Annas place in space

När är man en icke rökare?

AC säger att han förr trodde att det skulle kännas annorlunda att vara rökare än att vara icke rökare. Men ickr rökarna känner sig inte som icke rökare, lika lite som en icke heroin missbrukare känner sig som en icke heroin missbrukare. Känslan av att vara rökare är faktiskt inget annat än känslan av att inte kunna njuta av livet utan cigaretter. Detta är ingen behaglig känsla men vi kan snart uppleva glädjen av att vara befriad ifrån den.

Alla rökare vet att det innebär många fördelar att sluta röka. Varför skulle vi annars försöka?

AC om viljestyrke metoden: Att sluta med viljestyrke metoden. När vi fimpade den som vi hoppades skulle bli vår sista cigarett var jag övertygad om att inte skulle kunn anjuta av livet, koncentrera mig eller hantera stress utan att röka. Den plågan jag genomled ledde mig inte till att ändra åsikt, snarare tvärtom, den förstärktes. Om livet är så här utan nikotin så bestämmer jag mig för det kortare men skönare liv det innebär att vara rökare.

Vi har blivit lärda att vi aldrig blir fria

Visst finns det såna som lyckas via viljestyrka med. Men tänk vilka plågor de genomled, tänka att kunna slippa dom. Tänk att bara vakna upp som om du aldrig rökt. Läs Easyway

Att sluta röka med viljestyrka oberoende på hur länge jag håller upp är att vara en rökare som inte får lov att röka.

Vi räknar med att dö ändå kan vi inte sluta?

Easyway är nyckeln till det du önskar men ingen kan tvinga dig att använda den.

Rökare säger att ciggen efter maten är den som smakar bäst.

Varför skulle just den ciggen smaka annorlunda än de övriga ur samma paket?

När du inte kan utöva din last så önskar du att du kunde det och när du kan utöva den så önskar du att du slapp ifrån den.

Cigaretter blir viktiga för oss när vi inte får röka.

Hur många gånger i livet står du i en position där du inte har någonting alls att förlora och absolut allt att vinna på det beslut du är i begrepp att fatta?

Du är där just nu.

Det förädiska med nikotinfällan som AC pratar om är det finns en rädlsa för framtiden. okej jag kanske får lungcancer men och andra sidan kanske jag har tur. I samma ögonblick du bestämmer dig för att sluta röka tvingar du dig att IDAG ta ställning till den andra rädslan, nämligne rädslan för plågorna och trauman du måste gå igenom för att komma till ett liv utan cigaretter.

Jag har ocå som AC säger legat många nätter och lovat mig själv att imorgon ska jag sluta röka. Man som hoppas att man bara vaknar upp en dag och behovet av att röka är borta. Det händer inte, det finns ingen bra dag att sluta röka.

Med Easyway finns faktiskt den dagen då du vaknar och längre inte har ett behov av att röka. Så var det för mig när jag slutade.

Jag började om i tron av att jag kunde ta en cigg, nu vet jag att jag inte kan det. Mina två största rädslor är att boken inte kommer att ha den effekten på mig igen och att faktiskt lyckas upphöra med rökning

Alla rökare är schizofrena.

Ena sidan säger- Rökning kommer att kosta mig livet, det kostar en förmögenhet och kontrollerar mitt liv.

Andra sidan säger- Rökning är min njutning, mitt sällskap, mitt stöd.

AC säger att det handlar inte så mycket om att vi njuter av att röka. Det är snarare så att vi inte kan njuta av livet eller hantera dess svårigheter om vi inte röker.

Tänk på att icke rökare inte lider av dessa rädslor

Samhället har benhägnet att betraktar oss rökare som korkade, viljesvaga lågstatusmänniskor. De flesta av oss rökare betraktar oss själva på samma sätt. Men vi är fullt kapabla människor som klarar vardag, jobb, barn och hela tjofräset men vi har blivit beroende, cigaretterna kontrollerar oss.

Allen Carr menar att detta är en del av hjärntvätten. I själva verket har vi precis lika stor viljestyrka som någon annan bara att vi för närvarande använder den på ett omvänt sätt.

AC säger att det viktigaste skälet till att vi inte slutar röka är rädslan

Rädsla för att behöva genomlida en obestämd tid av tortyr och elände.

Rädslan för att inte har nog viljestyrka till att lyckas

Rädslan för att misslyckas

Rädslan för att inte kunna njuta av måltider, av livet och av social samvaro men den största rädslan är

att faktiskt lyckas

Innan vi blev beroende kunde vi njuta av social samvaro och hantera stress utan att behöva röka. Vi har definitivt något att vinna och oerhört mycket att förlora.

Innan vi blev rökare trodde vi aldrig att vi skulle bli beroende. Inte ens jag efter över 20 års rökande och 1½ år rökstopp trodde det. När jag tog den första efter rökstoppet trodde jag aldrig att jag skulle bli beroende igen.

Innan vi blev rökare tyckte vi att rökning var något äckligt, det luktade illa, människor som rökte luktade illa, det var ohälsosamt, farligt och dyrt.

Ändå förändrades blixtsnabbt vårt sätt att se på cigg, de började upplevas som avslappnande och stärkte vårt självförtroende (åteminstonde då vi var unga) Rätt fort blev ciggen oumbärliga och vi kunde inte klara oss utan dom.

Denna process från att se cigg som något äckligt till det att vi absolut inte klarar oss utan dom går rätt fort och vi tycks inte ens vara medveten om det.

Men tänk efter, om du kommer ihåg hur du såg på ciggen innan du blev beroende och hur ser du på dom nu?

Varför slutar vi inte att röka om det endast är jag själv som tvingar mig att röka?

Jo för rädslan, rädslan för paniken, ångesten, deppen, livet är slut, aldrig mer får jag njuta av livet osv. En ickre rökare har väldigt svårt att förstå att vi själva väljer att dra ner giftig rök i våra lungor. En ickre rökare drabbas aldrig av vår panik känsla som när ciggen nästan är slut eller tanken på att sluta röka börjar mala i huvudet. Dom kan bara inte förstå att vi väljer att göra det.

Om du har en trasig tegelpanna på taket, det droppar in. Du sätter en hink där det droppar eller du kanske tom väljer att flytta. Men det löser inte problemet, det droppar fortfarande.

Att tända en cigg är bara en följd av det verkliga problemet. Att hoppas att kunna sluta röka med att aldrig mera bara tända en cigg är som att ha hinken under droppet i stället för att laga taket.

Det är du och ingen annan som tvingar dig att tända nästa cigarett.

När du ska sluta säger din hjärna -JAG VILL HA EN CIGARETT!!

Vi måste avlägsna behovet, begäret av att röka.

Detta går att göra utan den enorma viljestyrka vi tror vi måste ha.

Tänk efter om du inte hade ett behov av att röka varför skulle det då behövas en enorm viljstyrka att låta bli?

Vi måste laga tegelpannan i taket och förstå varför den är trasig.