Diskussion

Jag hamnade i en diskussion på nätet igår ang hur världen ser ut. Ja jag vet att det finns världssvält, jag läste om att fler dör i fetma idag än av svält. Jag vet att i-länderna använder 80% av världens tillgångar och u-länderna nyttjar 20. Ändå ser det nästan ut så att 80% är u länder medan 20% är i länder. Mycket snett!!! Världen är idag i kris, jo det vet jag oxå. Haparanda har inte undgått flyktingvågen. Världsfreden är hotad, det har nog inte undgått någon. Men vad som irriterar mig är att det finns en massa folk i 30 års åldern, jag har stött på flera bara den sista tiden som tycker det vet allt, de förstår allt, de kan allt. Och vi som inte springer omkring och oroar oss för det eller köper deras prat rakt av vi fattar inget. En person sa till mig en gång, dig går det inte att diskutera med för du fattar ingenting. Men det är inte så att jag inte vet och inte hör. Är det något jag verkligen vill veta så tar jag reda på saken, jag googlar, kollar olika källor, lägger ihop fakta, jag kan sitta i flera dagar med en sak om jag verkligen vill. Det mesta media är vinklat beroende på var den skrivs och av vem, vad har de för politisk syn, vad har de för tros system? Jag går inte omkring och oroar mig för saker som kanske sker om 3 eller 30 år. Jag tar problemet när det börjar närma sig. Jag vill inte gå omkring och måla min värld svart innan den är svart.  Fram till det så har vi kloka beslutsfattare, människor som jobbar för såna saker och jag väljer att tro på mänskligheten. De lägger ut spelplanen och spelarna och jag väljer att tro på att de vet vad de gör. Sen ploppar det alltid upp en liten galning här och där, men sådana brukar på något sätt oxå försvinna. Alla har vi rätt att tro på det vi vill utan att någon ska dumförklara en.

Saddam Hussien och Gadaffi är människor som diskuterats, de ville frångå euron och betala i guld. Därför blev de mördade sägs det. Ok vi säger så, men då tänker jag steget längre. OM det hade blivit så, de hade fått makten över all olja och hur den ska köpas. Vi hade kanske måste börja köpa in guld för att kunna betala, vilka hade bestämt priset på det? Vad hade en sådan ssk gjort med världen. Vad trodde dessa män på? De var diktatorer… säger man så på svenska? Om de hade fått den makten, hur hade det sett ut då? De styrde sitt folk och sitt land med järnhand, de var massmördare, ska man stödja sådana människor?

Om man nu är så övertygad om sin sak, varför jobbar man inte mer aktivt med den? Varför inte starta en folkrörelse, ett eget parti med likasinnade, det verkar finnas en hel del av dom i Haparanda. Eller kanske går med i någon organisation som stödjer det man tror på. Varför tar man inte mer aktivt tag i det man tycker är så fel? Att bara sitta och hitta debatt artiklar och sen dumförklara andra som inte har samma syn tar inte mänskligheten så långt. Att de inte organiserar sig, så kanske de på något sätt kan förändra världen. För jag säger inte att deras syn på världen är fel. Nej, den är human och man vill ALLA väl, man vill att världen ska vara mer jämlik i alla avseenden. Alla har rätt att leva som man är. Jag tror oxå på det. Men någonstans måste vi börja. Vi kan inte tro att världen förändrar sig bara för att jag dumförklarar andra som inte tycker som jag.

Jag har sedan jag var ung och började ha en uppfattning om saker försökt på mitt sätt förändra, dra mitt strå till stacken.
*Jag adopterade en chimpans i slutet på 80 talet, Nini hette hon jag betalde 180 kr i månaden för henne minns jag i flera år. Det gick till hennes reabiltering från Gambia projektet, där de hölls i burar. Hon fick två ungar oxå tror jag under tiden Nicki och Nelson. Jag fick rapporter flera gånger/år.
*Jag har arbetat aktivt med miljöfrågor, jag var med i en mijögrupp vi hade på jobbet. Var handlar vi och var är det gjort, hur har det kommit till Sverige, kan vi köpa närproducerat. Så min dåvarande sambo ville till slut inte handla med mig för jag ställde frågor kring det jag köpte.
*Jag har i många år haft ett öppet hem för alla, lyssnat nätterna igenom på folk som mått dåligt, de har alltid varit välkomna hem till mig, dörren var öppen.
*Jag sa till Danne när vi började att med mig följer en hel del andra som jag alltid ställt upp på, det får du bara gilla.
*Jag har genom åren stöttat de runt i kring mig på olika sätt så att jag många gånger fick backa från det jag själv ville göra eller ha.
*Jag har tagit han om hemlösa katter, tagit hitte katter från polisen som kan ha varit misshandlade eller skadade. Jag har tagit hand om diverse olika djur och hjälpt till att omplacera dom.
*Jag har hjälpt till med det lilla jag kan i flyktingvågen både nu och på 90 talet.
*Jag går sällan förbi våra tiggare utan att ge dom en slant, då har jag inte i börsen helt enkelt om jag inte ger.

Vi måste ju börja med oss själva, vi måste må bra i oss själva för att kunna hjälpa andra, vi måste må bra för att inte gräva ner oss när vi överväldigas av alla världsproblem som finns. När vi ser hur barn svälter och vi slänger mat. Men vad kan vi då göra mer aktivt tänker jag. Jag lovar när det kommer till kritan att vi kanske måste börja ge av det vi själva har, ge av vår tid, istället för att köpa nya prylar, gå ut på krogen, åka på fylleresor. Ta de där pengarna det kostar och gör något för världen med dem. Eller åk ut och jobba i världen för det du tror på. Det finns massor av organisationer du kan jobba för. Istället för att bara gnälla, deppa gör något åt saken om allt är så fel! Men man är sig själv närmast…. vill jag betala priset för att engagera mig mer?

Vad jag har märkt på mig själv är att jag förändras… och konstigt vore väl det om jag inte gjorde. Med åren och längs vägen med allt det du stöter på, med all din livserfarenhet så förändras oxå synen på hur du ser på saker. Sådant jag tyckte var viktigt när jag var 20 var inte lika viktigt när jag blev 30. Hjärtefrågor följer en hela livet. Som min kärlek för djur. Jag köper inte det bästa djuret, jag köper det djur som behöver räddas. Min tro på människorna är en annan. Jag hjälper de som har det svårt. Men idag söker jag inte upp dem, de får söka upp mig….. ja det första jag gjorde när jag hörde att vi börjar ta emot flyktingar var att ringa Cape East och erbjuda mig att komma upp och ha zumba med de som vill. Till dem har jag tagit med kläder, luciaklänningar och halloween kostymer, det jag haft hemma eller kunnat samla in. Mitt synsätt på livet, världsproblemen, livet på jorden har fram till idag förändrats ytterligare. Man jobbar med det man tror på på olika sätt beroende på var man är i livet. Och det måste man oxå respektera.

I 30 åringarna finns det ett annat driv än vad det finns i mig när det gäller såna frågor, därför försöker jag pusha dem genom att röra om i grytan till att jobba för det inte bara prata!

Avslutar med ett foto på Nini och hennes vänner ❤

wp-1488103739699.jpg

CU

1 kommentar (+lägga till din?)

  1. Pian
    Feb 28, 2017 @ 09:05:47

    oj, vad bra skrivet Anna<3

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: