Mörkt mörkt

Alltså fy fasiken fr vårt nya schema. Du kan inte ha ett liv med det schemat, du kan inte göra något. Vi jobbar bara kvällar. På 6 veckor har vi 5 dag turer. Det känns för jävligt! Du är på jobbet hela dagen. Vi börjar 10, 12 eller 14 och jobbar 8 timmar framåt. Du kan inte ha ett liv på kvällarna. Vem kan göra något efter ml 19? Då är de flesta träningar antingen igång eller redan över, alla kurser med, föreläsningar börjar ofta kl 18. Och om jag inte får tjänstledig längre så är mitt företagande slut. Då kan jag inte hålla zumba längre. Det finns inte lediga kvällar till det. Jag är ju inte ledig mer än 17% nu med kommunens grupp, annars är det 11% tror jag. Men om det ska gå ur vår buffert så kommer det inte att gå, då är det färdig zumbat för min del. Alternativet är att jag säger upp mig förstås. Men vågar man det? Jag kommer inte att se Alicia nästan alls. Våra djur blir ensamma. Vi kan inte lasta över det på ungarna heller. Savannah mår jätte dåligt just nu och är under behandling… hon klarar inte att ta ansvar över det just nu. Hon mår jätte dåligt som det är. Matlagning till ungarna, läxor, ja allt liv med dem på kvällarna kommer att falla. Vi kan inte jobba samma helger jag och Danne, det måste nog bli ett byte där så vi jobbar tvärt emot varann. Att jobba inom Haparanda Kommun börjar bli ohållbart. Fan vad hemskt detta känns, det känns för jävligt!

Jag har ju alltid sovit dåligt, men nu är det ännu värre. Vaknade igen flera gånger under natten, man tänker och funderar på hur detta ska bli? Hur ska vi göra? Samtidigt vill jag ju vara ledig oxå tillsammans med Danne men vi kan ju inte sätta det över våra barn, det går bara inte. Jag är på väg i en djup avgrund helt klart, när man tror att det inte kan bli värre så blir det det! Vi kommer aldrig att klara av bufferten så är ställd, då kommer vi att få jobba utan vikarier, de tar bara in där man absolut måste. Det är som att de blivit alldeles galna upp på kommunen!

Jag söker nya jobb men jag är kanske för gammal eller nått, jag kan ju inte jobba fr mycket kvällar så jag affärs jobb funkar inte så bra. Jag söker nytt men har inte fått napp. Jag är nog för gammal, de tittar på min ålder på pappret så då är det kört. De hörde ju inte ens av sig när jag sökte som potatispackare. Jag är grinfärdig konstant, det enda som håller mig uppe är zumban och snart förlorar jag nog även det! Vad fan gör jag då? Då finns ingen mening med nått!

 

 

4 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Nina
    Okt 01, 2019 @ 08:01:28

    Åh, älskade vän… Blir ledsen 😢 förstår att det tär på dig… Hoppas och tror att det ordnar sig nog 🙏
    Det är förjävligt hur kommunen behandlar sina anställda… Horribelt… Håller tummarna att du hittar något annat!! 👍👍 För zumban måste du ha i ditt liv… För din egen skull men även för oss andra ❤️

    Kram 🥰

    Svara

  2. Ethel
    Okt 01, 2019 @ 13:15:02

    ❤️ Anna ❤️ Hur ser alternativet ut för att jobba 50% åt kommunen, funkar resten av ”livet” bättre då?
    Finns alternativet att säga upp dig och vara hemma, köra friskvård åt personalen på olika företag i Happis via ditt egna företag.
    Jag vet precis hur det känns i kroppen och knoppen att vara i en situation där jobbet känns ”helt fel”, det tär verkligen. Tankarna snurrar dag o natt, varje vaken stund finns de där………
    Huvaligen, det är inte lätt
    Ibland måste man låta hjärtat styra fastän ett beslut…..till att göra så kan kännas övermäktigt svårt.
    En aspekt av det hela är ju vardagsekonomin, den måste ju också gå ihop……
    Livet är ibland ett så svårt pussel att få ihop.
    Hoppas du hittar en lösning på det hela, du är viktig för din familj ❤️
    Varma varma kramar till dig ❤️

    Svara

    • Anna
      Okt 02, 2019 @ 19:49:16

      Om man skulle få ekonomin att gå ihop så dkulle det vara ypperligt. Men att leva på zumban gör man inte, då får jag skaka ihjäl mig 🤣 men tanken på att säga upp sig o vikariera, ta de pass jag kan, välja när o var man vill jobba har rusat igenom skallen många gånger. Jag söker nytt hela tiden o kommer nått förbi som skulle passa så skulle jag inte tveka att hoppa på det 🙂
      Livet är verkligen inte ett lätt pussel mellan varven 🙂 ❤
      Tack för din omtanke Ethel ❤

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: