Att vara i klimakteriet! För mig började det i början av 2008 eller egentligen våren 2007. Min mens började hoppa där och jag har alltid varit som en klocka. Sommaren 2007 hade jag ingen mens minns jag, skönt tänkte jag men funderade inte desto mer på vad det berodde på. Nån mindre blödning kom nån gång då men det var väl typ en tesked. Graviditetstester gjordes däremot på löpande band! Sen under hösten kom den igen och allt var som normalt igen fram till januari, februari 2008, då började den hoppa igen. Sommaren kom och mensen uteblev, perfekt tänkte jag, men sen kom stört blödningarna…. jag minns en gång, jag stod på Apoteket och jag kände att det bara vred till i magen och så kom en stört blödning av dess like. Tur att jag hade en tröja på mig så jag kunde knyta den runt rumpan, jag rusade ut med några Apotekstidningar i näven så jag kunde sätta på bilsätet och köra hem. Det bara rann efter benen när jag stod i duschen! Såna var jag med om några stycken. Där hade jag ännu inte tänk tanken att det kunde vara klimakteriet.
Under hösten sen började vallningarna komma, syrran hade ju gått in i klimakteriet något år innan mig och hon sa att man svettas bara från midjan och upp och jag svettades tom under fotsulorna! Så jag tänkte ännu inte där att det kunde vara klimakteriet. Men sen började misstankarna komma. Det var av med täckte på med täcket under nätterna. Jag sov ännu inte så mycket sämre än vad jag annars oxå gör men det är klart att man störs av svettningarna. Så där höll det på i nått år. Sen kom det omfördelade fettet! Det hade ingen sagt till mig! Fettet omfördelas och lägger sig på fina ställen som mage och lår! Jag fattade ingenting, jag åt inte konstigare än vad jag brukar, jag tränade som jag alltid gjort, nästan mer! Och ändå gick jag upp i vikt!
2012 skulle vi åka till Rimini med mitt projekt som jag var med i, då tänkte jag att jag ska då fan inte svettas i Italien. Jag hade tagit upp det med gyn här i stan nått år tidigare och frågade om det kunde vara klimakteriet, hon skrattade och sa att nädå, du är alldeles för ung! Men när hon hörde mina symtom så ja sa hon nog låter det som det. Men ingen hjälp fick jag då. Nå nu beställde jag tid till Kalix och läkaren där tog prover och kollade min livmoder. Den är aktiv ännu sa han och du borde ha mens, men jag hade ju inte haft en ordentlig blödning på flera år. Så då fick jag nått hormon som skulle sätta igång mensen igen, jo jag fick blödningar ett par gånger men sen kom den iallafall inte.
Jag åt Novofem i 6 år, ingen sa åt mig att det ska man INTE göra, det ökar risken för cancer att äta så länge. Helt plötsligt började jag ju att få blödningar igen. Nina och Pia ringde och krävde att jag genast kontaktade gyn. Jag fattade inte varför det nu skulle vara så bråttom. Men gjorde som de sa. Jag pratade med sköterskan där som genast sa, vi har inga tider här idag och inga i veckan, men jag kollar Sunderbyn. Ja men sa jag, jag kan ju ringa själv. Nej sa hon, du sitter vid telefonen och väntar, jag ringer!! Nå 15 minuter senare så hade jag en tid dagen därpå till Sunderbyn. Då började jag själv undra varför det nu skulle gå så snabbt. Jag goolgar och läser att det kan vara en välutveklad livmoderhals cancer när man börjar blöda, då har det gått långt! Oooop stänkte jag! Men som tur var var det inget sånt och de tog genast bort hormonerna. Visst ökade mina besvär men det var ändå så att jag överlevde.
Mina besvär under klimakteriet har varit
Vallningar– Ni inte så allvarliga, inte så att det rinner om mig men det känns ju som att man vrider på en termostat inne i kroppen och snabbt värms den upp och man som svettas inifrån. Det var av med täckte, på med täcket, jag började använda tröjor med dragkedja, av med tröjan, på ed tröjan 🙂
Sömnproblem– Lite mer än vad jag annars alltid haft.
Vikten– Jag har fått all fett på magen känns det som! MYCKET irriterande!!! sen har jag nog ökat 5-6 kg som är irriterande svårt att få bort!
Lederna– Det läste jag oxå om, du kan få mer besvär med leder, stel i kroppen Jag vet inte om det är klimakteriet men mina besvär har ju ökat markant efter dess inträdande.
Sämre minne
Nu har det alltså gått 13 år sen jag kom i klimakteriet och det håller ännu på! Pratade med en kompis och hon hade läst att det kan hålla på i 20 år! Men hellvete oxå. Först ska vi han mens hela livet. Jag var 12 när jag fick min och alla besvär man har med det förutom alla blödningar, blöda igenom, mens smärtor och humörsvängningar…. sen ska man ännu vara i klimakteriet resten av livet känns det som! Tur att jag ändå inte haft så besvärligt, vallningarna har varit värst men ändå inte så att jag fått byta tex lakan i sängen, byta kläder eller att det fullkomligt runnit om mig. Det har jag sett hos en kollega men så våldsamt har jag inte haft.
Vi var upp till mamma igår, det var riktigt roligt, hon var piggare, hon var lite med i matchen iallafall, pratade lite men svarade mest på de frågor vi ställde. Kalle var med, han mår ju heller inte så bra. Han har ju fått sin cancer tillbaka och ska in på cellgifter idag igen. Men tur är att han inte mår så dåligt av dom iallafall. Mamma sa när hon tittade på honom, vad roligt att se dig. Åt mig sa hon Anna har då fått stor ända 😀 😀
Året Runt har intervjuat mig i vintras om hur det var när jag fick min hjärtinfarkt, om min träning, om hur det är nu jämfört med hur det var när min pappa fick sin infarkt. Vad jag gjort och hur jag mår nu. Så det reportaget kommer idag. Jag gav min tidning till mamma så jag får köpa en ny till mig själv 🙂
Idag blir det Strong Nation, håller på med en ny cooldown…. hoppas jag hinner till ikväll med den 🙂
Be safe out there
Annas place in space 