Kl 06.00
☁️ 4°C
Idag blir det Kalix, Savannah har samtal där. Det blir ett i veckan nu under hela maj och hela juni, sen ska de prova avsluta. Vi har ju gått där sen 2017 och hennes kontakt som hon haft de senaste två åren ska sluta så vi provar avsluta här. Det ka ju blivit en ”vana” oxå för henne. Men de här sista två åren har varit jätte bra, mycket har hänt för henne och måendet är betydligt bättre nu. Ungdoms åren har inte varit lätt för henne.
Igår var det jobb, 07-16 tog rasten på slutet så jag kunde sluta 15. Jag var så jäkla trött när jag kom hem så ni vet det känns som om all kraft du har rinner ur en. Kände mig som en klick margarin i en het stekpanna som bara rinner ut och blir mindre och mindre. La mig på soffan. sov en liten stund. Savannah kom hem så vi pratade lite, jag käkade. Danne kom hem och vi somnade båda två på soffan. Sen kände jag mig pigg när jag vaknade. Så jag tog Roffe på en välbehövlig prommis både för honom och för mig. Det var så skönt att andas frisk luft. Fast lite små kallt var det, jag hade inga vantar och kände att jag hade nog behövt finger vantar iallafall.
Alla mina elprylar lägger av, batterierna tar slut, mina hörlurar, går inte att ladda, min stora högtalare slutade ladda, datorn, plattan, de två har oxå dåliga batterier, de tar längre tid att ladda upp och laddningen håller inte lika länge! Så vad försöker livet säga mig…… Anna du behöver ladda batterierna.
Jag ska ju in på kranskärlsröntgen den 17/5…. nu känner jag för första gången sen infarkten att det nog är hjärtat som ändå strular. Nitro hjälper, det har inte blivit nån skillnad med det tidigare, en enorm skillnad mot att tex köra ett pass utan Nitro. Igår skulle jag med en av våra brukare som är rätt tung ut i rullstol, jag kände bara av att gå i korridoren att jag fick ett tryck så jag tog lite Nitro innan vi gick och det släppte nästan på en gång. Eller är det psykiskt? Jag är enormt trött igen, jag har tryck över bröstet, tungt med andningen, en brännande känsla i bröstet, mått illa och har sura uppstötningar. Alla dom kan vara tecken på vad som helst men oxå tecken på att hjärtat strular så får se vad det visar då. Jag har ju en förträngning kvar som de aldrig tog, de kunde inte. Den största hade tagit sån tid att få upp, sen hade jag ännu en som de sprängde och då hade det tagit så länge att hjärtat började bli påverkat så de lämnade den sista, de trodde inte den skulle påverka mig. Så får se om de tar den nu? Om inte annat så får jag veta hur det ser ut i ”rören” nu.
Umgicks lite med Savannah, kollade tv, la mig vid 23.30, somnade efter 12 enligt min klocka, återhämtningen var oxå bra. Och man känner faktiskt när man har bra värden på klockan att man sovit bättre, så det stämmer nog det den säger.
Idag blir det Strong Nation, jag är ju ledig idag så jag hinner gå igenom den på eftermiddagen. Men de sitter rätt bra så jag brukar bara lyssna lite på början av varje block, känna rörelserna så jag vet vad som kommer. Ny mage, då jäkla rolig, den är faktiskt skit bra! Så det känns alltid kul att köra programmet nu. Så nu blir det ny cooldown och warm up, sen byter jag block 1. Nä men va fan, jag har inte Strong alls idag!!! Vi har ju lite annat på gång som jag inte kan skriva nu, tar det imorgon 🙂
Det är det oxå som är med livet, jag är alltid stressad, alltid på väg mot något. Alltid något som ska göras, planeras. Jobbar nästan heltid och skift. Möten här och där, tider att passa, inte bara för mig. Allt ska ju planeras in där jag är ledig. Jag har pass varje vecka, just nu 5 pass i veckan och så har det varit hela hösten och våren. Sen kan det vara lugnare över sommaren men det kommer att bli 4 pass i veckan då med. Jag har haft minst tre-fyra pass i veckan oftast 5 de sista 7 åren. Plus lite extra pass här och där. Som nu kommer tex Fritidshemmensdag den 10:e, den 19e har jag tre förskolor på förskolans dag. Och de extra passen måste ju planeras och övas. Det ska sökas låtar, vad är bra, vad kommer att gå hem, jag måste lägga nivå, för jag vill göra bra pass till alla, jag är lika noga med alla. Och till varje pass jag har under veckorna ska nya låtar sökas, skrivas och tränas. Tankarna är alltid på passen. Jag skulle ha ideer om pass jag skulle vilja göra men jag har inte tid, var ska jag klämma in det? Det kräver oxå då sitt. Jag byter en låt varje vecka i alla zumbor, Strong byter jag inte lika ofta i, det ska man inte heller. Jag har inte haft en vecka under de 8.5 år som jag varit instruktör där jag bara varit. Jo jag har varit utomlands (1 vecka) två eller om det är tre gånger och haft en hjärtinfarkt då det var väl mina vilor då. Folk frågar har du aldrig uppehåll? Nej jag har inte det. Jag gillar att köra på det är enklare nästan för mig att bara köra på. Men att inte vara instruktör??? Vad gör jag då? Jag tror jag skulle bli galen. Jag fyller 57 år i år, jag kanske med tanke på min sjukdoms historik oxå börja ta det lugnare. Men hur gör jag då? Att inte ha lokalen skulle innebära att jag slipper en hel del ansvar, mindre press på att måste prestera hela tiden. Våra kunder köper ju kort hos oss så det går inte att ställa in hur som helst. Vi måste leverera pass annars säljer vi inga kort och inga kort innebär inga pengar. Men släppa lokalen??? Det känns heller inte bra. Sen är vi ju då två. det är inte bara jag som blir drabbad av ett sånt beslut. Men vi får se efter kranskärlsröntgen, jag ska prata med läkarna. Jag vill inte köra slut på mig så jag inte räcker till till mina barn och barnbarn, till familjen. Jag har ju ett privat liv som krävt, kräver sitt. Jag vill orka, jag vill vara med, jag vill vara engagerad, jag vill finnas…. ❤ Usch lät jag som en gnällspik nu?
Men nu är det dags för facebook och frillan, sen åker vi till Kalix och så tänkte jag hinna ut på prommis med Roffe när jag kommer hem.
Simma lugnt
Annas place in space 