vet inte hur jag ska kunna skriva det här, tårarna rinner redan och jag har svårt att andas! Igår gick hon min fina lilla flicka, igår tog vi bort henne. Hon har haft ett långt liv ihop med oss, hon har varit med hela min och Dannes tid ihop, Rasmus och Savannah är uppvuxen med henne. Alicia kommer att söka henne, det var även hennes favorit. Hon föddes ju då när jag bodde ihop med Gärre i det huset och jag tog med henne när jag flyttade. Hon var en speciell modig liten katt. Hon satte de andra nykomlingarna som dök upp på plats, katt som hund eller fågel, hon gjorde som hon ville. Ozzy och hon var de bästa kompisar man kunde hitta. De sov tillsammans ända tills hon började bli gammal. Då orkade hon inte längre utan ville vara själv. Men nu väntar han på dig där Gudrun, han har säkert stått där och tagit emot dig när du kom. Just nu hade hon en lite bättre period, hon åt rätt bra, drack och gick tom ut. Men förra veckan då vi beställde tiden då var hon dålig, hon ville inte äta, hon bara sov och gömde sig under kaminen. Så hennes mående varierade från dag till dag. Hon hade cancer, stora knölar under magen. Hon kunde inte längre ligga helt på sida eller kura ihop sig så som katter gör. Utan hon låg som lite upprätt med en av tassarna under magen och jag tror det var för att skydda den, det gjorde nog ont annars. Det gick så fint hos veterinären, hon var inte rädd eller orolig, hon trampade runt vid oss och ville bli kliad, hon somnade fort det tog nog knappa minuten och efter tio minuter satte Cajsa den sista sprutan och det gick så fint, klocksn 11.25 tog hon ditt sista andetag 😥 Sen var hon bara borta. Cajsa sa, det är fint att hon får gå med värdighet ❤ När vi kom hem med henne så kom regnet en kort stund bara, då vi bar in henne, jag sa till Danne att tom himlen gråter nu. Efter några minuter kom solen tillbaka.

Vi valde att ta med henne hem, hon är begravd vid staketet precis som de andra djuren som gått bort här, där ligger alla förutom Tiara, Atlaz och Ozzy, de kremerades och står ännu här inne. Gudrun måste få komma och ligga i solen, det älskade hon, men lite halvskugga för att det inte skulle bli för varmt så jag har planterat en blomma på hennes grav, det blir lite skugga. Hon ligger i sin filt hon hade sista tiden, hon är väl in snurrad med en till filt över sig så hon inte behöver frysa, det blir varmt och gosigt. Jag ska göra fint där på hennes grav. Jag tittar flera gånger dit där hon brukade ligga nu sista tiden på bänken vid sin matskål men ingen Gudrun, du är så saknad, vi ses ännu. Då får ni vänta på mig alla när det är min tur att gå över. Sov i ro min lilla fina Gudrun, du är saknad och så älskad ❤

När vi kom hem efter att ha tagit bort henne så stängde jag till buren och hon fick ligga där ute medan vi var på vårt andra stora ärende för dagen. Vi var på hus auktion, vi tänkte ju köpa ett hus på Seskis, min mormor och morfars hus de hyrde av sågverket sen mitten på 50 talet tror jag, de bodde där fram till att de båda blev pensionärer. Sen flyttade de till ”pensionärs längan” som det allmänt kallades för. Huset gick på exekutiv auktion, första auktionen fick de inte ens grundpriset vad kronofogden begär vilket är löjligt lågt. Men igår steg den över det jag tänkt som mitt tak så jag släppte den där. Nå var det inte meningen heller och Danne var inte heller pigg på det huset eftersom det är stort! Men jag hade planer på att dela av det och hyra ut till sommargäster osv. Jag hade så mycket jag hade velat göra där, lite i taget. Savannah såg fram emot att få äga det. Nå det kommer något annat 🙂

Efter det så kom jag hem och grävde Gudruns grav, la ner henne och täckte den, jag planterade blomman jag ville ha där, den har slokat men den tar sig om inte annat till nästa år igen. Det hängde med ett par liljekonvaljer oxå och de förökar sig så det inte är klokt så den blir fin, hennes grav ❤

Dannes mammas kusin Anette och hennes systers barn kom förbi och hälsade på. Anette bor i Stockholm annars och Tom och Laura i Göteborg. Så det var riktigt roligt att de tog sig tid att komma in en sväng till oss oxå. Jag var tvungen att ge mig av, jag var redan sen till mitt pass, så det blev ett hastigt avslut för mig men de förstod 🙂

Strong by Zumba var på tapeten, så jäkla roligt, vi var 8 stycken fast att några av stammisarna inte var på plats, så det var jätte roligt att det sakta men säkert börjar bli ett pass folk vägar sig på.

