Happisbladet var fullproppat om det som händer på Klippan idag. Haparanda Kommun har köpt ut ett skyddsombud. Bara det tycker jag är för jävligt! Det stod i tidningen att hon skulle ha ett olämpligt arbetssätt, att hon var anmäld och hade fått varningar? Enligt henne finns det inte. Det finns en erinran. Det finns ju sätt hur man går tillväga om man vill avskeda någon för att de är olämpliga för sitt jobb. Du kan bara inte kicka någon pga av påståenden. Man måste ha fakta, det ska finnas anmälningar, skriftliga varningar, dokumenterade möten, chans till förbättring, uppföljningar osv och för att kicka folk behövs en hel del på fötterna från en arbetsgivare. Här verkar det ju inte finnas det. Sen vad folk säger, tycker är en annan sak. Det går inte att en arbetsgivare säger att personen har orsakat problem i gruppen länge, andra säger….. Har man gjort henne medveten om det, har man anmält? Har man varnat? Allt ska ske skriftligt annars finns det inte, det har jag lärt mig genom åren. Man kan inte kicka folk för att de är obekväma. Tänk om det är din tur nästa gång? De kan ju då komma på vad som helst!
Jag har själv varit för många år sedan både arbetsplatsombud och skyddsombud. Man ser på arbetet på ett annat sätt när man är i de skorna, det är deras skyldighet att se vad som är galet, vad som saknas, vad som kan hända, förutse saker. Man ”kan” lagen på ett annat sätt. Man måste se det så när man är i de skorna, annars kan ju du bli anmäld om du varit skyddsombud och inte gjort något åt pågående brister. Det är jävligt farligt att börja klampa över lagen. Sen var det så att jag kunde tala om för folket i gruppen, så här får vi inte göra, vi ska tänka framåt, hur kan det bli. En del kunde tycka att men gud var hon är löjlig, måste hon hålla på så där, jag fick höra bla från chefer, måste du vara så facklig jämt om jag poängterade något som man inte får göra, jo det var min skyldighet att vara det. När jag låg på gruppen att vi ska göra anmälningar på arbetsmiljö fick jag från början stort motstånd, sedan började de förstå varför vi gör det, inget händer på en gång, men i det långa loppet är vi skyddade i vissa saker som tex nedskärningar av personal, vi fick faktiskt in lite hjälp efter att vi gjort våra anmälningar. Sen slutade jag att arbeta fackligt och anmälningarna från oss dog så småningom ut. Idag har vi Minna som försöker påminna, ligga på, påtala att så får det inte vara, hon lyssnar med sina fackliga öron, hon försöker hjälp oss. Vi försöker förbättra oss när det kommer till tex KIA igen men det går i vågor.
Det verkar som om många fått detta med tex anmälan på arbetsmiljö om bakfoten, varför man gör dom. Det är ju inte för att sätta dit någon annan eller peka ut personer utan för att se var går det fel, varför blir det så här, vad kan vi göra för att förbättra. Det ska ju vara ett verktyg i vårt arbetsmiljöarbete inte något som man anser vara ett hot. Sen äger vi rätten att sitta ner och göra en anmälan, så är det bara, ingen kan komma och säga att det har vi inte tid med eller det har de minsann tid med men hinner inte annat. Jo den rätten har vi! MEN man behöver ju inte sätta sig ner mitt i morgonsysslor, matningar eller annat. man kan ju välja att göra det när det är en lugnare tid på dagen.
Det är lite laglöst land där på Klippan verkar det som. Det bråkiga skyddsombudet är borta, men det gungar värre än någonsin verkar det som. Nu verkar det som att det blir ett mindre krig där, vem stödjer vem och vem har sagt vad, hur var det, hur är det. Nu måste ju chefen träda in och styra upp det hela. Men det ska ju göras enligt lagen, tillsammans med facket vore ju ypperligt, vad behövs här och nu? Vilket stöd behöver grupperna, för grupperingar finns det ju uppenbart där. Sen får ju arbetsgivaren lösa det så man får folk om det behövs för tex handledning men man får inte beordra folk att arbeta hur som helst för att det tex fattas folk nånstans, eller be dom utföra saker utanför sin kompetens, jo det kan dom men var beredd att betala för det oxå. Om det sen blir brister för att en personal jobbat för mycket, gjort saker de inte har utbildning till, ta ansvaret. Det är oftast mycket som pågår i kulisserna, mycket som är svåråtkomligt när saker och ting går så här långt. Vi som står utanför vet en bråkdel, de som sitter mitt i tappar fokus för att de är mitt i, allt blir en enda gegga. Men varför har det blivit så här och när?
