Sol och löneförhöjning!

Alltså vilket väder vi haft, helt otroligt de sista två veckorna. Solen skiner och det är varmt, jag bara älskar att stiga upp och, ta min kopp kaffe och gå ut direkt och sitta utan att frysa ihjäl, underbart. Så skulle livet alltid vara ❤

Valparna växer, de äter och sover lugnt. Dessie är en så duktig mamma, hon har oxå börjat lugna ner sig. Hon var ju av förklarliga skäl lite stirrig och nervös första dagen. Inte ens jag fick gräva hur som helst bland valparna. Ibland var jag ju tvungen om hon klämde någon. Men annars har hon fått sköta det där själv. De är så fiiiina ❤

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag ska jag ut på flera roligheter med min högtalare och väska, fröken karta får följa med på det första besöket. Jag ska på Famille, förskolan för flyktingbarnen nu på morgonen. Sen på kvällen ska jag ut med ungdomarna på Stationen och köra några låtar där. Ska bli kul, en zumba full dag ❤

Vi planerar hur vi ska sätta galler så de kan vara ute, galler inne, hur vi ska spärra av för alla våra planer hur vi skulle göra sprack ju när det kom så många 🙂

Vi har ju sk lönesamtal innan lönesättning. Jag är till 98% förberedd, jag har läst igenom frågorna, skrivit ner svar, funderat över det förra samtalet osv. Jag får alltid veta att jag är bra, jag är en klippa på jobbet, varenda lönesamtal. Förra gången så tyckte jag att jag varit lite off, att jag inte varit riktigt med som jag borde. Det var min känsla iallafall och det sa jag men det hade inte min boss märkt av. Detta år har det varit bättre och det sa jag, att jag känner mig betydligt mer med nu igen, liksom tillbaka på banan. Så kommer beskedet om lönen förra veckan! Jag fick sämst av de som jag jobbar ihop med mest! Jag blev faktiskt lite pisst över det. Vad gör jag då som är sämre än de andra? Vi jobbar alla ungefärligt lika med de som är grunden i vårt jobb. Sen är vissa mer framåt, vissa sprutar mer idéer än andra, dokumenterar, andra tar ansvar för att se att vi har folk, schemor osv. Jag ringde min boss och fick förklaring, du har redan högst lön, bossen vill jämna ut! Men jag har ju oxå 20 år mer än de flesta jag jobbar med, jag har varit med om lönetrappan, de har de andra inte varit. Det är ju självklart att jag ligger högre. Nu har individuell lönesättning, det tycker jag bossen missat på nått vis, jag ska hållas nere för att gruppen ska hinna ifatt. Vad är det för nått??? Hur inspirerande är det? Om bossen inte tycker jag är värd den lön jag har då vill jag veta det, men då ska det grunda sig på mig, inte på vad resten av gruppen har för lön! Jag skulle ha accepterat om bossen sagt att Anna, du har inte gjort så bra ifrån dig, det här eller det där borde du förbättra. Men att få höra att bossen vill jämna ut. Nä det köper jag inte! Jag sa att jag accepterar din motivering och det gör jag men det betyder inte att jag håller med om den. Och om jag bara rullar över på rygg och skiter i allt så vet de varför. Jag kommer fortfarande att gå dit, göra mitt jobb, men jag kommer nog inte att göra något utöver. Jag har tex gjort mycket jobb hemma, jag har engagerat mig i saker på hemma plan. Jag har genom åren gjort många dokument och modeller på jobbet som används av alla tom på andra gruppbostäder. Och det är ju inte så att man gör såna saker på jobbet, det är för stimmigt för det. Jag har ofta fått göra dom hemma och sen ta med mig det till jobbet. Jag är den som de frågar om det gäller hur något ska göras, fyllas i och mycket när det gäller datorn. Så jag måste säga i ärlighetens namn att jag känner mig inte direkt sporrad att fortsätta. Hur ska de kunna motivera mig att fortsätta?

Jag har alltid älskat mitt jobb och mina brukare, det gör jag fortfarande. Tänk efter 34 år i denna bransch så älskar jag fortfarande mitt jobb! Och det sa en tjej faktiskt till mig när jag hade henne på rund tur. Vi pratade om hur det fungerar och jag kan ju jämföra med hur det var förr, jag har ju varit med förr! Det sista jag sa till henne var att jag älskar mitt jobb. Jo sa hon det märks att du gör det! ❤ Det är organisationen runt ikring som faller mer och mer. Jag känner själv hur jag är på väg att bli bitter och jag kämpar som en galning för att inte bli det. Jag kämpar för att gå dit och tycka det är roligt. Men de sista åren har saker hänt som gjort att spiken i kistan slås ner lite mer för varje år, och snart är botten nådd, snart är den helt nere.

Ja ja nu ska jag starta dagen, mycket att göra som vanligt!

Be safe out there

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: