Idag har vi följt Maria på hennes sista resa. Tungt som det alltid är, alla fick säga sitt hej då vid kistan. Prästen Kimmo Sulilla var jätte bra, pratade fint, påminde alla om att livet går vidare, att inte sluta leva. I såna här stunder påminns man verkligen om att man inte är odödlig, ens när och kära är inte odödliga, man ska vara rädd om varann.
Efteråt var vi ett litet gäng som samlades hos Annika o fikade så vi fick prata av oss, skratta lite så var och en inte bara går hem till sig, det kändes bra.
Sitter nu och väntar på att Savannah ska sluta. Sen ska vi hem o mysa på soffan en stund.
C ya
Annas place in space 