Kl 06.15
☀️ 5°C
Steg upp tidigt, älskar mina timmar på morgonen för mig själv. En härlig och klar morgon, släppte ut Roffe och blev förvånad över att det var så skönt ute. Klar och ren luft, solen skiner, det blir en kanon dag idag ❤
Fotona tagna vid 06,30 i morse, det sista igår på dagen.
Hade mitt kids pass igår, jag har ju en del små…. jag försökte göra om den del rörelser för att de mindre ska klara det och numer ser jag mitt i en rörelse att oj detta blir för svårt och kan nästa gång den kommer göra den på ett annat sätt. Men nackdelen med det är ju att det blir lite rörigt för de äldre, för de minns, oj vi gjorde ju så nyss och nu gör vi så här…… Så till nästa vecka ska jag hålla mig till den plan jag haft 🙂 Men det är så roligt att hänga med dom, dom är så duktiga och de minsta kommer till sig, de är jätte duktiga. Sen var det jobb resten av dagen fram till 22, lika samma idag, jobb 10-22
När jag for hem igår så körde jag några varv runt stan, brukar göra det på helgerna och de var gräsligt ute på stan…. på coop tror jag det låg 5 kundvagnar utslängda efter marken. Ett gäng killar helt svartklädda var där, de härjade lös på parkeringen, de flesta lampor där var nedsläkta, tror det lyste endast från Max fönster.
Epor i massor, på Ikano parkeringen stod säker 10-12 st och sen lika många bakom vid sidan där mot husvagnsplatserna. Där var det oxå nedsläkt….. inga gatlampor men man ser ju de röda skyltarna och det var mycket ungdomar där. Det sägs att det drogas mycket i eporna….. jag hörde att det är extremt mycket droger nu i stan. Den period då jag var som mest aktiv i dessa frågor för en 4-5 år sen, då var det mycket. Jag pratade med en tjej som oxå var med då och som ännu har koll på allt, hon sa att om det var mycket då så är det extrema mängder nu. Vad händer? Jag hör fler och fler som trillar dit, pratade med de tjejer som är strax över 20 idag, de sa att varenda fest de är på så ligger det droger på borden och ingen reagerar, det är accepterat!!!! Alltså va fan!!?? Ungdomar som klivit över 20 år reagerar och undrar när fasiken blev det så här??
Jag har länge velat starta en föräldragrupp, där vi kan stöta och blöta med varann, just när det kommer till droger och NPF diagnoser, depression, mobbning, utanförskap, ätstörningar, kränkningar, hån, skolsituationen, hur får man hjälp osv. Många ungdomar mår så dåligt och det är jätte svårt att få hjälp. Man känner sig så maktlös mellan varven.
Att få en NPF diagnos är inte lösningen, då löser sig inte allt. Då startar problemen med att få stöd från skola, från landsting, BUP och kommunen, BUN, SOC för att få det du har rätt till, det ditt barn har rätt till. Det är nu DU ska förstå, det är nu ANDRA ska förstå, skolan och alla andra instanser runt i kring ska förstå hur just ditt barn fungerar, vad behövs för insatser, för stöd för att det ska fungera, för att de ska få en skolgång som är anpassad efter person inte efter ett papper som säger att detta funkar. Sen är ju inte detta hela lösningen. Vad har man hunnit dra på sig för problem? Har du hunnit gå in i en depression, i ett missbruk? Sen är det ju så klart inte alltid så att alla som inte sköter sig på så sätt samhället tycker är normalt att alla dom har en diagnos. Man kanske bara är tonåring och stökig med väldigt engagerade föräldrar, utan engagerade föräldrar.
Jag har varit stödperson, jag har själv haft kontakter på soc och tex dokument som ungdomen skriver på på socialen är ju ett skämt…. de provar hit och dit men när det inte funkar så står de maktlösa, då står du ensam där. Du har ingen att prata med. Det är sekretess instanser emellan så ofta hamnar du mellan stolarna på soc får inte delge det, polisen för inte delge annat, landstinget får inte delge prover osv. Jo jag förstår att det finns säkerhets risker med detta men hur ska man komma till rätta med allt? Vad ska vi göra? Hur ska vi få bukt med mobbning, utanförskap, droger, ja hur ska vi hjälpa någon som av någon anledning inte orkar, inte vill ,inte vet hur man ska leva?
Jag skulle vilja starta en föräldragrupp där vi kan sitta och stöta och blöta med varann, säga att nu är jag jälva less på allt, ösa ur oss saker man kanske inte säger var som helst. Tipsa varann, berätta så här gjorde jag, det här är din rättighet, vara ett stöd för varann. Men då måste man ha nån form av sekretess i gruppen, att vi inte för vidare vad som sägs där. Så att alla kan känna sig trygga där. För det skulle inte vara nån grupp som har något från soc, lagen, skolan, polisen utan en vardagsrumsgrupp där vi bara pratar i tryggheten av varann. Vi kanske skulle kunna bjuda in personer som då och då kommer in och pratar, just från tex Viljan som kan berätta om droger, hur brett är det, hur mycket finns, vad gör dom, vilka tecken ska vi se på hos vår ungdom, beteenden osv. Polisen kan berätta om vad man ska leta efter om man misstänker drogproblem, hur ser droger ut, var gömmer man dom. Annan kriminalitet osv. Personal från Ungdomens hus, så de kan berätta hur ungdoms läget är just nu. Ungdomar som själva gått igenom problematik som ätstörningar, depression eller andra saker. Hur tänkte de, hur gömde de sina problem, vad hade de velat att man skulle se, göra? Personer som jobbar med just sån problematik. Man kan bjuda in soc, jurister, hem och skola. Ja alla som kan hjälp oss. Då kan de som inte vill att andra ska veta välja att inte komma just de gånger man har in någon. Men vi ska inte skämmas, vi ska inte vara rädd att visa oss, jag tror att ju mer du sopar under mattan, gömmer under mattan, desto större blir högen. Då kunde vår grupp bli stället där vi stöder varann, där jag kan svära, gråta, fråga, skratta, dricka kaffe, uppdatera sig om läget, uppdatera om vårt läge. Den skulle kunna heta just Vardagsrummet.
Nu är vi tre som verkligen vill engagera oss, vi skulle måsta ta en träff. Gå igenom vad vill vi, vilka problem ser vi, vad finns, bena ut allt, få ner det på papper. Få en lokal där vi kan träffas, där vi kan vara anonyma. Vad behöver vi, behöver vi något sekretess papper som vi skriver på? Kanske bara först starta med att vi tar en kaffe och snackar, göra upp en strategi. Sen gå ut med att vi finns. Vill man sen ha kontakt så får man ringa någon av oss som vi sätter som nyckelpersoner. Jag tror en sån här grupp kan vara väldigt behövlig just nu.
Ja ja, detta blev lååångt….. nu ska jag in på facebook en sväng och sen fixa frillan så är det bara att dra iväg mot jobbet 🙂
Simma lungt
Annas place in space 