Annas place in space

Kl 06.30
🌧(ösregn)
15°C

Efter jobbet for vi som jag nämnde i gårdagens blogg till Kukkolaforsen på middag, vi blev 13, vi skulle varit 14 men Jussa stannade hemma. Lasse, Bejans ex har kommit så han blev nog hemma med honom. Jag åt högrevsburgare, så god. Till efterrätt blev det glass med chokladsås. Lite synd, jag saknade rotfruktschipsen, det fick jag sist, nu var det vanliga lantchips till burgaren istället…. med rotfruktschipsen, de gör dom själv antar jag, de är ju som mer matiga. Evelinas och Mirandas chipshögar var bara smulor så de kunde inte äta dem, de hade behövt ha sked! Evelina sa till om det iallafall. Jag, Annika och Evelina stannade och gick i de olika husen efteråt, det har ju som till när man ändå är där. Men dom är ju så sneda och vinda så jag blev alldeles yr i huvudet! Vi skulle sen gå över en liten bro över till en pir men jag kunde inte, jag var så jävla vinglig och när jag tittade ner på vattnet så blev det ännu värre, det kändes som om jag tippar ner där! Så vi plojade lite och jag låtsades krypa över 🙂

Danne har köpt en ny lampa till mig, jätte fin, var den. Den kom upp igår, det blev så mysigt. En härlig kväll, 17 grader varmt var det…..

Innan det började ösa ner ja!!! Hann precis fota den… jäklar vad det regnade. Man hörde inte ens vad man sa när man var ute under taket! Det var bara att rafsa ihop alla dynor så de inte skulle bli sjöblöta!

Plast taket går under hustaket och där kommer det in vatten….. jag har sagt åt Danne att det är bara och fixa, det är ju ingen mening med ett tak över altanen om det ändå kan regna in…. regna och regna men det kommer in vatten där, så hoppas han får det gjort nu då!! Jag känner motståndet och då vet jag hur det burkar vara.

Här kommer ADHDn in i bilden. Det blir jätte svårt för honom att göra om, han ser bara hindren, motivationen åker ner i skoskaften. Går något fel så har han svårt att ställa om och det blir svårare och svårare att göra det ju äldre han blir. Det är därför vår nya altan går in på det 3e året nästa sommar och den är ännu inte klar! Då kommer ursäkt efter ursäkt, han smyger runt så jag inte ska komma på det och det är så jävla jobbigt att leva med det. Som nu håller han på med räcket, en jäkla massa pillerjobb man kan ta sen, när det vikta är gjort…. som detta med taket, han kommer inte att fixa det, jag vet, jag känner det. Nå då har jag bestämt att jag löser det på mitt vis. Jag köper en jävla massa silicon och sätter i skarven inifrån, blir det sen inte snyggt då blir det inte det. Men då kommer det inte in vatten iallafall. Eller så hänger jag upp en jävla hängränna där och leder ut den, då får det se ut hur det vill men jag löser det! Han vet ju precis hur det ska göras Danne men han kommer inte att göra det för han ser för mycket problem innan han är där!

Folk med ADHD är kreativa, de är framåt, de kan köra på i flera hundra knyck, de är inte fega att prova, de ser inte hindren på samma sätt som vi andra. De gör, de kommer på en massa finurliga lösningar som vi andra kanske inte ser. Det är så med deras kreativa sida….. Danne har skapat en massa genom åren. Men det finns ingen uthållighet, när det tar stopp så tar det stopp. Och gör det det mitt i ett arbete då är det 300% svårare att starta om, då ser de det där hindret som enormt mycket större än det är. De börjar sitt liv på kvällen och sover då naturligtvis länge på morgonen! Det är förmiddag innan de stigit upp och innan kroppen startat är det mitt på dagen ibland. ADHD är många gånger en tillgång faktiskt men jag levet med två som har det och jag ser hur jobbigt det blir för dom i mycket, situationer, förändringar är jätte svåra för dem att ta, svårt att organisera, svårt att koncentrera sig, arbetsminnet är under skosulorna, svårt att lyssna, en föreläsning, ett möte, en skoldag, blir så enorm. Och kanske det inte alltid är minnet som är dåligt utan de har inte kunnat koncentrera sig så mycket, kunnat stänga av allt annat för att faktiskt ha hört vad som sagts. De har ju även svårt att stänga ute ljud, ljus, lukter. Om något är dåligt en gång så är det alltid dåligt. Hur de drabbas psykiskt pga av deras diagons. Hur det förändras med ålder. De misslyckas och de tar misslyckanden så hårt, självförtroendet, den egna självbilden blir så dålig. Men sen är det ju olika för alla med ADHD, alla har ju även en personlighet, som Danne är mer blyg och tyst, inte den typiska adhd människan, Savannah riktar allt inåt, det kan vara annorlunda för tjejer. Sen kan hon vara sprallig om hon vill men då syns man ju och det vill hon inte så hon kväver den sidan av sig själv, hon tillåter sig inte vara rolig. Så ja det är en tillgång men säkert oxå en förbannelse många gånger.

Ja ja nu ska jag fixa mig, skriva en korre och sen till jobbet :O