Annas place in space

kl 07.00
☁️ 0°C

Idag är det alltså 18 år sedan jag åkte in på BB och världens bästa gumma kom till världen, vår fina Savannah. Hon var verkligen vårt ljus, så rolig, påhittig och kramgo som liten, ja även nu som vår stora tjej ❤ Hon hade såna kommentarer så man häpnade när man hörde dom, så underbar unge. Nu efteråt när man vet att hon har ADHD så förstår man dom men det betyder inte att de inte var mindre roliga. Jag skrattar än idag när jag läser dom, Det finns under kategorin tokerier om ni vill läsa. Men men det är skvätt i byxan varning på en del av dom 😀 Tokerier

Savannah har inte alltid haft det så lätt, ADHD diagnosen har ställt till det för henne på många sätt, många sätt hon själv kanske inte tänker att det faktiskt är ADHD. Hon har fått kämpa för sin överlevnad bokstavligen, hon är en av de unga med psykisk ohälsa. Det har varit år av sittande i sitt rum med luvan över huvudet. När vi har gått in i affärer så har mobilen åkt fram för att hon överhuvudtaget skulle orka gå in där. Vi har kämpat som djur för att ta henne igenom allt, försökt ge henne skäl att leva, uppmärksamma henne på alla framsteg hon gör. Hon har kämpat och kämpar, jag vill leva säger hon. Men vad detta allt som vi gått igenom har gjort henne till observant, misstänksam, ibland introvert, tyst och osäker. Men vad det oxå gjort henne till är en konstnärlig tjej, en filosofisk tjej, en otroligt omtänksam tjej, en som ser andra, som ser deras dåliga mående, en som vill hjälpa. Det har gjort henne till en modig och stark tjej som vet vad hon vill och ser inga hinder att ta sig dit hon vill men fokuset på målet kan snabbt skifta men då ställer hon om sig dit. Hon blir starkare ju äldre hon blir, hon börjar få mammas sätt att tala om var skåpet ska stå.

Så ni som reagerar på att kepsen eller luvan är på i skolan eller vid matbordet, mobilen som åker fram när man går in i en mataffär. Se det som faktiskt är positivet, tänk vad starkt att man gör detta, att man går in i affären, mobilen blir ett sätt att skärma av från omvärlden, som gör att jag törs. Låt kepan och luvan vara på man blir inte dummare av det. Kanske rent av klokare ❤

Många gånger har jag varit orolig, många gånger livrädd, många gånger har jag känt mig otillräcklig och hjälplös men det är jag inte längre. Jag vet att hon har hela världen framför sig och jag vet att hon har börjat se den. Jag ser nu oxå att hon börjar förstå sig på sin ADHD, hon ser ibland att oj, detta var nog lite ADHD. Du är värd allt du kan få, tänk att i varje bakslag så finns något att lära. Stanna till hämta andan och gå vidare.

Idag blir det en fartig dag. Jag ska iväg och hämta nyckeln till byagården, sen ska det väl bli lite handlande, iväg på Halloween party med världens finaste Alicia. Vi blir sen lite vakter jag och Petra på festen. Jag litar helt och fullt på Savannah och kompisarna men alla som kanske hör, inte är bjudna till festen som kan dyka upp. Så vi ska hålla lite koll. Vi ska ju naturligtvis inte vara där hela tiden, men vi dyker in då och då.

Ja ja dags att sätta fart, ha det bäst idag