Jorma

Jag fick ett samtal igår av en gammal vän. Hon har blivit svårt sjuk, hon behövde hjälp. Hon arbetar själv med det okulta på olika sätt, hon är utbildad i ditt område och vi har haft lite grann med varandra genom åren att göra. Nu ville ho att jag sprider till alla mina vänner inom detta område att sända andar, gudar och gudinnor hennes väg, hon behöver hjälp nu. Jag satte igång min kedja igår av olika okulta damer, herrar som skulle i sin tur göra sitt och kontakta andra.

Jag har inte sysslat aktivt med detta på länge. Men jag ser och jag hör saker som senast förra veckan när någon klinkade på Savannahs gitarr, jag ser mina skuggor och anar närvaro av olika slag. Jag är otroligt lyhörd på olika sätt. Men jag hade lovat så jag satte mig ner i bastun faktiskt och började kontakta det spirituella. Det dröjde inte länge förrän det dök upp en stor finne, Jorma hette han, han var stor hade gorva skor och en ryggsäck av grått madvals tyg, vi var i en skog mitt på dagen. Han tog ut saker från den och gjorde upp en eld. Två kvinnor anslöt sig Anne och Eeva, de dansade och hade kontakter med ävlor och skogens alla väsen. Min väns ande/själ befann sig oxå där. Den stod mitt i elden, han lade henne ner och började mässa, blå energi blåste han in i henne, det strålade i hela kroppen, blå vita och grå energi flöt fort och i varje del av kroppen. Kvinnorna dansade och hade kallat in älvor och andra väsen, allt dansade… jag kände själv hur det pirrade och for i varenda del av min kropp! Jorma gav olika direktiv för min vän att göra, En fantastisk upplevelse!

2 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Profilbild för anders anders
    Jul 31, 2015 @ 14:49:34

    Det okulta finns i släkten, här nära inpå och hos några andra släktingar

    • Profilbild för Anna wiccans
      Aug 01, 2015 @ 09:28:23

      Ja jag vet många som i vår släkt har ”det” på det ena eller andra sättet, ner eller mindre. Jag har hört och sett sen jag varit liten. Min pappa gjorde det, en av mina syrror, de andra två är för realistiska 🙂 men de är nyfikna det är de. En av mina äldre söner hör och en av de mindre har oxå sett och hört.

      Jag tycker det är en gåva, ibland är det ruskigt tyst, jag hör och ser inget, då blir jag nästan lite rädd, herregud har jag tappat det! Då kan jag börja tvivla, kanske jag aldrig sett/hört nått heller…. men då kommer något som en lite påminnelse, jodu, vi finns 🙂