Kl 05.45
🌥 13°C
Vaknade tidigt, gillar ju att stiga upp i tid så jag hinner sitta innan jag ska iväg till jobbet. Idag har vi lite planer på vad vi ska göra. Får se då hur det blir, det kan hända att vi inte får med någon av dem. Men vi planerar och vi försöker.
Det är rätt tomt i skallen, vad ska jag blogga om??? Lyssnar samtidigt på nån podd om Johnny Depp… en ganska sorglig och vilsen man. Hann vann ju mot Amber Heard. Jag har själv inte hängt med i rättegången som varit live sänd. Men har sett lite klipp här och där. Och vilka framträdanden hon gjort Amber Heard, alltså där hon låtsas gråta, blir rädd för honom osv, vilket skådespeleri! Så dåligt!!! Nä jag ställer mig oxå till skaran för Johnny Depp. Hoppas han kan räta upp sin gloria nu. Jag har alltid gillat honom, jag älskade Captain Sparrow, men alla andra roller han gjort, Edward Sissorhands, Willy Wonka, Hattmakaren, Tonto i The Lone ranger, Gellert Grindeald och sen spelade han som ung en författare, en lite skräckig sak, där var han oxå bra. Han är komisk samtidigt som han är allvarlig, han har ett otroligt minspel, gillar hans skådespeleri.
Det ser ut att bli lite åska eller nått, det blir mörkare och det kom en skur alldeles nyss. Måste gå och släppa in Bamse han sitter säkert och trycker vi altan dörren men det är ju tak över där så han har det rätt mysigt ändå. Men han gillar inte dåligt väder, då kommer han in rätt fort. Han går ju aldrig ut på vintrarna heller. Så fort snön lägger sig så slutar han gå ut.
Alla frågar nu om varför jag hoppar av på HoJ. Alla förstår även om de tycker det är jätte tråkigt, folk ringer, stoppar mig på stan, kommenterar var än jag kommer, på mammas avdelning, på Ica, på Coop, var jag än går. Men alla förstår, alla tycker att jag tagit rätt beslut. Och det var inte lätt, jag har funderat fram och tillbaka som ni vet, jag är ju inte ensam på HoJ. Så det har varit skit jobbigt. Men just nu håller inte hälsan, jag har ju min mage i grunden, jag har ju crohns, jag jobbar skift och det har inte passat magen, men det har passat mitt psyke, sen kom hjärtat på det, har nu fått konstaterat ansträngnings astma, det passar bra med hård träning 😀 Jag har kört i ett hårt tempo med 4, 5 och 6 pass i veckan tidvis mer de sista 8 åren, lite längre än så oxå. Jag jobbar nästan heltid och med ett hårt arbetsschema som annars heller inte tillåter nästan någon återhämtning bara i sig…. Det var ju betydligt lättare då vi hade 3-3, då fick man lite återhämtning iallafall. Sen har vi ju ADHD i familjen, språkstörningar, som kräver en hel del det med. Jag har de sista 4 åren tagit två epa kort, ett körkort och pluggat på natur 🙂 fast det sista kunde jag inte hjälpa så mycket med. Under det första året gick det ännu bra men sen i tvåan redan var det bara lite här och där jag kunde hjälpa och i 3an inget! Men allt det har krävt lite jobb från min sida. Med ADHD:n att få henne att sitta, att vara fokuserad, planera in pluggstunderna, skriva en synlig planering, ha en strategi och inte släppa den men även planera in en tydlig ledighet. Med språkstörningen har jag fått hjälp till att plugga in nya ord, göra dom förståeliga och skapa minnesbilder till varje nytt ord för att göra dom lätt att komma ihåg, förklara, skriva saker mer lättförståeliga. För folk med språkstörning har inget naturligt ordförråd, de måste plugga varje nytt ord, hämta upp alla ord ur språkminnet, de måste tänka att detta heter stol innan varje ord blir befäst. Så det är inte en lätt diagnos att bära på. När han var liten så hade jag ett dator program som skrev det jag skrev i bilder. Jag minns en jul och jag tänkte att en sång ska han då banne mig kunna sjunga helt så jag skrev den i detta program och jäklar det gick, han fick tom rätta till fröken 🙂 Men allt detta tar en enorm tid och det gäller ju mina barn så det vill jag absolut hjälpa dem med. Men det ska planeras in mellan, jobb, zumban, jaga korrar, träna korrar osv.
Så det är mycket som händer hela tiden och så ska jag klämma in träningarna, jag älskar ju zumban och hade jag inte haft den så hade jag nog blivit galen. Men nu har kroppen blivit galen istället och säger stopp. Så nu kommer det att bli betydligt mindre pass när jag går tillbaka till Haparanda Fysiotek, 2 pass vissa veckor och 3 pass andra veckor. Sen kommer jag ju inte att ha samma ansvar som jag haft tidigare. Det har jo tom kännats som om man inte kan bli sjuk, som under pandemin, jag aktade mig som tusan, jag kunde inte bli sjuk. Vi har ju folk som köper kort av oss och vi måste kunna leverera valuta för pengarna, om jag blir sjuk och inte kan hålla mina pass i två, tre veckor, vad händer då? Folk har ju köpt månadskort till exempel. Och för mig hade det inte kännats bra att jag låter någon annan dra hel lasset även om jag hade varit sjuk. Nej det finns inte på min världskarta. Vi måste ju få in pengar, säljer vi inga kort så får vi inga pengar och vi har hyror och annat som vi betalar. Och nu var jag less på att gå back, jag får ju aldrig igen hela min tjänstledighet tillexempel. Jag tar sällan ut något från firman, lite kläder och nångång då och då köper jag något till oss i familjen. Men det är inte ofta. Och de började känns som om jag inte kan röra desto mer i firmans pengar, jag måste spara där så det finns så att det räcker. Jag betalde rätt mycket från min egen börs. Hade jag tagit ut min tjänstledighet i pengar varje månad så hade jag varit rätt pank nu. Så just den biten känns skön att slippa men sen allt annat som rör HoJ, Nina, våra kunder, vår lokal…. allt det kommer att vara svårt att gå ifrån, beslutet var otroligt jobbigt att ta. Det som känns plus är att jag nu faktiskt kommer att göra lite plus och jag slipper allt ansvar. Ja jag har ju ansvar gentemot Ritva helt klart men inte på samma sätt som det varit. Men nu är det taget och det känns lättare för mig det gör det.
Ja ja nu kallar jobbet in mig, jobbar heeeeeela dagen fram till 20 ikväll!
Simma lugnt
Annas place in space 