Siwert Öholm

Vad tråkigt, jag läser att Siwert Öholm nu tar sitt sista farväl, det är bara timmar kvar för honom nu. Det känns bara så konstigt att han för bara ett par veckor sedan var utomlands och mådde bra. De trodde hans cancer var på väg bort men så var inte fallet. Legendarer som han, Ingvar Oldsberg, Bengt Magnusson. Leif Loket Olsson, Arne Weise, Arne Hegerfors, Sven Melander, Christer Ulfbåge, Ulf Brumberg, Björn Skifs osv det är ju såna som funnits alltid i rutan liksom… när de försvinner ur tiden upptäcker man oj tusan, vad gamla de hade blivit för i min skalle ser de typ likadan ut som de gjorde på 80 och 90 talet. Det betyder bara en sak, jag har oxå blivit äldre! När man var yngre så tänkte man som inte så, man blev som inte äldre och det var ju hur låååååångt som helst dit. Nu inser man att åren går och de går fort. Det är ju som med pojkarna, nyss var det 12 år och tiggde pengar och cyklade runt stan, nu är de 26 och 27 om några veckor fyller Jonathan 28! De här åren har gått så fort… tänk om 28 år då är jag 79!!! Men då tänker jag så här, då är jag panschis, jag lever i något varmare land, jag mår gott av sol mot kroppen. Jag har ju fått vara förhållandevis frisk fram till nu och hoppas att de fortsätter så. Jag röker inte, jag dricker inte, jag tränar, vi hoppas att detta är en satsning på framtiden för mig 🙂

Idag blir det K-rauta, de börjar ju att rea nu, de kommer att stänga här i stan, usch vad tråkigt att ännu en affär inte går. Och mer tänker de bygga, halva Rajalla är tomt, hur tänker de? Seppäla stängde ju här efter jul, GOOODIS butiken stängde… så tråkigt! Nå glädjande är att BR leksaker kommer, IKANO huset blir återigen fullt, Barnens land byter inriktning så att de inte ska konkurrera med varann.

Sen ska jag öva dagens koreosar, jag ska ha zumba idag istället för imorgon, jag jobbar imorrn. Håller på att ta ut nya låtar till Gold. Men jag byter inte ut så många, några bara så att programmet ialf känns fräscht men annars kör vi på från där vi slutade före jul.

CU

 

 

3 kommentarer (+lägga till din?)

  1. Anders
    Jan 16, 2017 @ 09:59:53

    Ja du Anna, jag kan bara hålla med om det här med människor som man är så van att se och plötsligt så börjar manfallet. En efter en försvinner de och man själv börjar lite grann förstå livets förgänglighet.

    Inte tusan hade man en tanke på sådant här när man var yngre, det började i 50 års åldern. Inte så att man grämer sig eller alltid har de här tankarna i huvudet, men när krämpor börjar göra sig påmind oftare så känns det väl så där. Mina egna krämpor är ju hanterbara och jag hoppas att det fortsätter så Vill då banne mig inte bli något kolli på något hem någonstans.

    Min morfar, en farbror och min egen far, de gick och vilade sig som de ofta gjort. På soffan, på sängen och sedan klev de inte upp något mer.

    Men men dit är länge än …….:)

    Svara

  2. wiccans
    Jan 16, 2017 @ 13:37:35

    Ja visst är det så Anders, det är nu man själv börjar ha de tankarna. Och jag hoppas jag får fortsätta vara så frisk som man ändå är.

    Min farbror dog på samma sätt. Han gick och la sig på kvällen och steg aldrig mer upp. Inga tecken på att han försökt stiga upp eller försökt larma, haft ont eller nått. Han somnade och fortsatte att sova. Vad fridfullt egentligen.

    Svara

  3. Åsa Tornin
    Jan 16, 2017 @ 22:39:12

    Såg hans inlägg 🙄 Lite läskigt. Å huvva vad tiden går, man blir påmind om det varje dag nu på de ena eller andra sättet. Börjar bli lite nojig 😩 Vill inte bli äldre å sjuklig 😫. Det är ju nu förfallet börjar sakta men säkert.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: