Annas place in space

Idag startar min jobbar helg, tre dagar framför mig och sen ledigt igen 🙂 Att jobba 3-3 är otroligt skönt, jobbet känns mindre tungt att fara till, råkar man vara lite små krasslig så orkar man för det är bara 3 dagar. Nu känns det lite extra roligt, vi har ju shoppat lite nytt från IKEA, vi håller på att göra om i vårt nya personalrum, kontoret och ett nytt skåp till köket. Får se om det finns nått kvar att göra eller om de fixat allt. Jag och Nina tog skuldtimmar när shoppade, så grejerna fördes bara upp på gruppis och sen var vi lediga.

Vi diskuterar språkfrågan i kommunen i fb. Vi är ett gäng som inte tycker det ska vara nödvändigt (läs ett måste) att lära sig finska när man bor i Haparanda. En del tycker att det måste man för att utvecklas och för att vårt samhälle ska utvecklas. Jo det kan jag hålla med om, det är ett vettigt argument. Men nu kommer vi till det stora MEN för det är så, finnar behöver inte lära sig svenska i Happis. De får jobb ändå och det finns såna som inte ens kan svara på svenska. Jag har råkat ut för det senast för någon vecka sedan på en arbetsplats.

Jag pratar alltid om Haparanda, tänker inte ens Torneå för jag förväntar mig inte att bli förstådd när jag handlar där, jag vet att jag kommer att måste peka, försöka förklara, peka mer, leta själv osv. Men finnarna och många i Haparanda kräver att alla ska kunna finska i Haparanda, de ska kunna bli betjänade på finska! Och det är det som retar mig till vansinne!!! Och när man poängterar att kravet borde vara vise versa, finnar borde som jobbar och bor i Haparanda lära sig svenska, då är man bakåtsträvare, ser inte utveckling osv. Återigen pratar jag Haparada inte Torneå, hujedamig om man skulle kräva det där!!!

Sen var det någon som skrev att vi har högre krav än vad finnarna har, ok hur ska man tolka det? Tycker den personen att vi är bättre som förstår det här bättre att vi måste kunna finskan, finnar är mer dumma de förstår inte det. Eller ska vi tolka det som om att finskan är ett bättre språk att kunna?

Sen var det en som smög runt ”undercover” hade en massa tyckanden men vågade inte stå med sitt eget namn i diskussionen, vilken feghet!

I detta med språket och finne eller svensk kommer grundmotsättningen Hapda-Torneå in, det har alltid varit motsätningar på gränsen och den är svår att jobba bort. Kanske generationen som växer upp idag inte ser det så. Men ialf ända fram till när mina pojkar växt upp så har det varit så, om än i en mildare skala. Det blir sakta men säkert bättre. Om jag tänker tillbaka på mig själv och hur det var när jag var tonåring så minns jag många gånger när vi varit på disco i Husa huset. Det gick ofta bra ända tills att de kom på att vi var svenskar sen var det bara att lägga benen på ryggen och dra, vi hann inte ens få cyklarna när vi remmade över gränsen.

Jag var tillsammans med en finsk kille i början av 80 talet, när han och hans gäng började hänga i Happis så var det samma sak, de fick ofta fly hals över huvud från Happis i början innan de blev accepterade här.

Det är inte så att jag är emot finskan, finnar eller samarbetet, jag är för det, jag ser möjligheter i det. Jag har ju barn som ska växa upp nu oxå, tänk vilken spännande tid de går till mötes. De får ialf möjligheten att bo kvar här….. om inte Gunnel, sossarna och vår fina mulit arenan dödar hela kommunen förstås! Haparanda är inne i förändring och det är bra. Men återigen ska kraven var detsamma oavsett vilken nationalitet du har eller vilket språk du pratar. Folk utifrån ser inte eller tror inte att det faktiskt finns skillnader där och det är inte till vår vaför!

Ja ja nog tjatat om det, nu ska jag väcka Danne och sen hoppa i träningskläderna och dra iväg på ett pump pass och sen blir det jobbet direkt 🙂

C ya