Jag började min karriär som rökare när jag var 12 år, det första året kan man väl ine påstå att man var någon ”rökare” då kunde man ännu vara utan när man var hemma. Men sedan var man tvungen att börja smita ut om kvällarna med än den ena än den andra lögnen om vad man skulle göra. Så startade det, mitt liv som rökare.
I slutet på 80 talet började jag att tappa rösten, varenda gång jag varit på krogen försvann rösten helt, den var borta ett par dagar. Sen köpte jag en papegoja, och då for rösten helt, folk orkade inte höra mig prata för att det lät så illa, jag hade ingen röst alls. Så var det i 8 månader!! Jag hade en kompis, Maria som hade problem med sin röst pga astma. Hon lärde mig talteknik, hur man pratar med magstödet och rösten började återvända.
Under första halvan av 90 talet började jag få lunginflamationer, jag hade minst en varje år, ibland oftare. Jag hostade o kraxade till jag blödde. Jag minns en gång då jag hostat i nästan 2 månader och det var inga små hostattacker, jag hostade tills jag nästan kräktes. Jag ringde och jag ringde för att få komma in till läkare men nej, tillslut minns jag att jag spydde rent blod då fick jag komma. Hade ju sprungit på lassa i några år med mina lugninflamationer, Tanner grälade på mig varenda gång. Han skulle inte skriva ut medeciner, ingenting för att jag var rökare, han tyckte inte att jag kunde hålla på och ränna där varenda år med mina problem o bara fortsätta röka. -95 gjorde han en lungröntgen och konstaterade att mina lungblåsor är helt slut, du tar in luft med du kan inte släppa ut den, du måste sluta röka!!!
Under slutet på 90 talet så förbättrades ändå min hälsa, jag slutade få ständiga lunginflamationer, det där med rösten blev oxå mkt bättre. Problem med andningen hade jag fortfarande mellan varven, det berodde på lite vad jag blev utsatt för. Men det stora problemet var när jag blev förkyld, då hostade jag fortfarande så det smakade blod i munnen, jag hade flera minuters host attacker och jag hostade inte i två eller tre veckor, det var mer 6-8 veckor o längre.
2003 slutde jag röka första gången. Märkte väl inte så stor skillnad merän att jag inte hostade lika mkt. Jag var in i början av 2004 och gjorde lungröntgen och blåstester, blåste inte så bra men lungröntgen var perfekt! Började röka igen efter 1½ år. Rökte på i 7 år till. Och nu blev hostattackerna först låååånga, hann bara bli frisk från en förkylning så kom nästa, hostade ofta i 2 månder och mer. Jag tyckte själv att jag var konstant förkyld.
Nu i december blir det 2 år som rökfri. Jag hostar nästan aldrig och blir jag förkyld så är det över rätt fort, någon dag bara. Däremot känner jag av andningen ofta, jag kan bara få tungt att andas när jag tittar tv, då blir jag så anfådd så det känns som jag kört stans träningspass! Jag har nångång under träning känt av det oxå, fått gå ut och andas några gånger. Förra veckan blev det ett total stopp, skulle lägga mig ner och köra mage, fick fort som attan studsa upp o stå o andas! Då bestämde jag mig för att börja kolla upp detta.
Idag var jag och gjorde spirometri, visst heter det så? Blåstest, och vet ni, jag blåste kanon och det blev inte bättre av bricanyl heller, det var helt normalt. Hon sa att man kan säga att din rökning inte har skadat dig alls! Tänk efter 33 år som rökare och jag rökte mycket, helt fantastiskt va! Men jag undrar, vad såg Tanner? Eller är det möjligt att lungorna har repat sig så mycket?
En grej jag kom på när jag satt där var, 2001 vaknade jag vid några tillfällen av att jag trodde att jag hölt på att få en hjärtinfarkt, det gjorde extremt ont i hjärtat och det strålade ut i ena armen och upp mot käkarna. En natt hölt det på så länge att jag funderade starkt på att ringa ambulans och hade väl gjort det oxå om jag inte haft pojkarna hemma den natten. Jag ville inte skrämma dom. Men jag fick tid till min mammas hjärtläkare, Bergdhal. Han gjorde en massa tester på mig, men hjärtat var hur friskt som helst föutom att han hörde en väsning från det. Han kände på mig bröstkorg och konstaterade att den var helt stel o menade på att när den inte rörs som den ska så får lungorna dåligt med plats och det börjar spänna, det kan göra fruktansvärt ont och symtomen blir som en infarkt. Han sa att min bechterews (som de är osäkra om jag numer har) slagit på bröstkorgen o det var det som orsakade problemen. Kan det vara det som spökar nu? Nå imorgon ska jag träffa läkare, det blir prover o så, då får vi se.
Har sagt det förr men säger det ingen. Vilken kropp jag har, den repar sig själv, problem jag kan ha dragits med i år bara försvinner. Min crohns är bättre, mina lungor är som nya, mina leder är bättre tom min syn har förbättrats. Man börjar ju fundera om jag inbillar mig saker, har läkare tidigare haft fel? Ska skriva över kroppen till vetenskapen när jag dör…. har sagt att ag ska leva till jag blri 150 år, kanske jag lyckas med det 🙂
C ya
Annas place in space 