Annas place in space

Kl 05.30
🌑 0°C

Det har nog varit 0 gradigt hela natten, det var det redan när jag gick och la mig igår. Vaknade av snöras från taket, trodde det minst var en jordbävning!

Året som gått, hur ska man summera det? Mia som gick bort, i januari var hennes begravning, hon hann inte med julen, hon älskade jul. Omikron spred sig som en löpeld! Mamma flyttade till Happis i kallaste januari!
Vakbadet, vi började planera på allvar, allt tog fart och vi startade föreningen Haparanda Arctic Ice Swimmers.I slutet av januari fick vi covid både jag, Danne och Savannah. Jag hade en väldigt lindrig variant. Jag började på allvar att känna av kroppen, jag blev tröttare och tröttare, orken sinade och jag var sedan tillslut tvungen att ta steget ut från House of Joy.

I februari utbröt kriget, Ryssland anföll Ukraina. Drabbades av post covid tror jag själv, jag hade enorma problem med andningen, fick nya mediciner och idag är det mycket bättre. Körde igång Zumba Kids igen. I mars var vi i Stockhom jag och Savannah, hon var på cereb.
Deltagandet på passen sjönk och jag och Nina tog beslut att under våren köra på till sommaren så får man se sen vart åt det bär, slutar vi eller hur gör vi. Men jag tog ändå beslutet att lämna House of Joy, jag kände att min kropp håller inte längre att ha det tempot jag har. Jobba med tjänstledigheten blev det ca 89%, 5 pass i veckan, periodvis 6-7 plus allt extra som blir med olika happenings. Sen förlorade jag så pass mycket på det med hyror, avgifter hit och dit, tjänstledighet gjorde att jag typ betalade för att hålla pass. Så i slutet på juli körde jag mitt sista pass där och House of Joy gick i graven.
I mitten av augusti återgick jag till Fysioteket, det blev en kortare viselse där, avslutade där i oktober och efter det har har jag kört i olika lokaler, på zoom och lite hit och dit.
I november fik jag ett så bra erbjudande så jag inte kunde inte säga nej. Så nästan vecka landar min rumpa i C hallen 🙂
När det blev känt att jag stod utan lokal så fick jag erbjudanden överallt ifrån, alla hade ett litet utrymme till mig, kom hit sa de 🙂
Vilka människor det finns. Jag är så tacksam för er alla, Åsa, Anne och Ungdomens Hus, tack för att ni öppnade era dörrar för mig. Ni ska veta att det har betytt mycket för min del ❤
Nu kör jag 2-3 pass i veckan, jobbar 96% så jag förlorar inte så mycket i inkomst, jag har betydligt färre pass så den biten känns bättre. Jag har förstås inte lika mkt kunder som tidigare, men mina trogna zumbisar är kvar med mig och en del nya har kommit in. Jag är ju en ensam varg. Jag hade ju haft min firma 3 år innan vi startade House of Joy så den biten var inte så ny, det som blev nytt för mig var ju att ha egen lokal då. Men det var en rolig tid.

Jag har fått en del lärdomar under året som gått, personer man tror varit en vänner visar sig inte vara de man tror. Man tror inte de ska tex prata illa men så hör man att de gör det. Fäller kommentarer, slänger pikar… varför då tänker jag, vad vinner man på det? Vad vinner man på att prata illa, svartmåla andra? Då måste man ha dåligt självförtroende eller tror man att man är bättre än andra? Jag har lärt mig under åren som gått att inte ge för mycket av mig själv, inte berätta för mycket, jag har lärt mig att göra själv, att fixa själv. Jag litar inte på folk, svik mig en gång och det är försent. Jag visar inget, jag kan prata, umgås med folk jag egentligen har ett horn i sidan till.

Jag har fått nya deltagare från Ukraina, de är så tacksamma, vi har i zumba gänget gjort lite insamlingar av kläder, jag och Ullis gav varsina tvn osv. Dom hälsar och kramar på stan, det är så roligt. Det berikar med människor från andra delar av landet och världen. Mina zumbisar är såååå bra, vi tar hand om varann, vi hjälps åt. Alla nya som kommer får ett bra mottagande av de andra. Jag kan höra hur de förklarar, hur de berättar om passen, hur de pratar skor och kläder. Nu först börjar jag känna att glädjen för zumban återvänder, att jag börjar må bättre.

Nä nu måste jag fixa frillan, snöskottning och jobbet väntar ❤