Kl 06.15
🌤 3°C
Jag är inne i en varannan dag jobbande, ledig, jobb, ledig, jobb. Men det blev så för att jag hade3 två lediga dagar mitt i veckan. Då blev jag utringd på jobb, bytte den andra lediga dagen mot att vara ledig hela lördagen, bra byte tänker jag 🙂 Jobb idag ledig på måndag enligt schema.
Jag känner mig väl inte så sugen på att gå till jobbet. Visst har jag haft såna dagar tidigare men nu är det som starkare, jag är trött hela tiden och känner att jag skulle behöva få vara ledig länge för att hitta tillbaka till min ork igen. Den har lite sakta börjat återvända i små mått. Jag börjar göra saker spontant igen, jag måste normalt tvinga mig till den enklaste sysslan annars. Som altanjoxet, det var alls inte aktuellt i fredags, hade inte ens tanken på att börja med det. Igår sydde jag nya gardiner till Rasmus i rummet som han ska ha. Jag tänkte när jag köpte dom att dessa kommer bli liggande, jag kommer inte att orka sy om dom heller. Men det behövs inte mycket så kommer jag ur balans och blir kanon trött. På jobbet kan jag bli så jävla trött så jag somnar sittande, jag måste få sova tio minuter sen är jag på G igen.
Igår hade jag mina underbara kids på morgonen. Dom är så underbara, det är en stadig lite grupp på ca 10 kids, de varierar lite från gång till gång. Men härliga barn och de som varit blyga de kommer mer och er, de blir tuffare och tuffare. Vi har lite på gång som uppträdanden och discon 🙂
Efter zumban var jag i bastun, sen ut med Roffe på prommis. Direkt efter det så var jag och hämtade mamma, vi var på PMU, fikade och pratade med Ulla- Maja och Ida, dom är så otroliga tjejer, snälla och omtänksamma. De jag jobbar med är verkligen underbara människor.
Mitt jobb, tror jag har det bästa jobbet man kan ha. Av dom får man en otrolig dag varje dag jag jobbar. Jag får vara med om olika saker, saker som inte var planerade, ibland är det planerat men det blir helt annorlunda. Det är känsligt, när något ska hända så beror utgången på helt på vad varit om, hur humöret är, måendet osv. Men när vi känner dom ser vi det och vet oftast hur du ska få en situation att vända. Men de lär mig saker nästan jämt. Nästan jämt får jag aha upplevelser, varje dag får jag uppleva ömhet, snällhet och humor.
Jag kan bara dra några exempel. Vi hade ett tag ett innebandy gäng, vissa av killarna var riktigt duktiga. Vi hade några matcher mot Stadiums personal och de spelad brallorna av dom. Men när vi var vårt gäng så såg dessa killar till att alla fick bollen, de ropade Sivan, Kalle nu kommer bollen. Ja det gjordes så klart även under matcher men extra mycket under träning. Vi hade en kille i mål som helt plötsligt bara lämnade målet för att gå och dricka vatten. Men de andra blev inte arg, de bara förklarade för honom varför man inte kan lämna målet. Vilka andra hade varit så förstående? Andra hade blivit förbannade på killen som lämnar målet, de hade inte passat någon som inte vet var man ska skjuta eller som pga något rörelsehinder inte är så snabb. Förstår ni hur fina de är, hur mycket förståelse de visar. Vi har mycket att lära av dom.
Igår var oxå en sån dag som jag fick mig en aha upplevelse. Jag var ute med mamma som sitter i rullstol. Ida och Ulla-Maja kommer och pratar med oss. De är mycket nog med att hälsa på min mamma, de böjer sig ner så hon ska se dem ordentligt. Ida visar en enorm ömhet. Sen när vi sitter och fikar så kommer de och sätter sig med oss. De pratar med mamma, Ida vill som nästan klappa på henne. Jag ser hur mycket de vill visa att vi ser dig, vi vill vara med dig. Andra jag träffar även om de känner mamma och hälsar på henne men det är sällan de drar in henne i samma samtal som dessa två gjorde igår. Säger det igen, vi har så mycket att lära oss av dom, hur man ska bete sig. Under bara människor.
Vi har en kille som inte bor med oss men kommer till oss och fikar ibland. Han är oxå en otrolig vän av människan. Han ser gott i alla även om han själv inte haft det så lätt i sitt liv. Men han vill verkligen förstå om någon mår dåligt eller om någon har agerat konstigt. Han söker svar och förståelse till varför det blir så. Vilka gör så, andra människor hade kanske blivit sur och gått. Han är alltid noga med att ge komplimanger och säga när man gjort något bra, han skrattar ofta och skojar. Även han en otroligt fin själ. Jag brukar tänka, tänk om fler hade haft dessa egenskaper, vad världen hade varit annorlunda.
Så även om jag ät trött, less på jobbet, organisationen mellan varven så älskar jag människorna i mitt jobb, deras natur. Vårt jobb är nog det bästa man kan ha.
Ja ja nu ska jag in på facebook en sväng och sen till jobbet 🙂
Simma lugnt
Annas place in space 