Kl 07.30
☁️ -13°C
Jag har varit så jävla sur redan på morgonen. Jag har dragit en jäkla avhyvling åt BUP i telefon. Vi har ju gått där i flera år och verkligen begär hjälp, vi har ställt upp på olika saker, bytt läkare och behandlare hit och dit, varit i kontakt på olika sätt med olika instanser, vi har gjort vad vi kan. Men vi får ingen hjälp, det här sista vi fick var rena rama skämtet, det skulle vara en trauma behandling som påbörjas men va fan vad det där!! Alltså hon kände sig så missförstådd, så nedtrampad, vi trodde inte du ville ha hjälp säger hon??!!! Men va fan!!! Det har hon ju sagt hela tiden, jag skriker på hjälp men ingen lyssnar. Jag blev så jävla förbannad. Så i morse ringde jag och ifrågasatte allt hela BUP! Jag förstår att så många unga mår dåligt, vi har ju gått där i flera år men jag vet inte vad jag ska säga, hur mycket krävs, hur länge ska man behöva må dåligt innan du får ordentlig hjälp! Ska man som anhörig måsta vara som en hök, vara på sin vakt hela tiden, vara förbannad, ska du som anhörig veta vad du har rätt att kräva, bara acceptera en dålig behandling, psykolog, acceptera att ingen kan hjälpa? Va fan är det här. Jag förstår att så många i norrbotten mår så dåligt som de gör! Jag har sprungit i psykvården med olika människor, på olika sätt i över 20 år! Jag vet vad jag pratar om, jag vet hur det går till! Jag blir lika jäkla förvånad varenda gång! Ja jag har funderat på att anmäla allt men vad hjälper det? Vi blir ändå inte hjälpt, vi möts bara av nya människor, nya hummanden, nya har du provat det här, nya människor som ska göra nya utredningar, nya frågor som hon knappt orkar svara på, nya vända ut och in på henne. Har ni tips på vad jag kan göra, vem jag kan träffa, vem som han hjälpa henne, var jag kan vända mig, jag betalar vad som helst bara hon kan få en ordentlig hjälp. Hon är nu 17 år och behöver få ett liv, en hjälp som gör att hon kan leva! Jag har läst om nå behandlar i Norge som har super resultat. Jag åker fast dit, jag tar lån så vi kan betala det själv om det krävs. Men i Norrbotten verkar vara rätt kört!
Är det så här det ska vara, vi i Norrbotten har ingen rätt till bra behandling, vi får ta det som blir över? Vet ni en grej, jag var med om för ca 10-15 år sedan med en människa…. Vi var i Kalix på utredning, denne person är alltså en vuxen person och ingen inom mitt arbetsområde (LSS) utan en privat person. Vi var alltså där och får en norsk läkare. Personen får ett frågeformulär som denne fyller i. Och så säger läkaren efter ett tag att -ja hade du haft några poäng till här så hade jag spärrat in dig??!!! Va säger jag, det hade vi blivit två om! Sen ställer han en diagnos som var helt uppåt väggarna. Nä sa jag den går vi inte med på, så är det inte. Ja säger han är det du eller jag som är psykolog. Mitt svar blev ja det kan man ju undra???!! Han uppvisade ju då ingen licens.
Nå när jag kom hem så jag googlade på honom och han fick inte praktisera i Norge för att han utfört elchocks behandling. övertalat folk som egentligen inte velat ha det. Så han fick inte jobba i Norge. Men i Sverige fick han jobba!! Nog fan kan de väl oxå googla tänker man.
Så här kan det vara, jag vet inte var vi ska vända oss, vem kan hjälpa oss. Sen kan hon inte hålla på att åka till Kalix flera gånger i månaden eftersom hon då missar nästan en hel skoldag! Och hon är livrädd att bli efter i skolan, för då känner hon att hon inte orkar hämta upp det igen.
Förbannad!!!!!
Annas place in space 