Väl hemma efter passet så hade jag tid att känna efter, när jag värmde mina mackor i micron tänkte jag på Gudrun, hon var alltid där och i vägen hon var nästan på väg in i micron! Man fick skydda sin mat från hennes anfall av hår 🙂 Men nu var hon ju inte där. Jag och Danne städade snabbt innan Anette och dom skulle komma så det fanns inget hår heller kvar. Men hennes stol har vi inte torkat av än, hon steg alltid ner i kanten på ett av stegen, det har blivit lite svart där av hennes tassar. Det märket får ännu vara en stund. Vi fick ju göra en Gudrun vänlig stol för ett par år sedan. Hålet upp på är för att hon ska kunna få in tassen och dra sig upp.

På filmen har hon el lite bättre dag och använder sig inte av hålet som hon annars brukade göra. Lilla gumman, vi försökte göra allt så du skulle kunna ta dig dit du ville och ha det bra. Jag tittade efter hennes sovplatser, dom varierade lite. Under vintern ville hon sova på filt framför kaminen, japp då åkte en filt och en dyna dit så hon skulle ha det bekvämt och en vattenskål bredvid så hon inte skulle behöva vara törstig. Hon drack mycket.

Hon gjorde som sagt lite som hon ville, skulle hon sova med hundarna, ja då fick de finna sig i det 🙂 Sen när vi slutade elda så började hon krypa in under kaminen, ja då åkte hennes filt dit så det skulle vara lite mjukare för hennes gamla kropp.

Under kvällen högg det i hjärtat flera gånger, men jag vet att det var det bästa för henne. Vi bestämde när vi gick in att nu får hon gå. Jag frågade vad de tyckte och de sa att beslutet är ju ert men det är inte ett fel beslut att ta. Pratade med Pian och Nina när allt var lugnare här hemma och jag bara kunde sitta ner i soffan. Men det kändes som om vi gjorde det rätta nu för henne.

Sov i ro min fina flicka ❤

Idag har hon tid hos veterinären klockan 11 för undersökning. Men det finns nog inget hopp mer, hon är en trött gammal gammal kisse med cancer så de ger nog oss inget val skulle jag tro. Fast jag försöker ju se att oj hon äter och dricker vatten, hon går på lådan och vill ut. Jag försöker nog göra henne piggare än vad hon är. Lider hon så får hon gå, mattes fina lilla Gudrun ❤

Ny äten så då blir det sova, Gudde som jag tror Rasmus började säga när han var liten och Alicia säger Grugrun. Våran ”kattstat” har minskat kraftigt på ett år från 4 katter till 1 om nu Gudrun säger hej då idag. Ozzy i April 2018, sedan Shakira hösten 2018, hon började ju pinka in efter att Ozzy togs bort och nu då Gudrun. Så det är Iza kvar och hon måste vi nog ta bort till vintern, hon pinkar ju in den rackars katten vintertid. Vi skurar pink runt lådor och på golv som tur var så går hon inte i möbler!! Kattpiss luktar så jäkla illa! Så till vintern är vi nog helt kattlösa! Och då blir det ingen ny katta.

Sedan har jag ju lite spännande saker på gång idag. Får se om det går som jag vill. Jag pratar med mig själv hela tiden och funderar hur fan ska jag göra det här, hur ska detta bli, klarar jag av det, men jag är ju inte Happis dummaste person och jag kan vara rätt så driftig när jag vill! Men det är många grejer som måste lösas även till det. Nå skriver mer sedan om det.

Vår lilla zumba igår gick kanon, vi körde så svetten fullkomligt sprutade om oss. Det är så jätte roligt att köra ihop med Päivi. Hon är så jätte duktig och utvecklas hela tiden. Hon är en kanon instruktör redan nu och med övning och erfarenhet så vet man aldrig hur långt hon går! Hon är otroligt otroligt duktig. Oh vi passar så bra ihop tycke jag, det är himla roligt att dansa med henne på scenen. Vi fick upp både Pian och Helena igår på scenen 🙂

Det är som Nina säger, det går inte att få en bild på dig när du har käften stängde 😀 😀

Idag blir det Strong by zumba, så jäkla kuuuul men mina ben lär vara trötta, 1 timme zumba i tisdags och en och halv timme igår. Nå jag hoppar det jag orkar sen får jag köra på deltagarna istället 🙂 Ja ja nu är det mycket att göra, tänkte hinna kolla igenom passet innan vi ska till veterinären oxå.

Be safe out there

Shakira ❤

2015-03-27-2018-01-03

Vi har fått ta bort vår fina Shakira ❤ Det var så tungt, hon var ung och frisk så det bar mig verkligen emot att göra det! Det tog o hjärtat! Men hon började att pissa in efter Ozzy dog och det bara blev värre och värre, sista veckan pissade hon i soffan varenda ntt. Tur att vi har vattendammsugare! Shakira var en jätte fin och gosig kisse med dem hon valde. Och när Ozzy fanns så var det bara han och bland människor Savannah som gällde för henne. Hon sov alltid med Ozzy på min säng, de gosade ihop och tog hand om varandra. De tvättade varann och kurade ihop sig i en hög. Men Ozzy var ju 16 år och fick problem med njurarna så han fick vi ju ta bort i april iår. Och efter det blev Shakira så vilsen, nu hade hon ingen att ty sig till. Hon är ju nästan bara i källaren där vi sover. De gånger hon kom upp på övre plan så fick ingen röra henne, hon flydde i panik om man försökte. Till slut så valde ho mig istället för Ozzy. Så när jag kom ner för att sova så kom hon, trampade på min mage, gosade och sov ofta på min mage eller vid mina fötter. Sen den sista mpnade började hon ju gosa med Roffe oxå, hon ville så gärna ha en kompis men han var ju lite rädd för henne och nafsade henne ibland. Men de var det enda gångerna hon tydde sig till någon. Hon blev ensam och vilsen efter att Ozzy dog. Så vi började hitta lite piss skvättar på bordet, på tidningar, på kläder och alltså sista tiden i soffan. Jag pratade med veterinären och hon sa att det är rätt vanligt hos katter när någon de tytt sig till djur eller människa försvinner, då blir de stressade och de hon gjorde var ett typiskt stress beteende. Shakira mådde inte bra så därför valde vi att låta henne somna in. Det var så tråkigt, jag klappade henne, tårarna rann och jag viskade att jag är här och att Ozzy väntar på henne på den andra sidan regnbågsbron. Jag pratade med Ozzys aska innan vi for och sa till honom att ta emot henne när hon kommer. Så nu har de varann än en gång och nu skiljer ingenting dem åt längre. Nu får de vänta på mig när det blir min tur, tänk vilken djur samling jag har där uppe! Det är Ozzy som är på den första bilden. Dessa två bilder är bland de sista som togs på dem båda innan de gick över regnbågsbron ❤

Sov gott lilla fina Shakira och förlåt oss ❤

Vaknade vid 04, sov lite små hackigt efter det. Jag somnade efter 01 så jag försökte verkligen somna om men Danne snarkade, han snarkar inte högt och jag lovar att de som lever med riktiga snarkare skulle inte tycka det var nått. Men jag är ljudkänslig, jag vaknar av minsta lilla! Så mig stör det. Nå 05 började jag surfa lite och 05.45 steg jag upp. Nu har hundarna fått vara ute, jag har läst Aftonbladet och valt lite bilder till dagens blogg. Jag ska börja jobba snart så det får bli en lite snabb blogg idag.

Vi har fått snö!!! Usch nu börjas det, vi har ju haft rätt lite snö hit in tills för att vara Norrland. Men nu kom det! Det var ju två snöstormar efter varann så moder natur har återställt ordningen, snö ska det finnas i massor i norr! Jag saknar sommaren, jag vill ha poolen och varmt härligt vatten, jag vill sola och dansa ute, jag vill åka på badstranden och få sand i mackan och kaffet så att det knastrar mellan tänderna. Jag vill gå ut i shorts och linne och mina foppisar. Jag vill sitta ute på kvällen och dricka kaffe och filosofera i utemöblerna. Jag vill gunga i gungorna med Alicia se när hon hoppar studsmatta!

Jag saknar CMM, förberedelserna, kläderna, musiken, Nina och jag och pulsen som blir i staden den helgen. Hela stan lever upp, alla är glada, ljudet av alla de stoooora bilarna, svänga sina lurviga till härlig 50 tals musik….jag vill ha sommar!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja nu ska jag snart till jobbet så Roffe får avsluta han är numer ensam i vår säng, inte för att jag tror det går någon nöd på honom, han vill ha hela uppmärksamheten helt själv 😉

Be safe out there