Annas place in space

Sitter här uppe i köket, steg upp för en timme sen. Danne har tydligen satt alarm och ringa 08.30, den ringde rätt länge, han snoozade, den ringde igen, snoozer blev liite kortare, gång 3 ytterligare lite kortare, gång 4 hann den bara ta några toner och då kom ett gäsp… så snart är han väl uppe 🙂

Satt och läste om Jacob Gordin, en före detta knarkare från Stockholm som ryckt upp sig. Han har ADHD, ingen visst vad det var när han var liten, han hamnade på olika fosterhem och det ena gav det andra. Tur att det finns mediciner idag, hjälp att få till dessa människor med de problemen. Om ADHD finns eller inte tvistas det om, ska man medicinera eller inte, det finns olika läger för det med. Men jag lever med ADHD, jag har inte det själv men det finns i vår familj. Jag har sett skillnaden med medicin och utan.

Läs om Jacob HÄR

Pyskiatrin, verkar vara som ett laglöst land! Jag har varit med som stöd i flera olika fall. Och vet ni hur tusan det går till, det är helt horribelt. Utredningar som ska skickas härifrån till Luleå har jag varit med om att försvinner, ingen vet var det är. Ja en gång kan man väl kanske acceptera men två? Väntetiderna är över 1 år på att få en utredning. Under den tiden hinner de proppa i dig vilka jäkla piller som helst. Är du inte medveten om vad du får och kollar upp dom själv så åker du på veckor/månader på utsättning om de inte funkar. Det är inte bara och sluta. Jag känner en person som just nu kämpar att bli av med en sömtablett, det har denne hållit på med i flera månader och utsättnings symtomen är grymma. De rör till medicinering med sina egna expriment, jag vet folk som fått fara till Sunderbyn och vara inlagd för att få allt rätt ställt igen. Psykmedicin har enorma biverkningar, det är inte bara att sluta. Jag har varit med om samtal som gått så här….

-Får se nu, sist du var här så ringde vi Dr A för att få den medicinen, du har fortfarande symtom så då hjälper inte den, nu kan vi inte ringa honom igen för han kommer inte att prova nån annan än, hahaaa vi vet mer än läkarna om det här. Får se klockan är 15.45, tittar på arbetschemor om hur läkarna slutar… vi ringer Dr B för han slutar klockan 16.00 då hinner han inte börja ifrågasätta hur länge du ätit och vilka symtom du har. Men hördu Anna prova du dom där medicinerna dom är jätte bra! Just den gången gällde det en sömntablett personen fått.

Jag har varit med om en person som verkligen behövde hjälp, personen var självmordsbenägen, denne hade mått dåligt i många år. Men när man mår så fruktansvärt dåligt orkar man kanske inte ta tag i sitt liv, man orkar inte söka hjälp, att ringa det där telefonsamtalet är enormt svårt, som att bestiga ett berg. Och om du nu orkar ringa så säger de, ja du får tid om en månad! eller så säger de, du kan inte ringa hit, du måste först ringa din Vårdcentral, jaha då gjorde personen ett försök men fick ingen hjälp. Har de ingen som kan hjälpa dom vidare så tar de ett steg till längre ner mot botten. Vi har ingen psykakut i Happis, då måste du till Luleå och fatta om man mår dåligt, du kanske är lite paranoid, hur fan tar jag mig dit, jag har inga pengar, inte vill man åka polisbil, man kanske inte vill berätta till någon annan hur de mår. Att åka buss och sitta med en massa andra människor när man mår skit är nog inte lätt, kanske du har vaneföreställningar oxå om alla dessa människor på bussen.

Jag ringde nu för denna persons räkning och sökte hjälp. men det var inte det lättaste, nej ser ni man måste ringa själv. Jag fick bråka som fan, ringa flera olika instanser, i Kalix på psyk säger de, nej men vi kan inte erbjuda något om inte personen ringer själv, det hjälpte inte fast att jag hade en vuxen dotter med i diskussionen. Till slut såg jag ingen annan råd än att ifrågasätta denne persons kompetens. Jag frågade hur länge denne arbetat där, jag sa att jag tänker att du kanske är en sommarvikare! Nej säger hon jag har jobbat flera år. Är du utbildad i mer än i kontor, svara i telefon, boka patienter osv. Ja jag är ju sköterska. Men då borde du väl med din utbildning och arbetslivserfarenhet veta att personer som mår så här dåligt inte ringer själv, de orkar inte, kan inte, vill inte. Jag sa att jag förstår att de tar sitt liv, för hjälp får man inte!!! Ja då gick de med på att ringa upp denna person iallafall. Det blev inte så mycket bättre med det, personen blev hänvisad till vårdcentralen, där de gav 1 månads väntetid. Allt slutade lite senare med ett tänkt självmordsförsök, hämtning av polis och transport till Sunderbyn pysk akut. Nå då fick denne en utredning och rätt medicinering efter att ha varit inlagd ett tag.

Ska det måsta gå till på det viset? Sköterskor som laborerar själva med mediciner? Hur kan de göra det förresten? Måste det inte vara så att patienten ska träffa en läkare? Nä inte inom psykiatrin. Jag har suttit med allt för många gånger för att veta att så är det. Det behövs ingen personlig kontakt med en läkare för att få ut mediciner. Du måste kunna ifrågasätta, du måste verkligen vara skärpt. När man kommer hem är det bara att sätta sig framför datorn och börja googla, vad är det för skit du fått? När man är sjuk, gör man det, kollar man upp sånt? Jag tror det flesta bara tar medicinen och litar på att sköterskan framför dig vet något. Men oj oj, så är det inte alls.

Nu är det inte bara dåligt med psykiatrin här, det finns några som kan sin sak. Som tar tag i problemen, kanske ser det rätta problemet, remitterar vidare, vet vad som behövs sättas in, vilken insats personen behöver. Men tyvärr är de ytterst få. Är det en fråga om pengar? Det är billigare att medicinera folk tills de är som zombier än att låta dem få en utredning, träffa läkare, gå på terapi?. Är det en fråga om att ha för lite personal? Man har inte resurser till alla dom som behöver hjälp? Jag tror nu inte att folk med vett och vilja beter sig så här. Hur kan det komma sig att de är så här? Det behövs en förändring!

Avslutar detta långa inlägg med en film, Jacob Gordin har en lite serie som heter Jacobs gata, här är ett avsnitt ur den. Kolla HÄR