Annas place in space

Kl 07.30
🌨 17°C

Alltså det öser ner! Men de har lovar uppklarnande på eftermiddagen, men nog ser det ut att bli regn större delen av dagen. Imorgon och helgen ska däremot bli fin, 24 grader är utlovat.

Gårdagen får se, ja just ja. Vi var ner till lekparken med Bejan, Zeke, Lina, Jonte och Freya kom oxå. Sen gick vi upp till oss och vi hängde här. Det kom en jäkla störtskur på eftermiddagen men sen till kvällen klarnade det upp.

Ethel och hennes dotter Jenny kom och hälsade på. Det är så roligt, jag har om jag kommer ihåg rätt sett Jenny när hon var liten en gång. Så hon messade och frågade om jag är hemma, jag var hos morsan men sa att jag kan gå hem på en gång om de är i stan. Vi satt och pratade en timme kanske. Det var så roligt. Jenny var jätte lätt att prata med, det var som om vi kände varandra. Hon sa att nästa gång jag är här så ska jag komma och knacka på. Och det tycker jag absolut att hon ska göra. Det är så kul att ha fått upp den kontakten med Ethel igen och nu Jenny då. De känns ändå som min familj på något vis fast att de inte är det. Lennart, Jennys pappa bodde ju hos oss länge, han brukade kalla oss för syrror, mamma och pappa var även hans sa han.

Jag och Lennart hade kontakt fram till en tid innan hans död. Han visste att mamma flyttat hit och vi skulle gå och hälsa på henne planerade vi när han kommer till stan. Sista gången han ringde kunde jag inte svara, jag tänkte ringa upp men glömde och sen någon vecka senare fick jag höra att han var död!

Med Lennart visste man inte riktigt, han kunde försvinna ur ens liv i flera år för att sedan helt plötsligt dyka upp igen som om inget hade hänt. Han var en orolig själ, alltid på väg, alltid något nytt på gång. Nu när man pratar med Ethel och Jenny får man höra helt andra historier, mycket som han inte berättade till oss förstås, mycket han undanhöll. Jag kommer ju inte ihåg så mycket heller. Jag var ju så liten när han promenerade in hos oss. Han var bara 18-19 år när mamma tyckte synd om honom och tog in honom till oss. Sen for han ju som sagt in och ut i ens liv. Men det var ju någon som alltid funnits i ens liv, så Ethel och Jenny känns lite som familj för en. Så enligt Lennart blir jag Jennys faster 😀

Sen på kvällen var jag, Bejan och Lina och lyssnade på Lena Olsson Björkén, hon hade allsång i parken. Hon är ju så duktig, det var roligt att lyssna på henne, Hon häll i gång som en riktig Pernilla och gick runt med micken, vi fick oxå sjunga med en sväng.

Det var en rolig dag ❤