Annas place in space

Min problemlösar radarn är högst aktiv igen! Jag har sökt svar på internet, funderat, skrivit, kontaktat olika människor hela morgonen. Dottern mår skit återigen och som hon säger själv, hon mår sämre än vad hon gjort på länge. Men då har hon startat med ny medicinering igen. Och det är ju ett faktum, dessa mediciner gör att man mår sämre först innan de börjar hjälpa men flera veckor vet jag inte om hon klarar. Vi är ju inne på startdosen nu, ska det blir värre och värre för varje höjning eller hur funkar det.

Jag har ingen att prata med, jag får leta allt på nätet, söka svaren, ta reda på hur det fungerar, jag kan inte ens fråga Danne som kan sånt här för han misstolkar allt jag säger. Jag frågade tex i morse ang medicinen, -Hon är inne på startdosen ska detta nu bli värre för varje gång vi höjer. Nä alla mår inte dåligt svarar han, men nu vet vi ju att HON mår dåligt av detta, hur blir det vid höjning, ska det bli värre? Jo men du säger SKA svarar han, man ska inte må dåligt! Oooo faaaan förbannade ADHD tänkte jag nä det var ju inte det jag menade heller, Ok blir det värre vid varje höjning, är det vanligt? Nä säger han det blir det inte. Han fastnar vi ord jag säger och tolkar det rakt så då missförstår vi varann hela tiden. Jag orkar inte hela tiden tänka på vad jag säger, hur jag säger, jag har nog med allt runt i kring! Så det är bättre att vi inte pratar med varann över huvudtaget mer än, vad ska vi äta osv. Sen tänker jag på Savannah, hon har oxå ADHD, missförstår hon mig lika mycket?

Vi pratade igår hon och jag, jag försöker säga att jag är inte arg, jag ger inte upp, jag ger mig inte på dig, jag försöker förstå dig, försöker hålla dig ovanför vattenytan för att orka ta dig framåt. Men nu känner jag att jag tappar greppet om dig, jag vet inte hur jag ska längre hjälpa dig. Det känns som om ingen förstår mig säger hon. Men hur kan man förstå när hon inte säger något? Jo men jag ska som se hennes kaos på rummet och förstå att nu är det sämre, säger det inte dig något sa hon och pekade på sitt sminkbord. Jag tänkte nja så har det sett ut jämt omkring henne. Men det är väl hennes ADHD det.

Jag försökte göra upp en liten plan med Danne nyss. Han säger hon äter just nu inget och då blir måendet sämre. Ja det är ju klart det. Ja sa jag då börjar vi göra så här, vi ser till att hon äter lite frukost, sen lagar vi gröt till lunch och då måste du oxå se till att det blir gjort, inte bara jag, du måste oxå ta ansvaret för detta. Då svarar han det är ju du som har ansvaret, du har ju betalt för att vara hemma med henne!!! Ja det har jag men du har ju oxå ett ansvar eller måste du ha betalt för att ta det? Där kom ADHDn igen, det låter som att du säger… svarar han, han gör sin tolkning av allt jag säger. Oh när han fastnar på ord och hård drar dom så blir det jävligt mycket fel! De är båda känsliga för om jag blir hård i rösten, jag skriker inte men skärper tonen, du skriker säger de! Ooooh jag blir galen, jag orkar inte tänka på hur jag pratar, vad jag pratar, vilka ord jag använder, hur det kan tolkas, jag blir galen alltså!!!!!! Min hjärna är överkokt, min kropp orkar snart inte. Jag är extremt känslomässig, jag försöker göra mitt bästa för att hålla mig, men jag har ingen att bara blåsa ur mig åt eller som det är jag kan inte göra det åt någon! Och nej mina fina älskade vänner, inte till er heller. Jag är en ensam varg i allt.

Jag är en problem lösare, jag löser problem medans jag sitter här och bloggar, jag har redan googlat massor medans jag skriver, jag har löst upplägget för dagen hur den ska se ut, jag har kontaktat flera människor, jag har gråtit 15 skvättar, jag har bestämt mig för hur jag ska ta mig vidare idag, jag har förpassat min karl till vardagsrummet, han gör ändå ingen nytta för mig just nu, han ställer oftast till det ännu mer för mig eller ja inte så men han kan inte hjälpa ändå och då blir jag bara irriterad för att jag måste förklara allt, rätta till allt och det är inte det lättaste när han bestämt sig för att jag sagt en viss sak men han har tolkat mig helt galet. Jag måste alltid förstå, ja det är ju det här med ADHD och hur de tolkar saker, det är ju det här med ADHD, hur de ser saker, vad de hör, hur de känner. Men vem förstår mig? Vem förstår att jag bär jävligt mycket, att jag inte kan läsa tankar, att jag inte alltid tänker på att det finns en ADHD som är som en kinesisk tolk mitt emellan oss? förstår de att jag blir förbannad ibland, att mina nerver är två meter utanför kroppen? Nej det är bara ensidigt, det är jag som ska förstå och så har det alltid varit. Ja ja nu har jag lite telefon samtal att ringa.

Be safe out there