Annas place in space

Jag ska försöka göra en liten samling över de djur som gått över Regnbågsbron som jag inte skrivit om, de som fanns innan jag hade bloggen. Foton finns inte på alla, det var innan mobilernas kameror. Och vi hade en mass sparat på en extern enhet som kraschade, så alla foton vi hade på bla Tiara, Kingen och en del utav våra katter förstördes där

Tiara

Tiara var min första rottis, jag köpte henne 1991, då var hon 8 månader i sitt första löp, vild och lite smått odräglig. Folk sa att hon är galen, den kommer att bli avlivad. Det fick jag höra av bla polis Gyllbring, jag ser det i hennes ögon sa han. Men ack så fel han hade om henne, hon var världens klokaste rottis. Jag gick massor med dressyr med henne, jag stod i ur och skur i skogen och tränade henne i 4 år. Hon var otroligt smart, hon följde mina kommandon till punkt och pricka. När jag ville lära henne något nytt så behövde jag visa ett par gånger sen visste hon vad hon skulle göra.

Hon hämtade pojkarna när de smet nedför backen på sina lära gå bilar, hon rusade ikapp dom, tog fast i bilen, det blev ju tvärstopp, sen gick hon bakom dom, små nöp dem i rumpan tills de var inne på gården igen. Sa jag åt henne att vakta någon så gjorde hon det väldigt diskret, det var när de försökte röra sig, prata högt som hon visade att aj aj här är jag, hon tog fast dem i armen och bara höll, vänligt men bestämt. Hon hatade när Dennis dök när han var liten så då for hon i och hämtade upp honom ur vattnet. När vi var just på badstränder så hämtade hon stenar stora stenar, tvättade dem putsade rullade ner dem i vattnet och så höll hon på. Jag behövde aldrig ha henne kopplad, hon hade inte ens ett halsband, jag la henne utanför butiker när jag gick in och hon låg och väntade. Hon skulle aldrig resa sig ifrån en platsliggning, det spelade ingen roll vad andra hundar gjorde, de kunde hoppa över henne men hon låg, hon tittade på mig och sökte mina kommandon. Jag brukade säga, hade hon hamnat hos någon som hade gillat att tävla så hade hon varit bäst i Sverige!

Min gumma blev 12 år, hon hade tynat blivit mindre och mindre, de senaste två åren innan vi tog bort henne. Hon gick på smärtlindring vissa dagar, hon kunde inte gå, jag fick bära henne ut och kissa. Sen kunde hon vara ok igen i veckor. Men jag kunde inte ta beslutet, det smärtar ännu och gråten gör sig påmind när jag tänker på min fina bästa Tiara.

Jag och Danne hade hade två hundar till Kingen, en blandis och så vår stora fina rottis Atlaz. Tiara löpte och Atlaz klev upp på henne i ett obevakat ögonblick och hennes rygg höll inte. Vi fick ta bort henne två dagar senare. Men det var väntat vi hade tänkt göra det innan vintern kommer ändå, hon frös så, hon var så tunn. Hela stan led med oss då vi fått datumet. Alla kom och sa hej då, alla grät vi de två sista dagarna med henne. Vi åkte till Kalix, jag och Danne, veterinären kom ut i bilen, hon hatade att gå in där, de visste det. De kom ut, hon låg mellan mig och Danne och tog sina sista andetag. Jag tror jag fick över 200 sms när alla visste att det var över, hon var en kändis Haparanda. Tårarna rinner nu med och det är över 18 år sedan jag tog bort henne. Jag kremerade henne och har ännu inte kunnat begrava henne. Hon står i sin urna ännu i vardagsrummet, hon ska följa med mig när det är dags. Hon, Atlaz och Ozzy, de är inte begravda.

• 

Kingen

Det var Dannes hund, den kom in i mitt liv när vi flyttade ihop år 2000. Han var en blandis på collie och något annat. Jag vet inte riktigt säkert. En snäll hund som hade smällar och åska. Han var jätte fin och kom jätte bra överens med Tiara och våra katter. Han blev sjuk lilla fina Kingen och på våren 2003 fick vi ta bort honom, då hade han förlorat jätte mycket av sin kroppsvikt, han hade fel på njurarna. 3 dagar efter att vi tagit bort honom kom han hem, jag hörde hur han krafsade på dörren, jag öppnade i drömmen och han blängde på mig, det var snöstorm ute, hur kunde du lämna mig här ute sa hans blick. Han kom in gick in i sovrummet oh dunsade ner bredvid min sida på sängen där brukade han sova. Fina Kingen ❤

Katten Gustav

En stor fin perser född 19940610. Han kom till mig i September 2000. Då hade han setts i Marielund boende under buskar hela sommaren. De som ägde honom hade slängt ut katten, de hade lessnat. Han kom till mig, rädd och full i tovor, han var så vanvårdad. Hans klor hade växt in benen på honom. Jag tog honom till veterinär, de helrakade honom, han hade så mycket knutar att han inte kunde gå ordentligt, han var full i ohyra, de putsade alla hans tänder, de klippte klor och de gav honom flera extra sprutor vitaminer och annan behandling, de rensade hans öron…. de frågade när de såg honom Vad ska vi göra med den? Ja sa jag, göra allt som krävs, jag får ta vad det än kostar. Jag såg tusenlapparna flyga ut genom fönstret, det krävdes tre omgångar sövande medel innan de var klara med honom, 3 assistenter jobbade med den. När de var klar så säger Kristina chefs veterinären, bara för att du var så snäll och tog in en sån här katt och kom med den hit så tar jag betalt för tandrensningen, så jag betalde 340 kronor har jag för mig. Gissa om jag var lättad över det, kunde inte tacka dem nog.

I och med vårt besök hos veterinär så fick jag hans chipnummer. Jag ringde upp uppfödaren som bodde i södra Sverige. Det visade sig att hon varit i Haparanda och haft med sig bland annat Gustav och en av hennes släktingar här hade blivit så förtjust i honom så hon fick katten….. som hon ja som jag skrev sedan bara slängde ut. Hon ringde upp denne släkting och frågade vad hon gjort Hon hade försökt säga att den bara varit borta ett par veckor och att hon ville ha tillbaka den. När hon berättade i vilket skick katten varit i så blev hon tyst. Nej sa uppfödaren, katten ska inte tillbaka till dig. Vi fick katten skriven på Danne som tog honom, stamtavlan var ännu hos uppfödaren så den fick vi oxå. men hans illa behandling hade gjort att han tagit mycket stryk, han hade kronisk mask, vi avmaskade och två veckor senare hade han mask igen, tänderna trillade ut ut munnen på honom så på sensommaren 2004 fick vi slutligen ta bort honom. Gustav ligger begravd här på gården.

Fritz

Eller Fritte som vi kallade honom var en av våra fina små kissar. Det var Gudruns halvbror. Han var jätte fin, lite och långhårig. En gosig och snäll katt. Han blev påkörd utanför oss på vintern 2004 när han bara var tre år gammal. Föraren smet, katten överlevde men hade brutit nacken. Så det var inget annat än att låta honom somna in ❤

Wiccan och Meral

2 systrar som kom hit, födda 2004 tror jag. Min gamla katt Pussy som stannade med Gärre var mamma till dessa två, hon var förövrigt mamma till Gudrun och Fritte oxå. Meral fick problem med njurarna, det gick snabbt. Hon blev bara helt plötsligt jätte svag och vi fick ta bort henne runt 2006 på hösten. Wiccan togs bort 07 eller 08 av samma orsak som sin syster. Små gummorna ❤

Big Heelers Pate

Eller vår stora fina Atlaz, han vägde 65 kg och han var inte tjock, han var stoooor. Hans huvud var så stort så när de gjorde exteriör beskriving på honom så räckte knappt mätinstrumenten till. Hon sa kvinnan hela tiden, vilken hund, vilken storlek, otrolig hund… Pentti som var hans uppfödare sa att han aldrig fått så fina papper på någon hund tidigare.

Vi köpte Atlaz i juni 2001, han är född den 15/4- 01. Kingen och Tiara fanns alltså då ännu. Men jag var ju van att ha 3 rottisar i mitt hushålle så jag saknade det så det blev en till. Han blev en stor vaktig bit vår gode Atlaz. Det var mycket om och kring med honom Men han lärde mig rottis, han lärde mig att se vad de tänker kände jag. Hade jag fått Atlaz idag så hade vi gjort på ett helt annat sätt. Med oss var han världens snällaste hund men han vakta familjen stenhårt. INGEN hade gått förbi honom om han inte hade velat det.

Atlaz fick cancer i knäet. När vi upptäckte knölen var den som en mindre tennisboll! Vi for genast in till veterinär med honom. Det konstaterades cancer. Han opererades i Sunderbyn men tumören var så stor och hade nästan pressat isär hela knäet så hon sa att hon fick inte bort så mycket som hon velat. Prognosen var inte god. Atlaz var inte den som var lätt för andra att handskas med så stygnen tog jag själv hemma och 3 veckor senare var knölen tillbaka, den här gången var den som ett hönsägg. Vi åkte in till Kalix igen, de tog prover och konstaterade att det var cancer celler i. Då beslutade vi att han fick gå, vi kunde inte låta honom lida och operera hunden var 3:e vecka. Atlaz fick sluta sina fina ögon den 6 november 2006, Savannah var med, hon krälade över honom medans han somnade, vi satt jag och Danne med honom på govet, vår fina stora underbara hund ❤ Han står oxå i urnan i vardagsrummet och han följer med Danne.

Råttan Irina

Irina var vår första naken råtta, Rasmus råtta. Han verkligen avgudade sin lilla Irina. Här kan ni läsa om vad som hände henne ❤

Sorg i huset

Hera

Rasmus fina Hera, Mejas valp. Meja var oxå vår hund, hon kom hit på sensommaren 2004. Hon styrde Atlaz med järnhand, han 65 kg, hon 5 men han backade för henne. Stod hon i dörröppningen så vågade han inte komma in. Men efter att vi tog Nellie och Exo så trivdes hon inte längre i vår familj, hon gillade inte de nya bestarna så hon flyttade till Stefan 2006 kanske.

Hera är en av hennes valpar, Rasmus älskade henne, det tog många år innan han kom över det. Mer om Hera kommer snart i ett eget inlägg från denna blogg.

• 

• 

• 

• 

Big Heeler X man

Även kallad Exo, en till rottis, helbror med Nellie. De föddes 06-10-05. Han var ca 1 år när han kom till oss från Pentti och Kaija. Han var enormt snäll den gode X so jag oxå brukade säga. Men han hade lite issues, han markerade överallt, på allt som stod på någon annan plats än de brukade, om jag hade handlat och ställde påsen på golvet, vände ryggen så hade han pinkat in den, hängde någon en jacka på stolen så pinkade han på den, allt somm var nytt var värd att onikas in. Det var aldrig mycket men små skvättar överallt. Han hade något fel på sin mage, vi provade foder hit och dit men inget hjälpte. Han var lös i magen titt som tätt och han luktade extremt illa från pälsen. Han hade ätit en dörrmatta och spytt upp den, han åt lite vad som helst så jag vet inte om det hade skadat hans tarmar. Det kom inifrån magen. Sen slog han i sitt bakben, bladet som går ner till själva benet. Han och Nellie jagade varandra här på gården och han sprang in i en stubbe, det bara small! Efter det så haltade han ibland, vi var till veterinär men det hittade som inget. Han var röntgad och det såg normalt ut. Han kunde inte gå långa promenader, det kunde hända att jag fick ringa och be någon hämta oss för han kunde inte stödja alls på benet.

Han var en enormt snäll hund, han var riktigt smart, han hade kunnat bli lite som Tiara men jag valde att ta bort honom i mars 2011. Jag hade ju bloggen då men har inte bloggat om honom Det var ett av mina tuffaste beslut jag någonsin tagit, jag kunde inte prata med någon om det, jag mådde extremt dåligt, jag pratade inte ens med Danne. Jag åkte ensam och gjorde det. Jag kände mig så ego, så dum så falskt över att jag gjorde det. Jag ville ha en ny soffa, Nelli hade käkat upp vår gamla, jag mötte den i hallen en dag när jag kom från jobbet, hon hade släpat dit den. Men så länge Exo fanns så hade vi aldrig kunnat göra det, han hade pinkat den fram och tillbaka. Än idag mår jag dåligt över det beslutet. Han hade nog inte blivit så gammal ändå, han hade sin höft och sin mage men iallafall. Lilla fina X förlåt matte, vi möts ännu en gång, då får du bita mig som straff ❤

Exo var Savannahs hund, han valde henne den dagen han kom. Han så henne, rusade fram och efter det så gick han bakom henne, där Savannah var fanns vår X man. Bilden på de två är från den dagen han kom till oss.

• 

• 

• 

Papegojor

Papegojor har vi haft en del, Hubert, grå jako, så rolig, pratade en hel del, härmade och gjorde sina egna meningar. Han flyttade in hos oss 2002 innan Rasmus föddes. Barbro oxå en grå jako kom till oss 2006 i augusti. Moa, en grå jako köpte vi 2006 på våren. Men jag blev sedan allergisk och Moa såldes till Hanna i Oulu som sedan sålde den till Helsingfors till ett äldre par med en egen grå jako. Där bor hon än idag. Hubbe och Barbro flyttade till Björn, Hubbes ägare innan mig. Där fick de bo tills de båda dog, de var gamla gojor, Hubbe var säkert över 50 år och Barbro ännu äldre. Sen har jag haft en liten goffin kakadua, Goffi oxå men den hade jag inte länge, Sari och Jerry köpte den av mig

• 

• 

• 

• 

• 

Men nu kommer jag att gå över att bara lägga in mina inlägg som jag gjort under åren i bloggen. Det första inlägget handla om den dagen Hera blev förlamad och dog ❤

Vila i frid mina vänner, vi ses ännu en dag ❤