Tillbaka

Idag ska vi tillbaka till Sunderbyn, det blir några dagar till. Helgen hemma har gått bra, hon har sina ups and downs, är mycket på sitt rum. Men kommer ut vi ska göra något. Hon kommer med och handlar och hon var ute och solade lite igår med mig. Hon är så stark min dotter, hon skulle bara veta hur stark hon är. Hon kämpar, hon kräver saker, hon kan säga vad hon vill när det krävs. Men ibland blir det bara ”jag vet inte” rätt ofta är det så att hon inte vet. Rätt ofta hittar hon inget som är värt att leva för. Jag försöker ge henne så kaksmulor, ge henne en hel kaka, ge henne hopp, framtidstro, ge henne saker att se fram emot, försöker få henne att förstå att det är viktigt att hon finns till, det är det viktigaste för mig att få henne att överleva, utan henne har jag inget liv.

I helgen har det tillkommit annat som gjort att jag fick en törn, någon jag trodde på visade sitt rätta jag. Jag måste bara lära mig att släppa, att inte ta till mig utav det, inte bli ledsen, oroad, inte låta det få mitt fokus. Jag måste bara lära mig att jag hör inte hemma där, inte i det livet. Jag är för olika, jag passar inte in, jag kan inte ens liksom glida på utkanten. Jag hör, jag ser, jag får samtal. Det är väl det att jag inte kan förstå tror jag oxå. Min dotter kämpar för att göra val som gör att man lever medans andra väljer medvetet göra val som leder till kaos och förstörelse och till slut utanförskap och ensamhet, så orättvist!

Mitt i allt står jag, jag kämpar, jag läser på, jag försöker hitta vägar att vara till hjälp, till stöd, att själv orka framåt, att inte brytas ner. Jag har med åren lärt mig att inte lita på folk. Det finns ingen som vet allt, ingen som vet alla mina tanker, det folk vet är det jag väljer att ge ut vilket är bara kanterna av kakan.

Livet är inte alltid lätt, de är bara och försöka ruska på sig, hitta styrkan och ge sig på problemen. Min arbetskompis brukar säga ”Det sägs att man inte får mer än man orkar bära” Tur att jag har min zumba!!!

Be safe out there

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nina
    Jun 01, 2020 @ 08:35:13

    ❤️ Svårt att hitta ord… Men du vet att jag finns här, anytime!! Vet du hur många gånger jag tänkt på dom där orden, man får inte mer än man orkar bära…. Mitt i tycker man inte att det är nån tröst, det är oftast efter man klivit upp, hittar energin igen, som dom orden faktiskt får en helt annan innebörd… Men fram tills att det känns så, eller är så, så funkar det nog bäst med, hang in there ❤️
    Hoppas allt ordnar sig 🙏❤️
    Kram 🥰

    Svara

  2. Pian
    Jun 01, 2020 @ 12:26:37

    love you sis…….<3

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: