Saknad

Ikväll har jag saknat mina rottisar. Jag har tänkt jätte mycket på Nellie. Jag har ju haft rottweiler i nästan 30 år. Min första köpte jag 1990, Tiara. Tiara var en otrolig hund. När jag köpte henne var hon 8 månader och könsmogen! Jag bestämde mig tidigt för att ingen, jag menar INGEN skulle prata illa om min hund. Hon var den andra rottisen i stan. Den första var en hanne som skadat flera hundar. Men till dens försvar så var det handhavande problem från ägaren! Jag tränade henne mkt, vi stod i skogen i ur och skur. Jag behövde aldrig koppel på henne, inte ens ett halsband. Hon gick lydigt bredvid mig. När jag gick in på affärer så la jag henne utanför och där låg hon troget och väntade. Jag kunde se mina vänner försöka locka upp henne men icke, hon tittade inte ens på dom fast att hon kände dom. Nope matte hade sagt plats!!!  Hon blev 12 år min fiiiina Tiara. Den dagen hon avlivades svårt sjuk så tror jag halva Haparanda skickade en sista hälsning på SMS. Flera kom hem dagarna innan för att säga hej då. Vi grät i floder.

Sen köpte vi Atlaz, den store. Han var en modell STÖRRE av rottisar. Han vägde 65 kg och hade en enorm skalle. Han var kraftfull och vaktig. Fast egentligen var han lite rädd, men istället för att backa gick han fram, han skrämde innan han blev skärmd! Han lärde mig otroligt mycket hund. Han lärde mig verkligen rottis. Hade jag fått honom idag så hade jag gjort på ett helt annat sätt med honom. Han blev 5 år, sen fick vi a bort honom, han fick cancer.

Efter det köpte vi Nellie, och ett år senare köpte vi Exo. De tränade jag inte alls så utan det var vardags lydnad. Vi det här laget kunde jag så pass mycket rottis att jag visste precis hur jag ska göra, var jag ska lägga in träning och var jag kan ta det lugnt. Jag vet att det blir trevliga och fina hundar bara man använder sunt bondförnuft. Visst de är rottisar och vad är en rottis, det är en vakthund inget annat. Men sällan och aldrig visade de det. Men som Pentti sa, det är en rottis, det finns där och de tar fram det när det behövs. Exo var 4 år när vi tog bort honom. Han hade problem med baken, blev delvis förlamad mellan varven. Ibland kunde han inte gå. Sen gick han hur bra som helst igen. Nelli blev 10 år när plötsligt blev sjuk och två veckor efteråt var hon så dålig att det fanns inget annat än avlivning att göra.

När jag bodde ihop med Jonte och Dennis pappa Järre så hade vi även Jenni, hon kom till oss när hon var 1 år och 7 månader, ett riktigt schabrak alltså, ingen hyffs alls, hon sket i soffan och pinkade på golvet, hon ägede inte ens ett halsband, hon hade en avkapad kedja när hon kom. Min första promenad med henne slutade med att jag stod i en busskur och spjänade mot väggen för att hålla en vilt dragandes Jenni. Men vi fick någorlunda fason på henne med. Jag hade ju Tiara som hjälpte att fostra henne. Vi köpte även en hanne Bork. Då var det livat i huset med 3 rottisar vill jag lova. När jag och Järre skilde oss tog jag Tiara, Jenni och Bork stannade hon Järre. Jenni togs bort efter den fyllt 8 år tror jag. Hon hade en skada på ryggen och kunde inte lyfta bakbenen till slut. Hon släpdade det ena benet så mycket så klorna var bortslipade. Järre väntade nog så länge för att han hade svårt att sätta bort henne. Bork gav han bort till en kille, grannen till killen släppte ut den ur buren en dag och den rusade ut på vägen och blev påkörd. Han var inte gammal då några år kanske.

Jag saknar verkligen dom! Jag saknar det där stora, tunga, luffsandet. Dunsen när de lägger sig ner, deras fina ögon, deras trogenhet, du känner av det, det är dig de är trogen ingen annan, familjen är prio 1. Det är nått visst med rottisar, jag har ju haft dom så länge. När jag ser en rottis på stan eller i en bil så ser jag nästan vad den vill och vad den tänker. Rottweiler är en trygg, stabil och otrolig hund. Jag fick höra huj har du såna hundar och du har små barn!! Ingen av mina hundar har någonsin gjort något åt barn! Visst Nellie kunde agera trafikpolis, när ungarna sprang och skrek allt för mkt så ställde hon sig mitt på golvet och bara väntade, när det kutade förbi skrikandes så sög hon tag i blöjan och höll i en stund. Jag lovar att ungarna lugnade sig. Det var en trygghet att ha dom, jag litade helt och fullt på våra rottisar

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nellie, på den första bilden, bild 2 Nellie, Hera och Exo, de är alla borta idag och på den sista bilden. Dessie och Nellie.

God Jul

3 kommentarer (+lägga till din?)

  1. ayanna85
    Dec 15, 2016 @ 10:47:33

    Jag ÄLSKAR verkligen hundar ❤️

    Svara

  2. anders
    Dec 15, 2016 @ 11:34:37

    Jadu Anna, våra kära husdjur vad vore vi utan dem. Fina minnen lämnar de efter sig och gott att ha dessa minnen när vi tänker på dem. Hos oss fanns det ju hund redan innan jag föddes, sedan har det bara rullat på….

    Svara

  3. Pian
    Dec 15, 2016 @ 12:08:50

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: