Annas place in space

Kl 06.30
☁️ 10°C

Då har jag tagit beslutet att stiga av från House of Joy. Ända sen Nina tog upp om vår lönsamhet har jag funderat på allvar. Det var då vi gick ut med det till våra kunder att vi provar till sommaren och ser om det vänder. Folk bokar sig mer nu, det gör dom men vi behöver mer kunder. Jo vi har fått några till men det skulle behövas mer. Men då började jag väl fundera mer, funderingarna har funnits sen i jul…. Mitt mående har ju inte varit på topp sen förra sommaren direkt. Jag har ju svårt med andningen och nu är mina lungor undersökt på alla olika sätt och det samma med mitt hjärta, även det är helt ok. Så vad jag själv tror och de jag pratat med är att jag hållit ett högt tempo i så många år, kroppen är slut, jag har ingen ork. Kroppen drar åt handbromsen, När tanten inte fattar så drar vi in luften, då jävlar ska hon väl fatta! Nähä vi fick ännu lägga till lite tryck och stickningar i bröstet och extra dåligt minne innan det började sjunka in 😀

När det kommer till mitt jobb så jobbar jag så mycket mer än jag gjorde när vi hade 3-3, då fick jag en återhämtning från det. Nu jobbar jag ibland 7 av 8 dagar, ibland 6 av 7 dagar, vi jobbar mycket kväll och våra helger (varannan) är 12 timmars dagar! Så tid till återhämtning finns inte där. Så kommer passen på det, dom älskar jag och dom är min återhämtning, mitt andrum, min livlina när livet är jobbigt. Men det finns ett stort jobb med dom oxå. Du ska jaga korrar, skriva korrar (jag måste ju det) jag har över 60 varje vecka just nu. öva korrar sen gå igenom passen på dagen innan det är dags. Och det kräver en hel del planering…. hur länge kan jag sova? Som idag somnade jag om och sov lite för länge, måste jaga igen tiden, jag börjar jobba kl 12 och måste hinna träna korrarna för kvällen och gå igenom morgnadagens kids pass, vad ska jag ta där? Jag jobbar imorgon oxå och har två pass imorgon så det tar mer tid där med förarbetet. Så det känns som om jag jagar tid med blåslampa.

Sen kommer vi till ekonomi. Jag vet att man inte blir rik på att skaka rumpa, det ligger alldeles för dålig status i det för det. Alla säger ni har för billiga priser men skulle vi höja hur mycket som helst så betalar man inte, då går man på andra ställen. Nu efter pandemin, som inte riktigt är slut så finns visserligen inte så mycket träning men vi har ju även Torneå att konkurrera med och när alla är tillbaka på banan igen så finns det faktiskt en hel del i vår region. Alla har det kämpigt efter pandemin, det har varit jätte svårt att få folk att träna igen. Även de som tidigare tränat mycket, jo de kan komma ett par gånger, ett par veckor men sen är de borta igen. Nu är vi även den högsta inflationen på länge och den har inte riktigt slagit än. Men fortsätter det så här så kommer det att slå hårt på folks ekonomi. Men till min ekonomi…. jag är ju som sagt tjänstledig 12% varje månad och det gör för mig ett lönebortfall på mellan 2500-3000 kr beroende på hur mycket jag jobbar. Det är pengar jag aldrig får igen, lite extra ibland. Sen har jag licenser, timecenter, musiklicenser och lite annat smått och gott som tillkommer då och då. Och vi har inte så bra löner inom LSS och jag vill inte känna att jag har inte råd till det ena eller det andra. Jag hatar det!

Sen på det personliga planet, det är mycket som händer i familjen, mycket som jag måste vara med på, mycket man bekymrar sig i. Danne har ADHD diagnos och Savannah har det, Rasmus har sin språkstörning. Då är jag överhuvudet…. alla säger men det är väl bara att sga åt Danne att nu får du göra det eller det. Nej det är det inte. Dessa diagnoser är jobbiga diagnoser, de medför en massa ångest, ångest över att inte lyckas, inte våga för att man är rädd att misslyckas, hata sociala situationer, att hela tiden vara obekväm bland främlingar. Så även om han tex far på ett möte så kommer han inte ihåg vad som sägs för att hans fokus helt plötsligt är på vad är det som tickar, vem går där ute, vad är det som luktar eller att myrorna kryper i kroppen och man vill bara springa därifrån. Danne vågar inte ifrågasätta, ställa frågor för han är helt enkelt inte sån. Så även om jag bett honom fråga vissa saker så har han inte gjort det sedan när de kommer hem. Så jag styr skutan så är det och så kommer det att vara. Visserligen blir det lättare i takt med att man börjar få ordning på vissa saker och så men det kräver sitt det.

Sen har vi ett hus som ska skötas, tvätt som ska tvättas, det ska städas, jag har barn och barnbarn som jag försöker göra mitt bästa för att hinna med. Den lilla tid jag har över försöker jag hitta till att göra roliga saker med familjen. Sen blir städning, tvätt när jag orkar…….. Här kommer oxå ADHD in, det är jätte svårt för Danne att bryta det han håller på med och göra något annat mellan varven, för då har han jätte jobbigt att gå tillbaka till det han höll på med… det kan ju vara laga bilar eller vad som helst.

Så allt sammantaget blir mycket… jag startar morgonen med att genast börja planera, innan jag ens stigit upp, får se vad har jag idag, kollar almanackan, vilken tid börjar jag, har jag möten, telefonsamtal som ska göras, har jag någon extra zumba, vad har jag att träna in idag? Hur är vädret? När jag ska hinna tvätta fönstren? Men med bra planering, delegering, prioritering och skyddsglasögon så får man ihop det på nått vis.

Men sen älskar jag ju det jag gör, jag älskar att dansa, jag älskar zumba, annars hade jag inte hållit på så länge som jag gjort. Den har många gånger varit bokstavligen varit min livlina!!! Så jag slutar inte, jag går vidare. Jag kommer att fortsätta zumba men med betydligt mindre pass, mindre ansvar. Jag kommer att byta lokal, tillbaka till Fysioteket. Så som det ser ut så blir det någon form av zumba, 2 pass några veckor och 3 pass andra veckor. Hur det blir ska vi se, vilka dagar och tider. Så skorna får dansa ett tag till.

Men det har varit ett tufft beslut att ta, jag har funderat av och till ett bra tag nu. Och när jag skrev det igår på vår sida så blev det definitivt…. jag var så nedfälld hela dagen efter det, svårt att hitta någon energi eller ork till något.

Men lite roligt blev det igår….. Vi firade mamma, det var ju morsdag ❤ Så vi åkte till henne alla, vi satt ute på deras bakgård, så mysigt ❤

Simma lugnt