Att vara den som pratar, för talan, skriver, tar upp saker, står i fronten är alltid inte lätt. Att vara den som säger, som är rak det är fan inte lätt, det är en vågskål. Folk kan säga till mig en hel del om vad de tycker och tänker på jobbet, vad de tycker är fel osv. Sen om jag tar upp saker då tittar oftast 90% av de människorna åt ett annat håll eller de blir bara helt tysta. Då står jag där själv. Jag vet, jag har varit den personen i många många år. När det kommer till kritan så är man bara bra när man behövs för att styra upp saker annars är man oftast den som man kan hacka på, som man kan säga hon ska då alltid vara sån eller sån. Jag vet jag har suttit där. Jag har blivit mobbad på min arbetsplats av en del av mina kollegor i många år. Nu pratar jag nödvändigtvis inte om nuläget på vårt jobb. En tjänsteman sa en gång till mig, det är bara kanske en 4-5 år sedan, då jag debatterade mycket i media ang vår situation. Anna- om någon säger till dig att du varit illojal mot arbetsgivaren så har du inte det. Jag har följt dina inlägg. Denne person jobbar uppe på kommunhuset, så varifrån kom det påståendet? Vad pratades det om där uppe? Var jag nära att bli uppsagd? Vi vet inte vem de sätter ut efter nästa gång. Nu har vi tagit ett kliv till, de har fått bort ett skyddsombud, oavsett vad de säger i kulisserna så finns det bevis på att hon varit en dålig arbetskraft? Finns anmälningar? varningar? finns möten, finns en plan för hur man ska gå vidare? Det räcker inte med att säga, jo så här har det varit, det har inte varit så om det inte finns skriftligt.
Vi hade en gång utbildning, handledning med Anki Kemi. Då skulle vi säga positiva saker om varann, jag fick höra sånt som, du vågar prata, du vågar sticka ut, du tar strid och du är inte feg att jobba osv. Anki sa då till mig, -Du vet väl om Anna att dina styrkor är oxå det man kan tracka ner dig på, det blir även dina nackdelar. Jadå det vet jag allt för väl. Så nu pratar jag för mig själv och det jag tycker, om det jag ser, jag räknar inte med att få stöd av någon annan, jag står för det jag säger om jag oxå står själv, jag räknar inte med någon annan.
Tänk om vi kvinnor kunde stödja varann? Tror ni att de hade kunnat göra något sånt här på en manlig arbetsplats med ett starkt fack? På Gruv 12an tex, aldrig i hela livet. Män står bakom varann, de är en blobb ingen sticker ut från den när det kommer till att stå enade, de står där vare sig de tycker så eller inte men man sviker inte sin grupp. Kvinnor är backstabbers, vi är manipulativa och väntar på vår tid i ljuset, när får jag glänsa hos chefen, vi är små öar inom samma arbetsgrupp. Jag tänker idag, fyyyyy fan vad skönt att jag inte har så många år kvar. För bättre kommer inte detta att bli, det kommer att bli värre!
Det här är nu mina tankar, vad jag tänker när jag läser om allt som sker på Klippan, jag vet ju inget annat än det jag läst och bildar mig en uppfattning grundat på det. Sen är det många år sedan jag var facklig och mycket har garanterat ändrats sen dess. Men vad jag märker är att facket är svagare i dag än vad det var för många år sedan. Och det tror jag inte har att göra med våra representanter i Haparanda utan det är så överlag. Därför är det viktigt att sätta ner foten när sånt här görs, vare sig vi håller med eller inte, det urholkar vårt fackförbund när det blir så här och vem vet, kanske är det jag nästa gång, och ja och än viktigare, vad har man gjort med vår röst? Vem vågar använda den?
Be safe out there
Annas place in space 