Skönt att va själv

Jag har ju varit hemma med bara Rasmus, han har ju oxå behövt mig med sitt mående så vi två har bondat dessa dagar, varit på BUM och samtidigt har jag fått vila mig lite. Det har varit otroligt skönt att inte ha någon press här hemma, att bara få vara, att göra det jag vill göra, att sitta i solen, att bara tänka…. jag tog bilen i söndags som jag skrev här tidigare och körde runt stan för att titta på vad stormen ställt till med. Bara det, att göra det utan att han press att måsta åka hem av olika anledningar. Tänkte när jag körde där, det här var riktigt skönt och avkopplande.

I måndags var Dennis och Alicia här, hon är så fin min lilla unge. Det är så roligt att prata med henne, hon är så klok, en fin tjej. Dennis är en bra pappa, de hänger och han ägnar all sin tid åt henne. Han är en lekledare av dess like. Jag är så stolt över min son.

På tal om Dennis så fyllde han 30 år igår. Tänk vad åren går, tänk vad gamla barn jag har. Han ska ha en liten bjudning på fredag. Han har ju lite mycket att stå i just nu. Han ska ju flytta nästa vecka. Han var så fin min lilla unge när han kom förlossningen gick fort men det var var en del besvär. Han föddes med örat före vilket gjorde att jag sprack en hel del. Det var full fart på honom från det han föddes, han var bara ett par veckor när han började reisa runt runt i sängen, han låg aldrig där du lagt ner honom, han kunde vara i fotändan eller helt tvärs över hela sängen, vi fick sätta in barnvagnsinsatsen i spjälsängen för att han skulle få sova lugnare. Han snurrade från mage till rygg och rytt till mage när han vara bara månaden gammal. När han var tre månader började han krypa men inte på knä utan med fötterna i golvet, helt otroligt va!!!! När han var 5 månader så klättrade han upp för barnstolen och upp på bordet. Han gick när han var 7 månader! Så det var full fart på honom hela tiden. Jag skrev tom en hyss bok om de båda bröderna för det hände en hel del med dem. På jobbet var första frågan när jag kom- Nå vad har pojkarna gjort? 😀

Egentligen borde jag kolla upp detta med mina förlossningar, det har ju pratats mycket om besvären kvinnor har efter svåra förlossningar och jag är en av dem. Jag har haft mycket besvär efteråt. Sen var ju Rasmus förlossning inte den lättaste den heller. Han föddes med båda axlarna samtidigt för jag hade en helt ny barnmorska, det var hennes första förlossning. I Savannahs förlossning förlorade jag så mycket blod så jag svimmade flera gånger. Så egentligen borde jag kolla upp allt detta. Det tror jag jag ska göra med, jag ska beställa tid till någon duktig gynekolog.

Solen skiner och det kommer att bli en kanon dag. Det blir det på många sätt. Savannah och Danne kommer hem idag. Hon ska nu vara på permis fram till söndag, sen får vi se på måndag hur det känns, om hon vill åka tillbaka. Vi ska ha telefonsamtal över det. Jag hoppas nu bara de kan hitta en medicin som hjälper henne, min lilla fina tjej skriker efter hjälp men inget verkar hjälpa. Hon mår lite bättre nu ialf än vad hon gjort tidigare, inte mycket men lite. Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne. Men nu blir jag sjukskriven med henne eller VAB ialf förhoppningsvis fram till semestern, då har jag två månader med henne här hemma. Hon är så fin, om hon bara skulle tro det. Hon tror att alla tycker illa om henne, men så är det ju inte. Det har hon sett flera gånger nu de här veckorna. Folk som hon inte kände ens och som hon trodde ens bryr sig om henne har hört av sig till henne och sagt att de finns om hon vill prata, på avdelningen så tänkte hon att tjejerna inte gillade henne, men där fick hon oxå fel, när de hade spelat en dag så såg hon att det gjorde de visst.

Det har varit tuffa veckor! Det är inte lätt att bli inlåst på en avdelning, du får inte ha skosnören, du får inte ha kläder med bälten eller snören, då måste man ta bort dom från kläderna, du får inte ha vassa föremål, långa kablar osv. Jo jag förstår allt det, sådant är ju en säkerhetsrisk. Om än inte för vår dotter men för andra som är inlagd där. Det ska inte finnas något någon kan skada sig med. Om du ska duscha så finns ingen dusch slang, den måste du be om och lämna tillbaka när du är klar. Det finns inga bestick eller tallrikar, du får inte som anhörig äta där fast att du är inlagd tillsammans med din dotter/son, du måste köpa din egen mat. Det finns inga tallrikar eller bestick, det måste du be om och lämna in förstås när du är klar. Vill du gå ut så måste du be dom släppa ut dig och sedan plinga på klockan när du vill in. Vi hade ju ändå fri gång så att säga och kunde gå ut när vi ville men det är ändå ett besvär. Det är ju oxå en hel del tider att passa så vara borta någon längre stund var det inte frågan om. Så för mig som är van att vara i farten, röra på mig, träna och jobba, umgås med folk osv var det inte lätt. Men för Savannahs skull så fanns inga alternativ, man gör det som krävs av en. Men nu när jag fick ett par dagars återhämtning så måste jag säga att det verkligen var välkommet!!! Men nu längtar jag efter min söta lilla flicka. Jag har svårt att släppa kontrollen, jag vill veta vad som händer, vad de gör med henne, vad de tänker proppa i henne osv. Jag vill se henne, se hur hon mår, jag vill vara med. Så det ska bli skönt att få kontrollen igen. Så nu hoppas vi att vi har tillräckligt med verktyg så vi kan klara det här hemma ❤

Har skickat in till fkassan nu och under tiden försvann solen 😦

Be safe out there

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: