Lusten att blogga

Lusten att blogga har varit lite sval den sista tiden. Jag har väl inte riktigt orkat kanske, jag har varit extremt trött igen, jag har tyngre att andas, ont lite här och där, mitt minne har blivit sämre, stresståligheten är sämre. Var till läkaren i veckan, allt var bra med mina prover, de tog ekg, en del prover, lyssnade osv. Fördelen med att vara hjärtpatient är att man kommer in på stört nästan. Men jag tror inte det är nått fel på mig kroppsligt, jag är nog bara hjärntrött helt enkelt. Danne har sagt det i ett halv år, han har ju mött den berömda väggen några gånger. Nu har jag sjukskrivit mig själv 3 dagar, sen har jag ledig helg så det blir en veckas ledighet. Jag har inte fått gjort desto mer. Jag har bara varit.

Förut kunde jag bara skaka på mig när något varit jobbigt, jag funderade i några timmar, grävde ner mig i en grop men sen när jag gjort det, analyserat, vad kan jag göra, hur blev saker som det blev, så skakade jag på mig, tog tag i problemet och gick vidare. Men nu blir varje litet problem så stort, jag tycker jag blivit tom lite paranoid, jag tar allt personligt, nå inte nu allt men mycket. Jag tycker att jag ska hinna med detta men så kommer jag inte igång. Eller jag vill kunna hjälpa alla som behöver det men jag känner att jag inte räcker till. Jag hatar den känslan.

På jobbet känns allt bara kaosigt, vi är mycket folk, de få rutiner vi haft hålls inte, folk ändrar på det vi kommer överens om hit och dit. Vi vet inget, vi får olika bud från högre ort, vi hör att folk, situationer behandlas olika beroende på vem som frågar och vem de frågar. Och nu det sista ang hur vi får lägga in om sommar semestern var bara för mycket. De söker kryphål på hur de ska kunna bestämma över oss, men denna gång är det fel, lagen säger något helt annat. Och även om de skulle ha rätt så vad tjänar de på som arbetsgivare att inte bevilja om det finns vikarier?? Det känns numer som om de gör allt för att bara platta till oss, men vad tjänar de på det? Att hård dra saker bara för att de kan de, bara för att de är arbetsgivare? Förut var vi medarbetare, nu är vi underställda. Det får vi verkligen veta varenda möte vi har. Det frågas efter ideér, vad vi tycker, vad vi vill. Men när vi inte tycker och vill samma sak som arbetsgivaren, då går de upp i tonläge och vi får en åthutning, en redig avsnäsning direkt! Allt detta gör att man inte orkar, när man öppnar dörren dit så blir jag jävligt trött direkt. Arbetet tar så mycket av en att man inte har ork till något på hemma plan, de suger verkligen musten ur dig. Det gör att man inte har samma tålamod, man har inte samma ork, man har inte samma lust något i livet som man hade tidigare. Jag säger bara tacka GUUUUD för att jag har zumban, det är det enda som får mig att glömma allt, precis allt, alla problem var de än är, bara dansa, ha roligt, vara bara Anna, vara med människor som älskar träning och zumba i vilken form det än är. Hade jag inte haft zumban, House of Joy, Nina, Rellu och alla mina andra träningskompisar så hade jag dukat under. Visst min familj, mina närmaste är mig varmast om hjärtat men vad som får mig att glömma är zumban ❤

Så hur går jag framåt härifrån? Jag väntar på tid hos en KBT:are, så ser vi hur det går, vad hän tycker och tänker. Kanske jag bara behöver prata ut, det gör jag inte mer. Jag har blivit bränd så många gånger så jag har slutat dela med mig om mitt innersta för flera år sen. Ingen vet, inte ens Danne. Det är väl det att de som jag litat på, som jag delade med mig saker av, svek, några tom använde det mot mig. Så man lär sig av misstagen. Numer är det så att om jag lättar mig till någon så får jag en enorm ångest efteråt. Dels för att jag är rädd att det jag sagt kommer ut, att det ska användas mot mig, att jag blir svag. Så bäst ar att hålla det för sig själv. Ensam är starkast, jag är stark men även jag har en gräns. Det har tagit mig mååånga år att komma hit, men nu känner jag att jag är här och letar efter en dörr.

ensamstarkast

Snön fortsätter att sjunka även om det är jätte kallt ute tycker jag, vi har oftast runt 3-4 grader och så blåser det. Men snön far iallafall av någon anledning. Men som jag sagt tidigare jag måste fota för att verkligen se att den faktiskt minskar 🙂

Fotat varje lördag och onsdag, så 18/4, 22/4, 25/4 och igår 29/4. Och inte bara snön på altanen, tittar att det sjunker vid staketet med. Härligt man ser en ljusning på allt. Sommaren kommer med värme, sol, solstol, pool, äta på altanen, dricka sitt morgon kaffe där, ha semester. Det ska bli skönt ❤

Be safe out there

 

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nina
    Apr 30, 2020 @ 10:13:59

    Men kära vän ❤️ Du behöver verkligen stanna upp nu… Ja, jag vet oxå vad den där väggen betyder 😔 och tyvärr så är det nog bara så att man behöver landa, sortera, börja om, rensa bort och verkligen lära sig vad man sätter sin energi på. Hoppas du får hjälp från kbt!!
    Vi behöver träffas, lite kaffe och surr… Ingen stress… Kram på dig 💗

    Svara

    • Anna
      Maj 01, 2020 @ 12:21:57

      Joo det känns så att man vara behöver stanna upp lite. Och precis så, sortera, slänga och göra om. Ja vi får väl se om man får nån vettig hjälp? Kaffe och surr låter mycket bra. Kraaaaam 🙂

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: